maj 2008


Den första december 2006 genomfördes en blockad mot Izakaya Koi i Malmö som ett led i den konflikt som pågick mellan restaurangen och SAC, polisen valde att ingripa med pepparspray och arresteringar och de plockade 26 strejkvakter. Nu börjar det dra ihop sig till åtal och därmed även en motkampanj och en insamling för att stödja de åtalade. Det tillhör inte vardagen att blockadvakter blir arresterade i det här landet (utanför Malmö i alla fall) och åtalet är både historiskt och politiskt intressant då det pekar mot en offensiv gentemot effektiva kampformer. För övrigt har det i Malmö/Lund-trakten prövats andra kampformer än blockad mot restauranger på sistone, bland annat att man ”ockuperar” ett ställe genom att helt enkelt gå in och sätta sig och inte beställa (eller beställa vatten som man sitter och sörplar på) – nöden är uppfinningarnas moder!

Stödfest i Malmö 5 juni
Bodoni
Bergsgatan 20, Malmö

På scen kl 22.30: Grioa
Inträde: 40 kr

Direkt stöd på plusgiro: pg 80 99 23-6

Den stiliga t-shirten (på bilden högst upp) kommer förmodligen bli inneplaggen på Lilla Torg i år och kan köpas på Bokhandeln Info i Stockholm och hos Malmö LS.

Läs mer om händelsen och åtalet på stödsidan. Mina tidigare poster om fallet: Koi1, Koi2, Koi3

Intressant? Klicka på länken i så fall.

Roligast: Cvalda snor dyra prylar av brats.

Läs på konfliktbloggarna: Jordränta, Syrran, Petter, Mllstrm, Slutstadium, Autonoma Kärnan, Läs Petter 2, reciprocity, guldfiske

Andra bloggar: Ett hjärta rött, Svensson, idealitet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Konflikterna inom vård och omsorg rullar vidare i Sverige och Danmark så jag tänkte skriva lite kort om det och försöka mig på lite jämförelser och tankar. Det har varit lite svårt för mig att få överblick så jag uppskattar all input från läsare, speciellt de som är inblandade i konflikterna.

När det gäller strejkerna av just sjuksköterskor verkar det vara två olika taktiker från facken i Sverige och Danmark – den svenska strejken, som nu är inne på sin femte vecka har tagit ut betydligt färre i strejk (men successivt ökat på) och flyttat runt strejken på olika sjukhus runt om i landet. Man har tagit ut några avdelningar i taget, jag antar att tanken här är att man ska kunna hålla konflikten vid liv länge genom att det inte ska kosta så mycket i strejkersättning. I Danmark har man, som jag förstått det, istället tagit ut alla utom akutsköterskorna. En av fördelarna med den danska modellen tror jag är att det blir en starkare kollektiv känsla av att alla samtidigt går ut i kamp för sina löner.

Uppsägningar som taktik
I dagens Politiken läser jag om att de danska syrrorna funderar på att kollektivt säga upp sig, utan tvekan inspirerade av höstens finska initiativ inom vården (som Kolla! skrivit om). I Politikens artikel står det också om att massuppsägningar i Danmark (precis som i Sverige) är en olovlig stridsåtgärd från ett fack, ett tips till danskarna kan ju vara att göra som i det svenska Löneupproret där man uppmanar till uppsägningarna i ett utomfackligt initiativ istället och på så sätt kommer undan böter och ”olovlig stridsåtgärd” som bara ett fack kan drabbas av. I Finland visade det sig för övrigt att de fria marknadskrafterna inte var så fria utan att sköterskorna förbjöds att säga upp sig! Men kampen gick ändå vidare och man vägrade på olika finurliga sätt skyddsarbete, jag citerar artiklen från Kolla:
I Helsingfors gick det i alla fall inte riktigt så långt som i Åbo där sjukskötarna avlägsnade namnlappar och flydde från avdelningarna då breven delades ut. Vid Åbo universitetssjukhus kallas 136 sjukskötare till skyddsarbete. I går var det öppet hur många man nått, men redan på fredagen kvitterade 40 sjukskötare i Åbo ut sitt brev. I Uleåborg gick utdelningen av breven lika trögt som i Helsingfors och Åbo. I Tammerfors har man lyckats nå ungefär hälften av de sjukskötare man behöver för att klara den mest akuta vården.

