Även detta år glömde Nobelkommittén bort att bjuda mig, eller så var det brevbärare som slarvade bort min inbjudan, så tyvärr kan jag inte, som Alex Schulman, blogga om själva Nobelmiddagen. Men jag bjuder istället på en historia från en gammal servitör som serverade knugen en gång. Skvaller och klass! – får bli dagens paroll. Och jag är övertygad om att det finns massor med servitörer, städerskor och prostituerade som har roliga anekdoter att berätta om högdjuren – så skicka in era berättelser så publiceras dom! Det vore kul med en motsvarighet till Svinstian som granskar överklassen.

Kungen serveras

Kniv-Pekka, jag och Micke var själva på tryckeriet. Vi jobbade kväll för att fixa ett stort jobb och just nu var vi uttråkade, vi stod och kastade kniv mot en lastpall och hade gjort det i snart 45 minuter.

Kniv-Pekka var inget vidare på att kasta kniv, trots sitt namn och sin finska påbrå. Han kallades Kniv-Pekka på grund av ett imponerande knivärr på höger kind som gick från örat nästan ner till hakspetsen.

Plötsligt säger Micke: Har jag berättat om när jag serverade kungen? Det var när jag var servitör i Göteborg. Jag är glad att i alla fall ha träffat Kungen en gång i mitt liv.

Varför då? Svarar Kniv-Pekka surt. Den parasiten är Sveriges största socialbidragstagare, dessutom kan hans ungar inte ens cykla.

Micke replikerar – Vad har cykling med saken att göra? Ni två banditer borde gilla Kungen lika mycket som jag, han är en förebild för alla Svea Rikes knegare!

-Vad menar du? Undrar jag.

– Ni tar ju för er av allt som företaget bjuder på och en del som det inte bjuder på. Vår Konung är precis som ni, han tar för sig rejält och blåser sin arbetsgivare på enorma summor varje år. Tror du han äter sketna prickig korv-mackor till lunch som ni? Han käkar gåslever och låter staten stå för kulorna.

– Du resonerar som du har förstånd till, hade du serverat honom eller vad?

– Ja, som jag berättat tidigare jobbade jag som servitör på en av Götets bästa restauranger för några år sedan, tills jag råkade klappa till hovmästar´n efter en blöt kväll. Det var i alla fall så att hans majestät skulle komma på besök tillsammans med en del andra påfåglar. Hovmästaren frågade oss servitörer om vem som ville bli kungens personliga uppassare. De äldre servitörerna skruvade på sig och kikade ner i backen, men för mig var det en chans jag inte kunde missa! Som ni vet har jag alltid högaktat vår konung och landsfader. Nå, stunden kom och jag var drillad precis hur jag skulle agera, jag fattade snart varför de andra servitörerna hade bangat. Kungens personliga servitör var tvungen att stå blickstilla bakom honom genom hela femrättersmiddan. De andra kunde glida runt och stå och hänga inne i köket. När kungen gled ner i sin stol var det första han gjorde ta tag i en stor blomsterbukett och placera den mellan sig och journalisterna, samtidigt mumlade han “Jävla hyenor”, hehe.
– Varför då?
– För att Carl Gustaf inte gillar journalister och fotografer förståss, vad trodde du, din torsk?
– Idiot, varför satte han buketten där?
– För att han är slug och rutinerad! Han satte buketten där för att inte de skulle se när han tjuvrökte och hur mycket han drack.
– Söp han mycket?
– Klart han gjorde, gör inte du det när nån annan betalar? Han måste dragit i sig närmare två flaskor rödtjut själv och när det var dags för konjak så började jag fylla på hans glas. Du vet, konjaksglas är rätt stora, när jag fyllt normalt började jag sluta hälla men han bara tecknade till mig att fortsätta, jag hällde på lite till och började räta upp flaskan igen, men han vinkade ner mer. Han fick nästan ett helt glas, och dessutom påfyllning två gånger. Ändå syntes knappt nåt på honom.
– Det var som fan. Hände nåt mer?
– Tja, Säpo gick igenom köket och sånt innan dom åt, annars var det inget mer än det. Men lite impade blev ni i alla fall eller?
– Vi säger så, ska vi fortsätta jobba nu?

Tidningar om Nobelfesten: AB, Sydsvenskan,

Andra bloggare om Nobelfesten: Weman, Stationsvakten, Röd röst, Schulman

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant?