februari 2010


IWCA är en organisation jag följt med intresse. Den här texten är ganska gammal, och det är lite av poängen. Jag har tidigare letat efter den men inte fått tag på den. När jag väl fick tag på den tänkte jag att det var lika bra att lägga upp den om någon annan också är intresserad. Det är ett av gruppens första flygblad där man skriver ner sin syn på den engelska vänstern och klasskampen. Jag håller inte med om alla slutsatser de gör, men de ställer i alla fall rätt frågor, och i med det då förtjänar texten helt klart att läsas. Jag tycker den svenska socialdemokratin i större och större utsträckning gör samma sak som Labour – man räknar med att få arbetarklassens röster vad som än händer och siktar då in sig på mellanskikten istället.

THE INDEPENDENT WORKING CLASS ASSOCIATION

”The Independent Working Class Association [IWCA] has been established to promote and celebrate the political independence of the working class and to pursue the political and economic interests of that class, with no consideration for, and regardless of consequence to the existing political and economic structures.” (founding statement, 21 October 1995)

In June 1994, the media reported that Labour had recruited only 6,000 trade unionists from the 4,000,000 political levy payers offered a vote in the leadership poll. Since then Labour has recruited well in excess of its 80,000 target figure. But if they are not trade unionists, who are they? Activists within the Socialist Workers Party who will be campaigning for Labour at the next election already know the answer. ”All the indications are that the electoral support and possible membership emerges from the thoroughly rattled middle classes and not from the working class at all.” Former deputy leader Roy Hattersly concurs: ”we live in the age of the almost universal middle class what they want from a political party is prudent compassion. The near unanimous support for cautious altruism is an electoral blessing.”
Labour, a middle class party for middle class people. This is the moment of truth for the entire British Left. Will it continue with the pretence that Tory vs. Labour represents the very essence of class conflict, while bemoaning the fact that ‘socialism’ has been abandoned or take advantage of that fact?
It’s make your mind up time.

LESSER EVIL
Like the Left the working class is increasingly split into pro and anti-Labour camps. And as with the working class only the former are organised. The first step toward reaching the unorganised working class is to organise the unorganised anti-Labour Left. Many working class people are increasingly alienated from Labour. The strategy of the far right is entirely reliant on this alienation. However it is not the job of working class militants to mend this relationship. On the contrary, the task is to make the break permanent. Labour’s arrogant contempt in regard to its former constituency is based on the belief that there is no possibility of an alternative to them, and so the working class will be forced to vote for them as ‘the lesser evil’ regardless. ”The least advantaged – and in some ways the least attractive members of society will undoubtedly vote Labour whatever the party does.” (Roy Hattersley, April 1994)

CONSERVATIVE LEFT
One consequence of this analysis, is that their left flank is glaringly vulnerable. Many organisations to Labour’s Left defend their repeated failure to attack this flank on the grounds that: a) ‘Labour is a step to the left’ b) ‘we are too small to stand against them’ c) ‘we are the socialist alternative’.
While such organisations present themselves as radical, they are on the wrong side of this natural demarcation line. The one consistent message of the conservative Left is that a politically independent working class is not only impossible — but — undesirable.
As sponsors of The Independent Working Class Association we disagree. Now more than ever what is needed is a politically independent working class organisation. The setting up of such an organisation is the only practical response to the situation we are faced with; the total abandonment, even as a concept of the working class by Labour.
For without organisation the working class has no voice.
Without a voice there can be no resistance.
Without resistance, the British working class fulfils the role ordained for it by the establishment and becomes politically extinct.

CLEAN BREAK
The IWCA is distinct from anything that exists in Britain now or in the recent past. A working class organisation not only independent, but hostile to Labour. It will seek to absorb and unite groups (without demanding that they abandon their distinct positions or organisations) and accommodate individuals on the basis of that platform, while aspiring to be a pole of attraction to the tens of thousands of working class militants who long despaired of the Left ever doing anything worthwhile.
The IWCA will be a clean break with the past and will be seen to be so. From the outset it will be clear that we have rejected entryism and the prospect of reform, be that reform of Labour or the economic system. We will not orientate or seek solace from the official ‘labour movement’. Trade unionism as a strategy for total social change is no longer vaguely credible.
Instead the IWCA will be community orientated and in time community based. It will be led by the working class but not limited to the working class. Essentially it will be a can do organisation; an organisation that can make things happen or prevent them happening. Membership will be openly available and its activists will join with those fighting to achieve immediate results in the interests of the working class.

