Med ett steg i taget

Ytterligare än liten berättelse från mitt arbetsliv:

Med ett steg i taget
Personalmötena på restaurangen jag jobbade på brukade vara ungefär likadana. Ledningen berättade om sina planer och förändringar; vi andra var inte sammansnackade och hade inte, varken för oss själva eller tillsammans, diskuterat eller tänkt igenom vad vi tyckte eller ville. Vi brukade bli grundligt överkörda. Stämningen varierade mellan uppgivenhet och uttråkning. Vi de tillfällen någon av oss tog upp något kom det i allmänhet som en överraskning för de andra och på sin höjd fick den som klagade eller ville ha någon förändring bara uppbackning av ett par personer som den jobbade mest med eller var bäst kompis med. Så när det dök upp en ny kallelse för personalmöte om några dagar (ledning sa till extremt sent som vanligt) muttrade jag något surt om att vi på golvet borde träffas själva inför personalmötet.

Några dagar senare ringde en kock till mig och sa att vi skulle träffas på ett fik en timme innan det officiella mötet. Jag blev förvånad och undrade vad det kom ifrån. Han svarade att ”det var ju du som sa att vi borde det, så jag styrde upp ett möte.”.

Både köks- och serveringspersonal var på mötet. Alla såg glada och förväntansfulla ut, som om man pysslade med något hyss man egentligen inte fick. De som var där var väl ungefär de jag hade väntat mig skulle dyka upp, med ett undantag; en relativt ny kock som var timmis. Jag var förvånad eftersom det alltid varit lögn i helvete att snacka om något jobbrelaterat med honom, han bytte alltid ämne, oftast till fotboll, och hade tidigare kraftigt påpekat att han brukade jobba ihop tillräckligt med pengar på ett ställe för att kunna sticka iväg och resa och sedan börja på något annat ställe. Han öppnade inte käften på hela mötet och såg ut som han var helt ointresserad och inte hörde på vad som sades. De olika avdelningarna tog upp vad de hade problem med, både gentemot ledningen och en del konflikter inom och mellan olika avdelningar. Vi löste så att säga en del interna problem på detta förmöte och informerade varandra om vad vi inte var nöjde med med arbetets organisering.

När vi väl kom till arbetsplatsen så spelades det upp en liten lustig teater. Folk som precis suttit på samma möte låtsades att de inte sett varandra på hemskt länge och hälsade glatt och översvallande.

Mötet satte igång och chefen gick igenom dagordningen, sen satte festen igång. Den där nonchalante timmisen gick snart igång värst av alla. Till min glädje och förvåning visade det sig att jag hade haft fel hela tiden, han upprepade ibland nästan ordagrant argument som kommit fram på mötet och malde på som en stenkross. Chefen såg ut att vara i chocktillstånd, folk framförde genomtänkta synpunkter och alla andra satt engagerat och nickade och visade aktivt att de höll med. Chefen såg plötsligt mycket ödmjuk ut och backade på flera punkter. För vår del var detta personalmöte allt annat än uppgivet och tråkigt, snarare än komplett succé.

Det kanske låter som stora ord, men på sätt och vis hade vi blivit mer av en grupp och mindre av ensamma och svaga stackare. Vårt interna möte hade inte bara gjort att vi kommit mer ihopsnackade till personalmötet, utan också att våra interna relationer förändrats. Nya personer klev fram och tog fajten och de som redan var stämplade som gnällspikar och rabiata upprorsmakare kunde kliva tillbaka en smula.

Tack för mig, nu ska jag sätta mig och läsa , vad tusenpekpinnar skriver om Gorz och arbetssamhället.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Naturligtvis ska poliser inte utreda poliser, luklof skriver Friskolor – Stort hot mot elevers rätt till utbildning, loaderrorready skriver Don’t Fucking Tell Me What To Do

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

 

Storkök – Vi tar chefen på orden/jobbar enligt regelboken

Här kommer ytterligare en post som jag postat i den läsvärda tråden ”Strejkskolan” på socialism.nu. Håll till godo:

Vi tar chefen på orden/jobbar enligt regelboken:
Storköket som jag jobbade på lagade mat till knappt 30 stycken dagisavdelningar, närmare 500 barn. Maten lassades in i ungefär 15 värmevagnar som sedan kördes ut till avdelningarna. Många dagar var det varma grönsaker, potatis/pasta/ris, sås och kött eller fisk samt en hel del dietmat som skulle in i vagnarna. Det var med andra ord en hel del kantiner, i runda slängar kanske 150 stycken. Det tog ganska lång tid att portionera upp och ställa in den i vagnarna, så med en sådan stordrift och transporter därtill blir det tyvärr en ganska lång varmhållningstid, som i sin tur försämrar matens smak och näringsinnehåll. Det hade man kunnat lösa genom att vara fler i köket eller med att avdelningar åt på mer varierade tider. Vår chef hade istället bestämt sig för att det helt enkelt tog för lång tid att packa in maten och menade att vi skulle jobba ännu snabbare. Dessutom var chefen av den felaktiga uppfattningen att det var bättre att maten varmhölls i en ugn istället för en värmevagn. Våra förklaringar om att det faktiskt tog ganska lång tid att portionera, stoppa in och köra ut all mat lyssnade chefen inte på.