När det gäller det svenska vårdupproret så har det kanske i och med strejken förlorat lite av sitt kraft – man tänkte från början säga upp sig den sista april, men då hade ju strejken startat och vem säger upp sig i ett läge då man ska ut i strejk och det fortfarande förhandlas om ens lön? Men jag gillar initiativet skarpt men kanske var datum flerplacerat, i vilket fall som helst antar jag att det blir kommer ta ny fart om det sluts ett dåligt avtal.

För övrigt har en del pro-kapitalister menat att lönerna är så dåliga inom den svenska vården för att det bara finns (i stort sett) en motpart – som en kommentar till det rekommenderar jag Sydsvenskans artikel om att arbetsgivarna bildar lönekartelller. Stödet för den svenska strejken är fortsatt stark men jag tror det behövs mer politisk press på kommuner och landstinget genom protester och vilda strejker!

P.s. Jag har skrivit en hel rad andra inlägg om vårdstrejkerna, men orkar inte länka allt, använd Sök-funktionen helt enkelt!

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Nytt på konflikt: Välkommen till Guldfiske, debatt om extremism skriver många om – redundans, petter, dk,Bola, syrran om vård till papperslösa. Och sist men inte minns vill Autonoma Kärnan avskaffa arbete.

Annat: Läs Kvinnor, postverket, Dom ljuger.

För ovanlighetens skull kommer idag en längre dikt. Den är skriven av författaren Pär Thörn och starkt influerad av fackförbundet Ledarnas forum och har chefsångest som bärande tema, och visst osar dikten av ångest. Personligen, som den hjärtlösa arbetare jag är, är naturligtvis chefers ångest ett kärt ämne, jag minns ännu med glädje den gång min hjärndöda chef förtvivlat utropade – Det här är det värsta jag varit med om under mina trettio år som chef! Den gången var det en inplanerade försening från vår sida som föranledde svadan. Men dikten är faktiskt också inte bara rolig utan också lärorik, som knegare på golvet känns det nämligen ibland som cheferna är satan själv, i själva verket är de snarare satans hantlangare som köpts för några kronor extra med syftet att piska oss. Cheferna är så att säga placerade mellan en sten och en hård plats, för några tusen extra i månaden har de placerat sig mellan kapitalisterna och arbetarena, mellan ledning och golv, mellan historiens huvudsakliga antagonister; ett val de ofta får anledning att ångra. Jag skulle helst inte ha någon chef alls, men medan vi fortfarande har chefer så får vi helt enkelt försöka få cheferna att frukta oss mer än de fruktar sina chefer.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Vi är som en båt med vatten upp till relingen och det slår in vågor hela tiden!

Jag har en anställd som ofta är sjuk och aldrig mer än
en till tre dagar och ibland upp till en vecka.
Hon är sjuk cirka en gång i veckan.
Ett par personer på mitt företag har sagt att de
tycker att morgonmötena blir tråkiga eftersom vissa
medarbetare ofta tar upp klagomål på disk, städning
och liknande, även om det inte är ett stort problem.
Jag blir bombarderad med utskick om en ny lag om att
varje arbetsplats måste ha ett brandskyddsombud.
En av mina medarbetare har varit besvärlig för mig
under flera år på olika sätt.
Jag har i omgångar haft samtal med honom och han har
tidigare i år fått en skriftlig erinran. Sedan dess
har han lugnat ner sig men hans förrakt mot
auktoriteter finns latent fortfarande.
En av mina anställda kommer så gott som alltid sent,
han går också ofta för tidigt.
På en period av sjutton arbetade dagar har han femton
avvikelser i form av sena ankomster, förtidiga
hemgångar, uteblivit hel dag utan att meddela eller
göra sig kontaktbar via telefon eller spelat sjuk på
arbetsplatsen.
Jag börjar misstänka att han är narkoman.
Jag har fått ett anonymt brev som säger: ”vi vill inte
ha dig här” och uppmanar mig att: ”ta din breda häck
och förpassa dig härifrån”.
Vad gör man?
Tystar ned eller tar upp med personalen (fyrtiosex
stycken)… eller polisanmäler… eller
lokaltidningen…
Nån som har erfarenhet?
I min arbetsgrupp finns en man, fyrtiotre år, som
konstant kommer en och en halv till två timmar för
sent till jobbet.
Under dagen försvinner han en till två timmar utan
någon förklaring till varför.
Jag har grubblat och grubblat och kommit fram till att
han helt enkelt inte förstår, eller vill inte, eller
lever i en värld där arbetstider inte är viktiga.
Han driver mig till vansinne och det har gått så långt
att jag har svårt att tygla mitt humör.
Mitt ledarskap utgår från att jag som person är
styrande men även till stor del stödjande.
Jag vill att de ska ta eget ansvar och få växa i det.
Jag kan bara inte styra och ställa över minsta detalj
då de själva inte får något som helst utrymme att
utvecklas.
Vi har haft diskussioner kring detta vid ett antal
tillfällen som tyvärr bara har lett till att några
inte tyckt jag varit klok, i princip.
Jag har med diverse ”knep” verkligen försökt få dem
att inse fördelarna men då vänder de det genast till
att bli en ersättningsfråga.
”Ska vi göra det här också, då vill vi ha löneökning!”

Enligt mitt sätt att se det så handlar det om saker
som varenda människa på mina tidigare (sex stycken)
arbetsplatser klarat av själva.
Det ingår ju liksom inte bara EN sak i anställningen.
Måste jag byta arbete för att inte drunkna själv i
kraven på ledarskapet som ställs och som inte jag
varken kan eller ens är intresserad av att leva upp
till?
Verksamheten lider av en extremt dålig ekonomi.
Medarbetarna har tidigare hållits på gott humör genom
små extra lönetillägg och personliga favörer på
bekostnad av verksamhetens ekonomi.
När jag nu ska städa upp i detta och bland annat ta
bort extra lönetillägg, lediga halvdagar etcetera så
är såklart flera medarbetare missnöjda med det och
riktar mycket ilska mot mig. Jag har en pressad
arbetssituation och har inte så mycket tid att prata
med var och en utan försöker vara tydlig och rak.
Men det går inte.
Vad gör man när man känner att jobbet bara tar energi
istället för att både ge och ta?
Vad gör man när man känner sig ifrågasatt (kritiserad)
underifrån och inte känner något stöd uppifrån?
Vad gör man då?
Det är någon som har klottrat http://www.arbetarmakt.com i
närheten av vår arbetsplats.
Jag undrar om det är något hot eller liknade?
Jag har en medarbetare som detta år haft tretton
stycken frånvarotillfällen, vissa längre än två
veckor, vissa strödagar.
Min fråga är helt enkelt: Vad krävs för att kunna säga
upp medarbetaren?
Vi har haft personliga samtal.
Jag har delat ut skriftliga varningar men han verkar
helt likgiltig.
Jag har sett honom i ögonen.
Hur ska jag gå till väga för att på ett vettigt och
lagenligt sett ”bli” av med problemet?
Jag har en före detta medarbetare som angett mig som
referens.
Personen är mycket ambitiös och duktig men har under
en längre tid varit sjukskriven på grund av stress.
Nu har personen ett nytt arbete på gång och den nya
arbetsgivaren har hört av sig för att informera sig om
hur personen är.
Nu till mitt dilemma: Skall jag nämna sjukfrånvaron
eller skall jag bara svara på frågor i egenskap av
referensperson?
Är det oärligt att bara berätta om någon frågar eller
skall man tala om vad man vet?
Häromdagen fick jag höra att den av mina medarbetare
som har till uppgift att svara i växeln ”alltid låter
så sur” ”att hon låter som en citron”.
Jag har ingen anledning att betvivla det
uppgiftslämnaren säger.
Hur ska jag hantera detta som chef?
Hur kan en person ”sluta låta sur”?
Verksamheten har rasat i botten, den förre chefen har
misskött detta och det lär finnas och det finns en
massa oreda och kunderna är totalt bortklemade.
Jag instruerade en medarbetare att hon skulle delta i
informationsträffar som vi anordnar för våra kunder
för att hon ska få lära sig mer om vad verksamheten
verkligen handlar om.
Trots upprepad instruktion deltog hon vid samtliga
tillfällen bara en stund och gick sedan och gjorde
något annat.
En annan arbetsuppgift är att alltid se till att
datorn fungerar inför våra informationsträffar. När
jag tjugo minuter innan träffen frågade om datorn
fungerade var svaret nej.
Trots att hon visste att datorn inte fungerade
meddelade hon varken mig eller någon annan och tog
inte heller initiativ till att åtgärda felet på egen
hand.
Trots tydliga (???) instruktioner om att det är hennes
ansvar att se till att det fungerar.
Trots upprepade instruktioner om att förbereda inför
informationsträffarna flera timmar i förväg så gör hon
