En gång i tiden i en skog så levde det en föräldralös orm och en föräldralös kanin. Av en slump förhöll det sig så att bägge var blinda från den dagen de föddes.
En dag när kaninen var ute och hoppade i skogen på måfå så trillade han över ormen – Oj, ursäkra så mycket! Jag är tyvärr blind och föräldralös så jag ser inte var jag hoppas, hoppas jag inte gjorde illa dig. Jag vet faktiskt inte ens vem jag är själv eftersom mina föräldrar inte berättat det för mig.
-Det är OK, sa ormen, jag är också blind och föräldralös sedan födslen. Och jag har heller aldrig träffat mina föräldrar, men jag kanske kan kräla över dig och se vad du är för en?
– Det vore alldelse underbart, svarade kaninen. Så ormen krälade över kaninen och sa sedan – Du har en mjuk päls, långa öron och en fluffig svans, så du är nog en kanin!
-Tack! sa kaninen, jag kan känna på dig med min tass och ta reda på vad du är också, och sen gjorde han det.
Kaninen kände på ormen och sade sedan – Du är hal och slemmig, har en kluven tunga och saknar ryggrad, så antagligen har du någon form av chefsposition!
Jag läser i Sydsvenskan i dag den trista och beklämmande artikeln om att mer än vart tredje Malmöföretag saknar kompetent arbetskraft. Det är beklagligt, men än mer beklagligt är att att man inte verkar veta vad man ska göra åt det. Det svamlas lite om att ungdomar inte utbildar sig till det ena eller det andra, och om samarbeten med Lernia. Speciellt plåtslagare och programmerare verkar det lida brist på.
Så nu tänkte jag (alldeles gratis) dela ut lite visdom från mitt långa och spännande liv. För att citera vår älskade knug – “det kommer inga stekta sparvar flygande om du inte själv bemödar dig om att göra ditt bästa”.
Här kommer det, hårt och ärligt – anledningen till att det fattas yrkesutbildad personal med mångårig yrkesvana är att de hittar bättre erbjudanden någon annan stans, ni vet, marknadsekonomi och sånt. Tillgång och efterfrågan.
Testa ett eller samtliga följande knep:
1. Erbjud bättre löner
2. Erbjud bättre arbetsmiljö
3. Erbjud bättre arbetstider
För att ta min egen bransch, restaurangsvängen, som exempel så ligger den danska snittlönen 40-50 % över de svenska pisslönerna. Arbetsmiljön är lika dålig eller sämre men det uppvägs av bra löner. På stället där jag jobbar försvann just en kock med 15 års erfarenhet till Danmark, istället anställde man en helt nyutbildad kock som inte är i närheten när det gäller tempo och kunnande, och det är inte första gången det händer.
Eller för att citera en flykting med tillfälligt arbetstillstånd (och som alltså får jobba i Sverige men inte i Danmark) – Men du är ju svensk, varför jobbar du inte i Danmark?
Nu kommer här del 2 i min serie med berömdheter som ger tips inför arbetslivet, som bekant var del 1 Ingemar Stenmark om utvecklingssamtal.
Ernst-Hugo skulle blivit 80 år den 12 december men dog för tio år sedan. Min favorit anekdot om honom är när han på ålderns höst promenerade omkring i Gamla Stan i Stockholm och då upptäcktes av en busslass japanska turister som glatt började filma och fotografera honom, Ernst-Hugo flippade och skällde ut dom efter noter för integritetsbrottet, detta gjorde dock japanerna ännu lyckligare då de trodde att han gjorde sin berömda Dr Helmer från Riget.
I vilket fall som helst, personalmöte (eller APT) är kanske en av de absolut tråkigaste uppgifter som finns på jobbet. För det mesta brukar jag sitta och tänka ”hoppas det tar slut snart, hoppas det tar slut snart” oavbrutet. På vårt förra APT så somnade praktikanten, som varit orutinerad nog att gå dit, ett misstag han inte lär göra om.
Våra APT brukar gå till så att högsta chefer tråkar ut oss med siffror, men eftersom det inte finns någon koppling mellan vår usla lön och företagets miljonvinster är det lite svårt att känna något annat än småaktig bitterhet, speciellt när han med bekymrad min nästa månad kan tala om att vi behöver spara (”men hallå! Förra mötet berättade du om våra storslagna vinster som fick Krupps guldår under Hitler-tiden att verka som småslantar?”).
Ibland kan det dock bli livat, vid ett möte hade vi snackat samman oss över en fika och hade en del gemensamma åsikter och krav att vädra, ni vet, klassorganisering. Det är väl de ösiga personalmötena man går och längtar efter, lite som en heroinist drömmer om första silen.
I alla fall, klippet med Ernst-Hugo är från Riget, och i det så beter han sig föredömligt inför de tramsiga försöken till team-building.
Och även om Ernst-Hugo är klippets stora stjärna uppskattar jag även de andras motvilliga och tafatta deltagande.
I övrigt:
Dagens första skratt fick jag när jag insåg att de lundensiska ockupanterna som igår blev utslängda inatt har gått in i TVÅ hus istället. Läs mer – SyS1 och följ Motkrafts liveuppdatering
I Danmark pågår en konflikt mot en restaurang där två svenska anställda fått sparken, man har bland annat använt sig av en ”sit-in” som är en intressant kampform, den går ut på att sympatisörer till de fd anställda sitter på restaurangen utan att beställa någon och istället snackar med de anställda, krögaren tjänar inget men man samlar in pengar för utebliven dricks till personalen. Läs mer på Modkraft.
Kim Müller 