I det läget bestämde vi oss helt sonika för att ta initiativet genom att bokstavligt talat lyda order. Vi snackade oss samman och bestämde att vi skulle köra ut maten exakt den tid chefen angivit och väntade tills sista sekunden med att börja packa in. Det var snart uppenbart att allt skulle bli grundligt försenat. I det läget började det dyka upp oroliga chaufförer och dagispersonal som ville ha sin mat. Chefen rusade in i köket och var ursinnig, vrålade ett ”Det här är det värsta jag varit med om under mina trettio år som chef!” och menade att det här hade vi planerat. Vi behöll vårt lugn och svarade sakligt. Det var ingen speciellt snygg scen utan att ganska påfrestande gräl, men vi vann striden och kunde fortsätta skicka ut maten efter eget huvud. Och just meningen ”Det här är det värsta jag varit med om under mina trettio år som chef!” värmer så här i efterhand månget hårt arbetarhjärta. Det var en komplimang som heter duga.

I övrigt har Postverket skrivit en ny post. Och den är värd att läsa bara kommentarens skull! När det gäller arbetsplatsbloggande vill jag passa på att tipsa om Tidningsbudens nya blogg.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Rätt och riktigt av Schyman att använda Rutavdraget, mathiavelli skriver Femte och sjätte cirkeln: Kejsaren är naken, Johan Frick skriver Skvaller om friskolor, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Privatiseringens pris – sämre kvalité, Hans Norebrink skriver Feminism-ABC

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om klasskamp, arbete, jobb, övertid, övertidsvägran, strejk

 

Övertidsvägran

Efter ett par månaders uppehåll (månhända förklarar jag senare orsakerna till det, men tills vidare får läsarna sväva i ovisshet) kommer här en post om en övertidsvägran. Ursprungligen postade jag det i den läsvärda tråden ”Strejkskolan” på socialism.nu och tänkte väl i efterhand att det var lika gott att slänga upp den på bloggen också. Håll till godo:

Övertidsvägran:
Jag arbetade på ett stort industriellt bageri som skulle läggas ner, det var redan beslutat så man hade börjat flytta ut produktionen till andra bagerier. I det läget var vi egentligen klara med den egentliga produktionen klockan 6.00 men vi var schemalagda till 10.00. Vi ville kunna gå hem med bibehållen lön men det vägrade ledningen, de sa att vi fick gå hem tidigare, men då inte få ut nån lön för den tiden. Det hade vi inte råd med så vi stannade på jobbet och var beordrade till sanslösa 4 timmar städning om dagen på ett bageri som ändå skulle rivas ett par månader senare. Då städning max tog en timme så var det astrist och en massa dödtid.

I det läget var det ett maskinhaveri uppe i Göteborg. Då kom man på att man behövde oss igen. Södra Sverge riskerade att vara utan en eller två brödsorter en dag. Så cheferna kom och sa att vi denna dag skulle behöva jobba över 5-6 timmar (vilket skulle gjort att vi fått en arbetstid mellan ungefär 02.00-15.00).

Det beskedet mottog vi under tystnad, sedan gick vi tillbaks till vår avdelning för att där ta beslut om hur vi skulle göra med övertiden. Vi beslöt oss enhälligt för att vi inte var intresserade av den här övertiden. Om vi hade fått gå hem tidigare hittills så hade vi kanske varit intresserade, men nu var ju inte det fallet. Ingen var egentligen sugen på att meddela vårt beslut till ledningen, så vi beslöt oss för att helt enkelt inte meddela oss, utan helt sonika stänga av maskinerna när det var dags att gå hem vår normala tid. Det var inte speciellt öppet och rättframt, men i gengäld skulle vi då kanske slippa flera timmars övertalningsförsök och micklande för att att få oss att bryta enigheten och kanske få några av oss att jobba kvar medan de andra gick hem.

Vi kunde dock inte behålla någon radiotystnad gentemot andra avdelningar, så när paketeringen undrade hur länge de skulle behöva jobba över idag så sa vi helt enkelt att det inte skulle bli någon övertid. Killen från packen frågade vem som bestämt det, och vi svarade att det hade vi bestämt. Han var nöjd med beslutet. En annan bagare hörde också det och tjoade om att ”det är så det ska gå till!” och snart cirkulerade ryktet om att vi tänkte vägra övertid i hela bageriet.

Vi jobbade på under spänning de sista timmarna, både chefer och en massa andra bagare cirkulerade i området hela tiden, så alla visste att något var på gång. Och cheferna såg oroliga ut och bagarna var fnissiga. Själva var vi ganska nervösa, men också sammanbitna. Vi väntade på att någon chef faktiskt skulle ta mod till sig och konfrontera oss.

Vi stängde av ugnarna och allt annat i lagom tid så att vi skulle kunna sluta som normalt. Strax efter ringde vår chef och det blev en kort och kärnfull dialog. Han undrade hur det gick, vi sa att vi avslutat, han frågade om vi redan var klara med allt bröd, vi sa att det var vi inte, men vi slutade i alla fall. Han blev först tyst och sedan sa han bara uppgivet ”Jaha” och la på luren. Segern var vunnen och det var mycket skönt att gå hem den dagen.

Efterord:
Såhär i efterhand tycker jag att det var jävligt bra att vi inte började gräla med chefen så fort beskedet om övertid kom (det var oftast så det brukade bli) utan istället gick iväg för att under lugn och ro ta ett gemensamt beslut om hur vi skulle agera.

I övrigt finns det säkert en hel del nytt på nätet som jag totalt missat, men bloggnätet Signal kan vara värt att kolla in för klasskämpar.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Ung kvinna från Spekeröd mördad?, luklof skriver Piratpartiet tycker att barnporr är helt okej, cappuccinosocialist skriver Upp till kamp med Pops, Mavis och co. !, >> 907 skriver Umeå: Hot om strejk på fängelse, jesper skriver Den borgerliga rasismens lämplighet

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om klasskamp, arbete, jobb, övertid, övertidsvägran, strejk

 

Skamlösa rekommendationer

Jag har nu sysslat med den här bloggen ett bra tag. Som allra flitigast var jag faktiskt i början. Problemet var bara att jag hade dålig koll på bloggandet och andra social medier och inte hade någon bra kläm på hur jag skulle få läsare. Efterhand har jag blivit lite klokare. Men jag tänkte därför göra lite extra reklam för ett axplock av mina allra första poster, som handlar om olika händelser och anekdoter från mitt arbetsliv. Håll till godo:

Brända bleck luktar illa – Om ett roligt möte med en sarkastiskt reparatör

Första grälet – Om hur första grälet på ett nytt jobb kan öppna ögon för konflikterna på arbetsplatsen

Grupptryck är bra – Om att som ny tvingas ta ställning – Which side are you on?

”När jag serverade Kungen” – Som titeln antyder, fast det var en kollega som serverade

Gå hem, sjukling – Vi som ser det som ett större problem att folk går sjuka till jobbet än stannar hemma när de är friska

jultomte – en arbetsplatsrapport – Tragikomik i tomteuniform

När jag ändå är i rekommendationsvarven kommer här lite andra bloggar också. Läs kallskänkans nya dikt – En arbetares liv är billigt, kamrater i Indien har äntligen skapat en blogg – Faridabad Workers Newspaper. Kolla även in den nya bloggen Knytnävskalas. Sen finns det massa annat bra också, men det har säkert mina läsare koll på redan.

Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver ”Nu har politikerna tagit över nyhetsredaktionerna”, Anders_S skriver Göteborg-Borås Järnväg och syskonbanan Borås-Alvesta, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Mussolini var brittisk agent, Jinge skriver Muslimer – gå med i SD!

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggande, bloggosfären, klasskamp, arbete, skamlöshet, onani

 

Class struggle and storytelling

Här kommer en läsvärd artikel från Notes from the swedish workers’ movement (som jag tidigare intervjuat) som tar upp berättande och klasskamp. Jag publicerar den då jag misstänker att de flesta mina läsare inte läser den bloggen också. Kommentera gärna på engelska:

I read last night an interview with Alan Moore, an anarchist who has written some of the best comics of the recent past, including Watchmen, V for Vendetta, and From Hell. He discussed a little bit about the importance of story telling for radical movements, a theme which has come up here before, in my discussion of Kämpa Tillsammans’ use of the ‘workplace story’ as an organising tool.

I wrote:

“While traditional workers’ inquiries tend to be quite formal, often involving questionnaires and formal interviews, the members of Kämpa Tillsammans  chose instead to document their own (often humorous) work experiences, draw lessons from them and publish them on the internet. They deliberately chose the medium of story-telling because they wanted workers to engage with the stories in a way that is not possible with formal surveys. Kim Muller of Kämpa Tillsammans explains that they wanted to change the popular idea of what it was to be a worker; workers do not communicate with each other via “written pamphlets or leaflets but by talking and storytelling”, thus stories provide a far better way to develop a new workers discourse than dry analysis and documentation.”