det i sista sekunden.
Jag vill inte ge upp utan att undersöka om det kan
finnas något kulturfilter eller liknande som man kan
komma åt genom att ändra metod.
Det har gått över tre månader utan framsteg och med
nuvarande prestation kan hon inte jobba kvar hos oss.
Och om beteendet håller i sig ser jag inte hur hon
skulle kunna arbeta på någon annan arbetsplats.
Jag får ta mycket ”skit” och detta gör att jag får ont
i magen.
Jag brukar kunna hålla distans, men ibland går det
inte.
Någon som har tips om hur man ”gör”?
Den tjugoandre december skickades ett mail till min
makes jobb där någon, ”anonymt”, informerade honom om
mina påstådda förehavande på krogen.
Mailet med dessa lögnaktiga påståenden visade sig ha
sänt från min arbetsplats(!)
En utredning med säkerhetsavdelningens IT-personal
bevisade att mailet skickats från en av terminalerna
på mitt jobb.
Det är också bevisat från min makes jobb att mailet
gått från en av terminalerna på mitt jobb.
Hela avdelningen är i chock och stämningen är oerhört
dålig.
Nu har jag kallats in till enskilda samtal där jag ska
komma fram med en lösning hur man ska gå vidare och
lägga detta bakom oss.
Är detta verkligen min uppgift?
Till saken hör att jag under hösten upprepade gånger
utsatts för att kallas för tillmälen på möten som vi
haft för att komma tillrätta med problemen på just min
avdelning.
Jag har fått mina arbetsskor insparkade under
klädskåpen i omklädningsrummet samt även blivit
hindrad att utföra mina arbetsuppgifter.
Då jag påtalat detta för min närmaste chef har hon
bara viftat bort problemen.
Problemen på avdelningen beror på mig enligt vissa av
mina medarbetare.
Ska jag utses som syndabock på grund av dåligt
ledarskap av chefen
och ska jag skylla mig själv för att jag trakasseras
och för att min make får denna typ av mail?
Mailet är polisanmält.
Ska jag lämna mitt jobb, som jag trivs med och där jag
uppskattas av cheferna högre upp i organistationen?
Jag tror att syftet med trakasserierna är att få mig
att sluta.
Ska jag begära omplacering?
Produktionen går på knäna.
Jag försöker hålla mig flytande, men jag hinner inte
ens med mina egna arbetsuppgifter.
Vi är som en båt med vatten upp till relingen och det
slår in vågor hela tiden!
Genom att inte utnyttja resurserna optimalt blir jag
dessutom hindrad i mina speciella uppgifter, som ska
utföras när det ordinarie arbetet är utfört.
På det psykosociala planet är det en katastof.
Själv har jag exempelvis minimerat mina kontakter med
övriga i personalrummet.
Jag har de som tror på mig och står på min sida, men
att behöva dela samvaron med övriga är något som jag
håller på en så låg nivå som möjligt.
Den närmsta chefen tror inte ens att mailet skickats.
Hon tror inte på att övriga påhopp har ägt rum.
Vid olika möten där jag tillskrivits tillmälen som ”en
riktig jävel” och ”svin” och ”idiot” (och där man
anser att jag inte sköter mina arbetsuppgifter) så har
hon inget att invända.
Det är alltså helt OK att säga så.
Trots att jag under alla år fått utmärkta betyg på
prestationer och resultat, både avseende kvalitet och
produktion så säger hon inget när det påstås att jag
inte sköter mina arbetsuppgifter.
Slutar jag nu så har den andra sidan vunnit.
Nu verkar det som ett annat fackförbund kommer att
utöva påtryckningar för att få mig omplacerad eller få
mig att säga upp mig själv!
Grattis till mig!