SELF-DETERMINATION
At the heart of the IWCA lies the concept of working class self-determination. Therefore the question of a political programme does not arise as this would mean the collective will of the sponsors being imposed in advance. In time, following an appropriate period of common activity a programme will be hammered out in day to day confrontation with the practical needs of the class who will in turn play a key role in the development of that programme. Initiating a dialogue with local working communities will in many cases determine the immediate priorities.
The Labour party has arrogantly thrown the gauntlet to the working class and the Left. We are aware of our responsibility in picking up that gauntlet. The gulf between the working class and the Left is enormous. The size of the task is a daunting one, but the challenge is nothing compared to the political consequences of our failing to act.

RESISTANCE
One possible election scenario, is that some sections of the working class finding themselves in confrontation with a ‘socialist’ government, and hungry for real change, end up sharing common ground with the radical right out of sheer desperation. The Left has an obligation to offer the working class something other than the choice between New Labour and a resurgent far right. Labour are forcing the working class into a fight. As we see it, the alternative to resistance is either capitulation or collaboration. The setting up of an independent working class organisation is something that has to be done. New Labour have themselves provided us with the opening, So, let’s get on with it

IWCA leaflet, Winter 1995/96

Länk: IWCA – national site

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Stockholm och klassklyftorna, johan skriver Välkomna inte rasistiska partier till skolan, domljuger skriver Reklam för stadskampvecka, Fredrik Jönsson skriver Klassmotsättningarna ökar oavsett vad liberalerna tycker, Johan Frick skriver Ännu ett fiasko för Nationaldemokraterna, Hans Norebrink skriver När framtiden redan hänt: Två steg bak, ett steg fram

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

En del roar sig kungligt. Däribland undertecknad.

Jag satt och läste lite på Malmö Stads hemsida och kikade igenom dagordningar för de olika stadsdelsfullmäktigemötena som ska vara nu i veckan. Bland allt annat dök det upp att Malmö stad håller på att besluta om en policy angående mutor. Det förvånade.

Tyvärr har jag inte en massa information om skumraskaffärer. Men jag är hemskt nyfiken! Därför undrar jag om någon av mina läsare vet varför i herrans namn Malmö Stad just nu känner att de behöver en policy angående mutor och oegentligheter. Man har nämligen inte haft någon kontroll eller policy innan.
På uppdrag av Malmö Stads stadsrevision har Ernst & Young tagit fram ett förslag till policy, som finns att läsa på länken.


Yttrande avseende rapporten granskning av policy och riktlinjer samt intern
kontroll mot mutor i Malmö stad

Ett par andra blogginlägg som rekommenderas: Skumrask om snutifiering, Röda Malmö om att Lindängens vårdcentral ska stängas

Från Konfliktportalen.se: martin skriver Ett manifest för sin tid?, Anders_S skriver Dåligt underhåll, dålig information, mathiavelli skriver Metropolen – fabriken utan väggar, Redaktionen skriver ”Helsingborgs Dagblad kritiseras av SD”, loaderrorready skriver Äcklen och nollorna är tillbaka…, Hans Norebrink skriver Kinesisk elitkamp

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Igår hade filmen om ”allaktivisternas” ockupation i Lund premiär. Det var just i Lund som landets första moderna ockupation gick av stapeln i maj 1969. I samband med att vi intervjuade ett par lundaaktivister fick vi tag på en serie, eller flygblad från 1969 som vi bevarat till eftervärlden genom att scanna in.

Tyvärr blev sid 1 och 2 i fel ordning, så ska man läsa den är det bäst att gå ner till sid 2 först. Länk till pdf

För den som vill ha koll på vad dagens ockupanter håller på med rekommenderas Ockupantscenen

Bloggat: Rödaa Lund – Kan ockupationer rädda jobben?