Alan Moore had a similar point to make, although unsurprisingly, he made it far better:

“I think that if you actually examine the relationship between real life and fiction, you’ll find that we most often predicate our real lives upon fictions that we have applied from somewhere… Inevitably, we are to some extent creating a fiction every second of our lives, the fiction of who we are, the fiction of what our lives are about, the meanings that we give to things. So to some degree, stories are at the absolute center of human existence”

(in Mythmakers and Lawbreakers – anarchist writers on fiction, published by AK Press)

In my piece, I was counterposing the practice of workplace storytelling with that of the more formal workers’ inquiries, promoted by the Italian autonomia tendency. Many of the Italian autonomia writers were academics, and thus a rigorously formal inquiry into the ‘objective facts’ of workplace organisation and working class struggle in the big industrial plants  was a natural enough path to take, (This approach was mirrored more recently in Kolinko’s ‘Hotlines‘ inquiry into class composition in call centres). Kämpa Tillsammans’ approach was more subjective, they wanted something which was fun for workers to read and talk about. Workers swap stories and jokes all the time in the break room and on the shop floor, who would pass on an academic text or a piece of sociology?

Thus stories could be a much more useful organising tool – as well as passing on experiences and ideas, they carry implicit moral overtones, heroes and villains, which in turn justify militant practices and rebellion. Looking at stories in this way, as intrinsically related to our experience of daily life, has much in common with the trend in sociology towards ‘social constructionism‘, which places focus on the ways that social reality is created by groups and individuals. It’s no secret that bosses and companies do all they can to create a narrative of work that promotes responsibility and hard work. This typically takes the form of lectures and videos about ‘company values’, underscored by pathetic staff perks and bonus schemes. The success or failure of this attempt will have a big effect on the workplace collective, will workers identify their interests with the company and follow their narrative, or will they develop their own of subversion and rebellion?

Kolla gärna in bloggen Litteratur och Klass också. Eller varför inte Tio meter över havet.

Läs även andra bloggares åsikter om kämpa tillsammans, alan moore, storytelling, berättande, klasskamp,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Stigande elpriser, stillastående kärnkraftverk och sträng kyla, Jinge skriver Drevet mot Carlgren

 

Dagens blondin-skämt

Lite otippat kommer idag en blondinvits, men kanske inte av den vanliga sorten, utan som den går på restaurangen som jag jobbar på:

– Vad är det för skillnad på en 16-årig blondin och en servitris?
– ?
– 50 kr i timmen!

Var den rolig? Inte speciellt tycker jag, men krögaren skrattar å andra sidan hela vägen till banken, han föredrar unga blondiner. Mellan en 16-åring och utbildar serveringspersonal med 6 års erfarenhet skiljer det idag 50 kr och 10 öre i timman – 66.10 jämfört med 116.20. Det är alltså enligt det kollektivavtalet som Hotell- och Restaurang har förhandlat fram.

Idag finns det en debattartikel i Aftonbladet från Handels, som poängterar att sänkta ungdomslöner inte leder till fler jobb, och det är ju sant, det leder bara till rikare företagare. Men man kan tycka att det har varit en smula korkat av facken att gå med på den här skiten från början…

Vad blir då konsekvenserna, på arbetsgolvet, av ungdomslönerna? På mitt jobb är dessa, företrädesvis unga tjejer, personer anställda på timmar ett par år, för att sedan få ”sparken” (dvs inte bli inringda och schemalagda) och bli ersatta av en ny, ung, tjej. Det finns några äldre servitriser som jobbar år efter år, dessa får i praktiken fungera som hovmästare/förmän men får bara lön som en servitris, och där sker också en splittring mellan ”de yngre” och ”de äldre”. Lönearbetet suger över huvud taget, men medan vi dras med det så borde i alla fall samma arbete ge samma lön, helt oavsett ålder, det skulle också göra det lättare att kämpa tillsammans för bättre villkor.

Mitt tips är att kämpa tillsammans för bättre lön och villkor och samtidigt passa på att höja sina löner på de sätt man kan hitta på, speciellt för alla nya i årets julhandel.

För övrigt anser jag att Försäkringskassan skall krossas.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver När förstår väljarna att SD är Fascister?, Anders_S skriver Mer signalspaning – inte bara FRA, cappuccinosocialist skriver Ny hiphopblogg, Bo Myre skriver Radiopiraterna: Om klimatet och ockupationer, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Obama tog emot fredspriset med krigspropaganda, andread0ria skriver Plötsligt händer det – del 2

 

Föredragsturné med Kämpa tillsammans!

Nästa helg besöker Kämpa tillsammans! tre orter med föredrag och promotion för antologin ”Tillsammans”.

Först ut är Växjö
När: Kl: 18:00, 20:e november
Var: IOGT, Vattentorget 1, Växjö

På lördagen är det dags i Uppsala och Stockholm:
Lördag 21/11:
Uppsala
Föredraget startar 15.30, kaféet håller öppet mellan 15 – 18. Ungdomens Hus, Svartbäcksgatan 32.
I samband med föredraget kommer boken att finnas till försäljning.

