För ett par jular sedan jobbade jag som kock på ett storkök som lagade mat åt ett fyrtiotal förskoleavdelningar. Det var en hel del att göra men ett ganska trivsamt jobb, rutinerna var väl inövade och personalomsättningen mindre än på de flesta andra ställen.

Vi var bara ett fåtal karlar i köket och det fanns inte så många ute på avdelningarna heller. Så när det var dags för jul så tillfrågades vi ofta om vi ville vara tomtar på avdelningarna. Man skulle avverka ett par avdelningar och dela ut presenter och påsar med godis och frukt och sånt.

Denna jul var den första jag jobbade där och jag blev tillfrågad om jag kunde ”tomta” för ett tiotal avdelningar efter min ordinarie arbetstid (jag hade inte heltid då). Jag tackade Ja och tänkte att det kunde väl vara kul. Efteråt frågade jag mina arbetskamrater hur det brukade vara. De berättade då denna historia om hur det gått till de tidigare två jularna…

För två jular sedan var Cege tillfrågad. Cege hette egentligen Carl Gustaf (döpt av sin frånvarande rojalistiska fader fick han samma namn som den då 3 år gamle lillprinsen), ett namn som enligt honom själv mest fått honom i problem. Han ville bara kallas Cege nu. Som vanlig finnig tonåring i en av stadens ruffligare områden fick Cege en rad obligatoriska smeknamn under sin uppväxttid. Och heter man Carl Gustaf blir det snabbt saker som Kungen, the king, the knug, kingen, knugen, ers böghet osv. Dessa smeknamn gick väl att stå ut med om den inte var så att vissa representanter för den lokala ordningsmakten tolkade hans smeknamn som att han var en ny ledare för områdets mer brottsbenägna och hårdföra ungdomar. ”Kungen” utsattes för en stenhård övervakning och en hel del regelrätta trakasserier. Tyvärr ledde det också till att en del av stadens riktiga hårdingar ville visa Cege vem som egentligen bestämde. Cege hade ingen lätt tid och spånken blev en ständig följeslagare. Han var inte speciellt tuff, men drogs oförtjänt med ett rykte om sig som ständigt gjorde att han hamnade i problem. Men nu var Cege i alla fall vår diskare och lite till åren kommen, han drack alldeles för mycket ibland, något som skylldes på den tuffa uppväxten.

Så när Cege för två år sedan varit tomte hade allt funkat utomordentligt bra de första två avdelningarna. Han skulle iväg till nästa gäng när han fick en tidig julklapp av avdelningen Hallonberget som tack för besväret. En flaska konjak (inköpt i Tyskland). En utmärkt present om det inte varit för att Cege var periodare (och ändå tänkt supa till det över julen). Han stod till en början emot att smaka men när han råkade stöta på två gamla suparkompisar som huttrade på en parkbänk mellan två förskolor var det kört. Han fastnade där tills konjaken var slut, samt en halv flaska kir som polarna haft.

När Cege kom till de andra avdelningarna funkade det till en början helt okej, i sådär fem minuter. Det är möjligt att fröknarna märkte en svag doft men inte sa nåt. Men när en av ungarna säger, högt och ljudligt; Du luktar pappa-läsk!; så var det kört.

Det blev lite utredning men eftersom han fått flaskan av en avdelning och brukade sköta disken exemplariskt fick han stanna, men det var slut på tomtandet.

Nästa man till rakning (eller snarare skäggning) var Jimmy. Han skötte tomtandet utmärkt, men tyvärr retade sig några föräldrar från ett finare villaområde än de vanliga föräldrarna vi hade i vårt område, på att Jimmy var kolsvart. Det passade sig visst inte med en svart tomte för vita barn. De flesta barn i vårt område är visserligen inte speciellt vita men ändå. En sympatiskt inställd barnskötare skvallrade för oss att vissa föräldrar var missnöjda. Tack för det televerket.

Så nu, den tredje julen var det dags för mig. Jag var lite spänd efter de tidigare katastrofala jularna. Allt gick i stort sett bra. Jag blev naturligtvis inte bjuden på nån konjak utan fick choklad istället, man vet ju aldrig. Det var en ganska roligt avbrott mot mina andra arbetsuppgifter. En del barn var livrädda för tomten, andra var mycket glada och förväntansfulla. Några fräcka ungar vågade antyda att jag inte fanns på riktigt. Vad säger man? Jag sitter ju här!

Det bisarraste som hände var att en förskolefröken stötte på mig, vad säger man? Ta bort tassarna annars bryter tomtemor av dom!?!

God Jul på er!

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,,