Pär Thörn

Annat: Dom ljuger, Svensson om problemet med tillfälligt anställda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Uppdaterat: länk till Sydsvenskans artikel om demonstrationen i Malmö.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Igår var ett gäng från Förenade Vårdare ute och delade flygblad på Malmö Allmänna Sjukhus. Jag tänkte jag skulle sprida texterna så andra också kan kopiera upp och dela ut, samt läsa och diskutera. Läs om flygbladsutdelningen på Motkraft. Motkrafts samlar för övrigt in pengar till Vårdupproret så donera.

Annars lite blandad kompott – Sydsvenskan skriver idag om att Strejken kan bli långvarig, vill man läsa mer om strejkerna i Danmark är Politikens temasida en mycket bra utgångspunkt. Här finns länkar till fack och arbetsgivare och mängder av artiklar. Danskarna är lite ”vildare” och det har förekommit rätt mycket vilda strejker och annat smått och gott, till exempel har blivande förskolepedagoger varit och slängt blöjor på finansdepartementets trappa se länk. Danmark visar vägen!

Flygbladen (ett till strejkande och ett till allmänheten)
Till sjuksköterskor och berörda: Ta lärdom från strejken i Danmark och öka
trycket på Vårdförbundets toppskikt!

Samtidigt som Vårdförbundet varslade till strejk så varslade även danska
Fag og Arbejde (FOA) och Sundhedskartellet till vårdstrejk. Situationen
där har många likheter med den i Sverige. De danska vårdfacken var
tandlösa i förhandlingarna och löneutvecklingen är helt åt helvete, men de
danska vårdarbetarna lät sig inte slås ner utan bestämde sig för att
själva öka trycket på sin fackföreningar. Under hösten gick de ut i flera
vilda strejker för sätta press på toppskikten inför förhandlingen. Det gav
resultat.

Medan flera andra danska fackföreningar gick med på kraven om 12,8 %
lönehöjning över en treårsperiod kunde inte FOA och Sundhedskartellet
riskera sina medlemmar som redan visat sig vara stridbara. De var tvungna
att säga 15 % lönehöjning och inte mindre. Samtidigt hamnade andra grupper
i konflikt med sina fackföreningstoppar när de skulle ut i sympatiåtgärd
med vårdarbetarna. Det danska pedagogfacket BUPL har länge varit kända för
sina kämpande gräsrötter. BUPLs ledning försökte förhindra sina medlemar
från att gå ut i strejk samtidigt som de danska vårdarbetarna, vilket har
medfört att pedagogerna har gått ut i flera vilda strejker och
egenorganiserade demonstrationer i kritik mot sin fackförening. Vilda
strejker,som vi på golvet organiserar själva, ökar alltså trycket på våra
fackföreningar och tvingar de att höja ribban ytterligare.

Vi vet att Vårdförbundets ledning har varit tandlösa och inte tagit vara
på sina medlemmars intressen. De enda som kan tvinga dem att lyssna på oss
är vi på golvet och det påtryckningsmedlet som gör att de lyssanar på oss
är det som arbetsgivaren kallar vild strejk. Endast genom att utöka
konflikten till de avdelningar som inte är varslade kan vi skapa ett
riktigt tryck på SKL, det tryck som kommer att hindra Vårdförbundet från
att sätta sig vid förhandlingsbordet när opinionen vänder och acceptera
ett mycket sämre avtal än det som krävs. Kommunalarbetarna gjorde detta
misstaget under strejken 2003; de satte inte press på sin fackförening.
Och vad fick de? Bortförhandlade risktillägg för grupper inom
autismverksamheten. Borttagna pedagogiska luncher. En pinsam lönehöjning.
Det grodde ett enormt missnöje bland arbetarna i den kommunala vården
efter strejken som tog sig uttryck i mängder lokala kamper. Kommunal och
SKL vågade då inte göra samma misstag igen och i den senaste
avtalsrörelsen höjdes lönerna avsevärt, men inte tillräckligt. Nu är det
sjuksköterskornas chans!

Kalla till möte på er avdelning.

Bestäm vilka arbetsuppgifter ni ska sätta i blockad.

Försök att sprida detta till andra avdelningar som inte är varslade och
håll gemensamma möten för att koordinera er.

Kontakta media och framför era krav.

Ni kommer att behöva mycket stöd utifrån för att vinna det här och vi kan
erbjuda er stöd!

Kontakta oss på info@forenadevardare.se

—————————————–

Till allmänheten: Stöd sjuksköterskornas kamp!