Motståndskaféet

Stockholm:

Föreläsning
Lördag 21 november
19.00 på SAC-huset (Sveavägen 98)

En medlem i gruppen Kämpa Tillsammans! kommer på besök och berättar om deras nya bok ”Tillsammans! – gemenskap och klasskamp på samhällsfabrikens golv”.

Föreläsningen arrangeras av SUF Stockholm, och är helt gratis.

Läs mer:
Läs förordet till boken
Om Kämpa Tillsammans!
Förlaget Pluribus

Om boken:

I ”Tillsammans!” blandas historia och avancerad teoribildning med rövarhistorier från arbetsplatser som mest liknar dårhus. Vi får möta allt ifrån fotbollsspelande bagare och flipperspelande restaurangarbetare till arbetslösa datortekdeltagare, som lär sina arbetsförmedlare ett och annat om hur arbetsmarknaden verkligen ser ut. Med texter som berättar om hur arbetarklassen exploateras, men också om hur ett ansiktslöst motstånd kan ta form, ges ögonblicksbilder av vardagens dolda klasskamp.

Denna bok är skriven för dig som vill få en djupare förståelse för arbetets roll i kapitalismen och möjligheterna till motstånd. Den utgör även en introduktion till den autonoma rörelsen och är ett dokument över den utomparlamentariska vänsterns utveckling från 1990-talets mitt.

”Tillsammans!” är en samling texter skrivna av gruppen Kämpa tillsammans! Med teoretisk skärpa, humor och rå kompromisslöshet analyserar de samhället och sin egen roll som arbetare. Kämpa tillsammans har tidigare gett ut boken ”Vi vill ha allting!”.

Boken kan beställas till exempel via Wapiti, Radikal Distro eller Adlibris.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Ideologiernas förtunning, Anders_S skriver Att ge efter för ungdomsligister är fel väg att gå

Läs även andra bloggares åsikter om marxism, arbete, klasskamp, stockholm, växjö, uppsala, litteratur

 

Hamn4an ångar vidare

Kamraterna i Hamn4an i Göteborg ordnar på torsdagen en manifestation tillsammans med Transport mot privatisering av Göteborgs hamn. Här kommer mer info.

Samling utanför kommunfullmäktige på Gustav Adolfs Torg, torsdag 5/11 kl. 15.30

Nu på torsdag, den 5:e november, kallas samtliga medlemmar i Hamn4an och Transport2an till en gemensam manifestation mot utförsäljningen av hamnen kl. 15.30 på Gustav Adolfs Torg.

Göteborgs Hamns anställda samlas under fackföreningsfanorna för att protestera samma dag som kommunfullmäktige ska fatta beslut om privatiseringen. Vi har under lång tid efterlyst en offentlig debatt om hamnens framtid och använt alla tillgängliga kanaler för att ifrågasätta det bristfälliga beslutsunderlaget. Vi har genom mötesinbjudningar, debattartiklar och annat material under många månader försökt förklara vilka risker och nackdelar som finns med att stycka upp och sälja ut stuveriverksamheten. Vi har förklarat varför det är riskfyllt och ogenomtänkt att avhända sig demokratisk styrning av prioriteringar och satsningar i Göteborgs Hamn till det fåtal multinationella hamnkoncerner som dominerar branschen. Vi har krävt och av bl.a. kommunstyrelsens vice ordförande Jan Hallberg (m) också lovats att få diskutera frågan med stadens kommunledning.

Nu är det alltså dags för beslut om privatisering av Göteborgs Hamn i Göteborgs kommunfullmäktige. Utan att ett enda möte mellan facken och kommunstyrelsen kommit till stånd. Utan att ansvariga politiker en enda gång brytt sig om att bemöta personalens argument eller besvara brev eller debattartiklar. Avsikten verkar vara att utförsäljningen av Nordens största hamn, som skapat stora vinster åt kommunen det senaste decenniet, ska ske under tystnad. Då behövs ingen offentlig debatt eller tid att lyssna på personalens och kommuninvånarnas åsikter.

Därför kommer hamnarbetarna att samlas utanför kommunfullmäktige på torsdag för att möta fullmäktiges ledamöter och förklara vad beslutet innebär. Vi inbjuder också engagerade kommunivånare att sluta upp med oss. Den här frågan berör oss alla och handlar inte minst om stadens position som transportnav för kommunens, regionens och hela Sveriges industri.

Hamn4ans avdelningsstyrelse riktar en särskild uppmaning till alla medlemmar att ta upp manifestationen med kollegorna på skiftet och vidta åtgärder (tidigarelägga avlösningar etc.) så att så många som möjligt kan sluta upp på torsdag. Vi ska vara många på plats.