I år är det för övrigt 30 år sedan Borgen ockuperades i Malmö. Där nuvarande Entré ligger. En annan artikel om ockupanthistorik i Malmö finns att läsa på Norra Sorgenfri som intervjuad 2 Melonia-ockupanter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Roya skriver Mer klass men också mer sexualitet, Jinge skriver Skånes oväder till Ostkusten?, Anders_S skriver Oppositionen presenterar ny bostadspolitik, kimmuller skriver Skamlösa rekommendationer, Fredrik Jönsson skriver ”Nu har politikerna tagit över nyhetsredaktionerna”

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Jag har nu sysslat med den här bloggen ett bra tag. Som allra flitigast var jag faktiskt i början. Problemet var bara att jag hade dålig koll på bloggandet och andra social medier och inte hade någon bra kläm på hur jag skulle få läsare. Efterhand har jag blivit lite klokare. Men jag tänkte därför göra lite extra reklam för ett axplock av mina allra första poster, som handlar om olika händelser och anekdoter från mitt arbetsliv. Håll till godo:

Brända bleck luktar illa – Om ett roligt möte med en sarkastiskt reparatör

Första grälet – Om hur första grälet på ett nytt jobb kan öppna ögon för konflikterna på arbetsplatsen

Grupptryck är bra – Om att som ny tvingas ta ställning – Which side are you on?

”När jag serverade Kungen” – Som titeln antyder, fast det var en kollega som serverade

Gå hem, sjukling – Vi som ser det som ett större problem att folk går sjuka till jobbet än stannar hemma när de är friska

jultomte – en arbetsplatsrapport – Tragikomik i tomteuniform

När jag ändå är i rekommendationsvarven kommer här lite andra bloggar också. Läs kallskänkans nya dikt – En arbetares liv är billigt, kamrater i Indien har äntligen skapat en blogg – Faridabad Workers Newspaper. Kolla även in den nya bloggen Knytnävskalas. Sen finns det massa annat bra också, men det har säkert mina läsare koll på redan.

Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver ”Nu har politikerna tagit över nyhetsredaktionerna”, Anders_S skriver Göteborg-Borås Järnväg och syskonbanan Borås-Alvesta, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Mussolini var brittisk agent, Jinge skriver Muslimer – gå med i SD!

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Direktörerna höjer sina löner med sanslösa summor – 573 000 kr på två år i snitt, enligt Aftonbladet. Mest fick SSABs Olof Faxander: 7,9 miljoner. Vad ska man säga om det? ”Sådan är kapitalismen”?. Aftonbladet skriver dock en annan sak i artikeln om direktörernas löner, och det är att industriarbetarnas löner höjts med 19 200 kr på två år. Det låter som det inte stämmer i mina öron. Och i Sydsvenskan står det istället att industriarbetarna höjts med 1 600 kr under samma period. Jag litar nog mer på den siffran. I samma artikel står också att direktörerna snittat 47 726 kronor i månaden mellan 2006 och 2008. Då klarar det faktiskt något. Aftonbladet har helt enkelt skrivit höjning per år och Sydsvenskan höjning per månad…

Nåväl. Jag är väl gammal och trött men kan inte riktigt fara ut i helig ilska över sånt här. Det är såklart uppfuckat men tyvärr förvånas jag inte längre. Eftersom jag lyssnat sönder Euskefeurat på sistone kommer här ”Ge dom vad dom tål!”.

Den här nyheten grundar sig i undersökning som Dagens Arbete gjort och ett citat därifrån får avsluta innan Euskefeurat:
IF Metalls vice ordförande Anders Ferbe upprörs över att direktörernas inkomstökningar.

– För jävligt, ohyggligt provocerande. Och samtidigt tycker de att de som utför det praktiska arbetet inte är värda några löneökningar.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Björn Ranelid som statsminister?, Kaj Raving skriver När tänker regeringen ge besked till väljarna?, Redaktören skriver ”Vi och utlänningarna”, Anders_S skriver Ökade klyftor – mer våld?

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,