Den svenska offentliga vårsektorn har gått igenom stora förändringar de
senaste 30 åren. I takt med att industriell produktion flyttat från
Sverige på jakt efter lägre löner och högre avkastning, så har både kraven
på omskolning av arbetskraften ökat och osäkra anställningar brett ut sig.
I sjukvården har detta visat sig genom ett allt större vårdbehov.
Klyftorna i Sverige ökar och de arbetarna som förlorade sina jobb under
70- och 80-talet (och som tvingas in i omskolningar genom AMS för att
behålla sina a-kassor och tvingas arbeta i nya branscher under osäkra
anställningar) blir i större utsträckning sjuka. Samtidigt försöker
Landstingen att allt mer banta sjukhusens budget. På många större sjukhus
infördes anställningsstopp redan för flera år sedan. Det ökade vårdbehovet
möts inte med mer personal.

Landstingens och sjukhusledningarnas lösning har istället funnits i
omorganiseringar av sjuksköterskornas arbete. De tar över allt fler av
läkarnas uppgifter och ansvar. Samtidigt belastas undersköterskorna allt
mer med sjuksköterskornas arbetsuppgifter. Sjukhusledningen genomför
omorganiseringar av arbetet influerade av Lean Production från industrin.
Detta innebär att avdelningarna slås ihop i team som ska arbeta gemensamt
med tex en patientutredning, medan en utredning tidigare låg på olika
avdelningar med deras specifika kompetensområden. I praktiken innebär
detta att ännu mer ansvar förflyttas till sjuksköterskorna (och
undersköterskorna), alltså fler arbetsuppgifter och en större
arbetsbelastning. Denna ökade arbetsbelastning har inte alls varit
sammankopplad med en löneutveckling. Trots att flera av de sjukhus som
infört Lean Production ökat sin produktivitet med över 100% har lönerna
stannat på samma nivå som innan.

Vi lägger skulden på Sveriges Kommuner och Landsting, men även på
Vårdförbundets toppskikt. De organiserar inte bara sjuksköterskorna på
golvet utan även deras avdelningsföreståndare och olika chefer. Medlemarna
i Vårdförbundets gräsrötter knöt länge sina nävar i fickan, medan de såg
sin fackförening möta arbetsmiljöproblem och löneutveckling på det mest
tandlösa vis, ofta sittandes på två stolar alltså både som arbetsgivare
och facklig representant i förhandlingar. Slutligen fick ett gäng
sjuksköterskor på Centrallassarettet i Västerås nog och började ställa
krav på Vårdförbundet i de centrala förhandlingarna. De startade
Löneupproret 2008 där de krävde att Vårdförbundet kämpade för en rimlig
lönenivå i förhållande till kompetens, utbildning och arbetsbelastning.

Visa Löneupproret ditt stöd och skriv på listan!

http://www.upproret.se

Kampen för en dräglig lön inom vården är bara början! Nästa steg är att vi
ger oss på den hela tiden ökande arbetsbelastningen!

Om Förenade Vårdare:
Vi är Förenade Vårdare; en samling vårdarbetare och folk som sympatiserar
vårdarbetarnas kamper för en dräglig lön, mindre arbetsbelastning och mer
resurser inom den kommunala-, landstingsstyrda och privata vården. Vi har
blivit svikna av Kommunal, Vårdförbundet och de flesta andra
organisationer som säger att de ska ta tillvara på våra intressen. Vi tror
att det bara är vi själva, som jobbar på golvet i vården som vårdare,
aktivitetsledare, personliga assistenter, ambulansförare, sjuksköterskor
osv, som kan ta tillvara på våra egna intressen genom att organisera oss
själva. Vi måste ställa våra egna krav och inte förlita oss på att
fackföreningarnas avbetalda toppskikt, som ofta sitter i förhandlingar
både som arbetsgivare och fackliga representanter, kan göra det åt oss. De
arbetar inte med oss på golvet. De vet ingenting om vår arbetssituation.
Nu har vi fått nog av chefernas rovdrift med oss och de tandlösa
fackföreningarna som bara nickar åt deras försämringar!

Nytt roligt i bloggsvängen: Idealitet om Situationisterna och skådespelets utsida med utgångspunkt i Roland Simons kritik, den gamle seriehjälten Tumac har dykt upp och skriver om sina äventyr, Folkmakts Vitblogg är åter uppdaterad.

Konflikt och annat: ekonomikommentarer om matkrisen, Bola om klassamhällets geografi, AK menar allvar, ett kort inlägg från Petter är en bra utgångspunkt om man vill följa den senaste ”brott och straff”-diskussionen, aku om privat och politiskt, redundans om första maj, även dom ljuger skriver om första maj.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,