Mer information:

Peter Annerbacks (ordf. Hamn4an) och Patrik Östbjergs (ordf. Transport2an) debattartikel i GP 24/10:

”Privatisering hotar hamnens framtid”

Annat att läsa är att de har Extrainsatt medlemsmöte onsdag 4/11 kl. 15.45 för att behandla frågan om återupptagna stridsåtgärder mot Göteborgs Hamn.

Tillägg:
Vi kommer stanna kvar även när mötet inletts och frågan ska behandlas. Vi är mycket glada för sällskap i vinterkylan för att protestera mot utförsäljningen.
Obs att manifestationen är ett fackligt initiativ av de hamnanställda. Om någon vill ta med eget material eller banderoller som berör frågan, ber vi er att först ta upp detta med de arrangerande facken. Vi vill inte ha några andra parti- eller organisationssymboler på plats utöver fackliga organisationer.
Vi hoppas att våra kollegor på Faktum kan få vara de enda tidningsförsäljarna på Gustav Adolfs Torg denna dag.
Kontakt:
info@hamn4an.se
transport.2@transport.se

Läs även andra bloggares åsikter om solidaritet, klasskamp, göteborg, hamn4an, hamnarbetare, arbete, privatiseringar

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Israelisk Organstöld, Anders_S skriver Spekulanterna – Karl-Adam Bonnier, clausewitz skriver Recept för framtidens kockar, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Borgerlighetens diskreta charm går amock på sambolivet, martin skriver Det vill socialdemokratin del 2

 

Kön, klass och hamburgare

Här kommer ett bidrag från Agnes M. Larsson (läs även hennes blogg) inför föredraget på Vår Makt om att jobba på snabbmatsställen med den stiliga titeln ”Ett hatiskt föredrag om verkligheten på en värdelös fastfoodrestaurang”. Artikeln har tidigare varit publicerad i Direkt Aktion men återpubliceras nu här med författarens tillåtelse.
Annat på bloggen om snabbmat:

McDonalds – Nio saker att göra när det är dött
Alternative crew handbook

Here we go:
Mitt namn är Agnes och jag arbetar på en välkänd hamburgerkedja. Sedan något år tillbaka har jag analyserat min arbetssituation på en arbetsplatsblogg jag skapat, och nu ska jag fördjupa det i denna artikel med inriktning på min roll som kvinna i arbetslivet. Jag kommer att inrikta mig på frågeställningen om huruvida de kvinnliga arbetarnas situation är annorlunda än de manligas, och vad som skulle kunna göras för att åstadkomma en förändring. Naturligtvis utgår min analys endast från de erfarenheter jag har från just min arbetsplats och de specifika individer jag arbetade med där, och ska därför inte uppfattas som en generell analys.

Det första jag märkte när jag anställdes var den mer konkreta sexismen, det vill säga det som pågick öppet mellan individer. Det var allt från mästrande, härskartekniker och liknande till ett fåtal öppna sexuella trakasserier. De manliga arbetarna hade ett sätt att helt självklart ta plats från de kvinnliga, oavsett rang eller erfarenhet. Jag upplevde detta starkt när företaget nyanställde första gången efter min omgång. Plötsligt fanns det en kille som jobbat ett halvår kortare än mig, och inte alls hade samma tempo eller kunskaper, men likväl ständigt mästrade över mig och sa åt mig hur jag bäst skulle lösa situationer som jag klarade av perfekt. Även om det fanns några ödmjuka och respekterande killar bland de nya så var det den upplevelsen som fick mig att på allvar fundera över hur könsmaktsstrukturerna såg ut på vår arbetsplats. Det kändes hemskt att se honom mästra över de andra tjejerna, och främst att se deras reaktioner. Det förstärkte bara deras tro om att de var sämre än alla andra arbetare där, och jag fick ofta höra från de själva hur dåliga de var på det eller det momentet. Till saken hör att många av de nya tjejerna även kom från arbetarklassförhållanden, dock inte alla, och att samtliga killar var typisk medelklass och att nivån på självkänslan därmed även skiljde sig beroende på klasstillhörigheten.

Det jag såg var såklart en av de främsta personifieringarna av den kvinnliga könsrollen, Den Duktiga Flickan. Hon som alltid strävar efter att göra sitt bästa, fixa saker så att samtliga blir nöjda och ta ansvar långt utöver det egna ansvarsområdet. Sociala funktioner som rollövertagande, ansvarstagande intill självutplåning och nedvärderande av sin egen roll tillhör denna roll. Många av dessa drag kan också kopplas till den klassrelaterade självkänslan. Nästan samtliga kvinnor på min arbetsplats var just sådana. De slet hårt från början, tvekade på sin förmåga och tvivlade konstant på sin insats. Kommentarer som ”chefen och personalchefen älskar dig, men mig hatar dom” förekom ofta, liksom diskussioner kring vem som var duktigast, snabbast, vem som ledningen gillade och så vidare. Och det var där som jag upptäckte den djupliggande sexismen, den som var betydligt svårare att motverka och som var det riktiga problemet.

För hur mycket jag än stöttade dessa tjejer, uppmanade dem att ta plats och våga protestera mot mästrandet och tro på sig själva så kom jag alltid till en slags blockering. Det var den som gjorde det så mycket lättare att få med mig killarna i aktiva protester, skitsnack och fusk. Det var en blockering som de hade socialiserats in i via uppfostran av familj och samhälle och som nästan omöjliggjorde för dem att ta konflikter och vara jobbig. Givetvis fanns den mer eller mindre hos de olika individerna, och långtifrån alla kvinnor har den, men på min arbetsplats (och det är den jag baserar min analys på) stämde det in på samtliga. Jag kom fram till att det i mångt och mycket handlade om dålig självkänsla. De tvivlade ständigt på sig själva och behövde bekräftelse på att det de gjorde var rätt för att kunna genomföra det. När det kom till att kritisera arbetet och därmed hela auktoriteten fanns inte majoriteten där för att stödja dem, i och med att det inte fanns ett starkt arbetarkollektiv hos oss och det alltså var ledningen som bestämde normerna. Den nödvändiga bekräftelsen uteblev, och tillsammans med de insocialiserade normerna kring vad kvinnor och arbetare har rätt att kräva (som ju matchade ledningens normer väldigt väl) blev det tydligt för tjejerna att de hade gått över en gräns och inte längre var duktiga. De blev istället jobbiga, och vek sig därmed för chefens vilja. Ett klassikt fall av påläggande av skuld och det efterkommande rollövertagandet som är så typiskt för den kvinnliga könsrollen. Det hände ofta att även jag föll i den fällan, oavsett hur många år jag varit medveten om dessa strukturer.

För om du protesterar så är du inte duktig. Du är jobbig. Och eftersom mina kvinnliga arbetskamrater hade byggt upp sin självkänsla på att vara just duktiga så var steget till att bli jobbiga oerhört stort. Det fick mig att inse att den kvinnliga könsrollen så som den återspeglades hos de här unga tjejerna i mångt och mycket stod i motsättning till arbetsplatskampen jag försökte föra. Den manliga rollen står på sin rätt, vet att han har rätt och ska få sin vilja igenom, medan vi vet att vi har fel. Vi tvivlar ständigt på vår förmåga att bedöma rätt och ha rätt att vidta åtgärder. Detta problem måste överbyggas för att kunna skapa en grund till den kollektiva kamp jag eftersträvade. Därför insåg jag allt mer att en inriktning på stärkandet av konfliktviljan och modet hos dessa tjejer är den enda möjliga vägen till starka och konfliktinriktade arbetarkollektiv.

Agnes M. Larsson

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Expressens ”avslöjande” en badanka?, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Den borgerliga propagandan mot Chavez, Kaj Raving skriver DN upprörs över miljökampanj från Naturskyddsföreningen, Anders_S skriver Återigen medlem av bloggpanelen för Stora Bloggpriset, martin skriver Framtidens vänsterskribenter

Läs även andra bloggares åsikter om snabbmat, genus, kön, klass, klasskamp, arbete, sexism, normer, a href=”http://bloggar.se/om/agnes” rel=”tag”>agnes

 

Vår Makt 2009

”Bin som är förenade i en bikupa kan enkelt
bli utrökta och få sin honung stulen.
Men om vängrupper av bin svärmar omkring,
så vågar ingen röra deras honung.”
Kamunist Kranti

Klasskampskonferens Vår Makt 2009 31 okt – 1 nov

På Panora, S:t Gertrudsgatan 4 i Malmö (se karta).
Hela konferensen är gratis!

Välkommen till en inspirerande klasskampskonferens på temat Osäker arbetsmarknad – osäker inkomst och Kommunismen som rörelse: klass och parti. Den fasta anställningen är på väg bort och vi går mellan ströjobb, arbetslöshet, vikariat eller studier för att försörja oss. Hur kan vi bedriva kamper på arbetsplatser där vi är tillfälliga? I skolan? I arbetslöshetsåtgärder? Vad är en giltig analys av arbetarklassen idag? Var ser vi tendenserna till en rörelse som kan omkullkasta lönearbetet och kapitalet? Spännande föredragshållare och intressanta diskussioner om vilka former klasskampen tar sig på 2000-talet och om möjlig­heten att ta strid och vinna.

LADDA NER FLYGBLAD
LADDA NER FLYGBLAD version 2 (speciellt utformat för att delas på Arbetsförmedlingar och på snabbmatsrestauranger)
GÅ MED I FACEBOOK-EVENTET
Medarrangör: ABF

PROGRAM

LÖRDAG 31 oktober

12:00–13:00  Osäker arbetsmarknad – osäker inkomst
Vi bor osäkert i hyreslägenheter, har osäkra arbeten, är arbetslösa eller studerar för att slippa arbetsförmedlingen. Medan vi bor på soffan i Rosengård tar Malmö Kommunala Bostadsbolag vinsterna från våra hyrespengar och bygger Turning Torso med politikernas goda minne. Det handlar inte bara om jobb eller bostad eller att priserna höjs i kollektivtrafiken. Allting hänger ihop.

13:30–14:30  Arbetsfornedringen.se: Att överleva arbetslöshet
Arbetslösheten i Sverige är skyhög, framförallt bland ungdomar. Arbetslösheten används för att dumpa lönerna. Funktionen med AMS är inte att förmedla jobb, utan att få dig att hata arbetslösheten så mycket så du tar vilket skitjobb som helst. Vi tvingas till vuxendagis där man får fila på sin CV eller lära sig Word. Hur ska man överleva sin arbetslöshet? Varför finns det arbetslöshet? Arbetsfornedringen.se kommer och berättar.

15:00–16:00  Ett hatiskt föredrag om verkligheten på en värdelös fastfoodrestaurang
Snabbmatställena skryter ofta om att de är en ingång till arbetslivet för ungdomar. Men hur kul är det med stress, dålig lön, idiotiska chefer och att lukta pommes när man kommer hem? Maria berättar hur man kan ta strid för sina rättigheter och dra ner på tempot med sina arbetskamrater.

16:30–17:30  Bemanningsbranschen inifrån
En paneldiskussion med och av anställda och fd anställda i bemanningsföretag som berättar om sina egna erfarenheter i olika branscher så som lager, tidningsutdelning och annat. Med bakgrunden till hur bemanningsföreragen använts för att kunna luckra upp starka arbetarkollektiv och varsla folk frågar vi oss hur man kan kämpa som bemanningsanställd.

SÖNDAG 1 november

12:00–13:00  Folkrörelselinjen för arbetslösa – Att fortsätta hålla ihop arbetskollektivet och kämpa efter en uppsägning
Per och hans arbetskamrater på Volvo lyckades att bedriva en framgångsrik arbetsplatskamp med hjälp av folkrörelselinjens metoder. På grund av krisen blev han och flera andra uppsagda. Oftast slutar en uppsägning i att arbetarkollektivet splittras, men Per och hans arbetskamrater lyckades att hålla ihop även efter de blivit av med jobben. Läs gärna Pers text om detta inför föredraget.

13:30–14:30  Nick från Endnotes: Klasskamp efter arbetarrörelsens  död: vad är kommunisering?
Vår makt har försvunnit. Klasskampen mellan 1968 och 1973 markerade arbetarrörelsens död. Den kapitalistiska omstruktureringen har sedan dess omvandlat klassförhållandena. Nu handlar den revolutionära frågan inte om ekonomiskt eller politiskt maktövertagande av arbetarklassen, utan istället om kommunisering (den omedelbara upphävelsen av kapitalistiska socialförhållanden som samtidigt är den omedelbara produktion av kommunism).

15:00–16:00  Marcel från Kämpa Tillsammans!: Det materiella partiet  och kampen mot arbetet
Kapitalismen är motsättningen mellan arbete och kapital, en motsättning som fortplantar sig och sprider sig genom hela kapitalets struktur. I det här föredraget går vi tillbaka till de marxistiska grunderna och diskuterar kapitalets behov av arbete och reproduktionen av ett proletariat för att fortsätta överleva. Vi ser hur det marxistiska partibegreppet blivit ett försök till svar på frågan om vad som kan kasta kapitalismen över ända. Kanske kan vi förstå partiet som ett materiellt parti, ett parti som bildar sin gemenskap genom att blockera ekonomin och störa reproduktionen, snarare än genom att formera aktivistiska identiteter eller åsiktsgemenskaper?

ATT LÄSA

Här är lite texter vi rekommenderar att man läser inför Vår Makt.

• Arbetslinjen & arbetstvånget
• Till alla uppsagda
• Origin and Function of the Party Form
• Klasskamp i krisens Sverige – diskussionsunderlag
• Tidningen Direkt Aktion nr 58 (kommer att finnas till försäljning på konferensen)
• Arbetsdisciplinens återkomst (favorit i repris, publicerades senast i samband med Vår Makt 2004)
• De nya daglönarna – rättslösa unga jobbare! (ett avsnitt av SVT:s gamla samhällsprogram Faktum om de nya daglönarna och den ”flexibla” arbetsmarknaden)
• Dokument inifrån: Novemberrevolutionen (en sjukt bra dokumentär om arbetslösheten)
  

Tidigare Vår Makt-konferenser

Detta är sjätte Vår Makt-konferensen som anordnats i Malmö. Information om tidigare Vår Makt-konferenser finns här:

• Vår Makt 2003-2008

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, arbetsmarknad, politik, klasskamp, kommunism, snabbmat, bemanning, folkrörelselinjen, kommunisering