Den som på detta sätt parafraserar Joe Hill´s berömda citat Don’t mourn, organize! är Wendy Brown, och hon får också stå för dagens citat, och den simpla anledningen till det är, förutom att det är ett bra citat, att rekommendera ett inlägg av 3000tecken. Andrés skriver om normer och att ifrågasätta dom som ett problematisk form av politik.
På tal om politik så ska jag iväg till Almedalsveckan strax, och kan där begrunda det faktum att arbetarklassens problem inte ligger i att inte vara normen i samhället, utan själva existensen som just klass. Över till Wendy:
“As vast quantities of left and liberal attention go to determining what socially marked individuals say, how they are represented, and how many of each kind appear in certain institutions or are appointed to various commissions, the sources that generate racism, poverty, violence against women, and other elements of social injustice remain relatively unarticulated and unaddressed. We are lost as how to address those sources; but rather than examine this loss or disorientation, rather than bear the humiliation of our impotence, we posture as if we were still fighting the big and good fight in our clamor over words and names. Don’t mourn, moralize.” (Brown, Wendy, Politics out of History)
Kampen i Iran som pågår för fullt nu är intressant, speciellt i den mån som den bryter sig ur sina egna ramar och blir något mer än en kamp för bara en ”mer reformvänlig” eller västorienterad ledare och blir ett hot mot den härskande klassen. Det kommer inte hända om inte arbetarklassen börjar röra på sig, trevligt nog är det precis vad som börjar ske. The field rapporterar om ett par intressanta saker-
Iranska busschafförer har gjort ett uttalande:
The fact that the demands of the vast majority of Iranian society go far beyond those of unions is obvious to all, and in the previous years we have emphasized that until the principle of the freedom to organize and to elect is not materialized, any talk of social freedom and labor union rights will be a farce.
Given these facts, the Autobus Workers Union places itself alongside all those who are offering themselves in the struggle to build a free and independent civic society. The union condemns any kind of suppression and threats.
To recognize labor-union and social rights in Iran, the international labor organizations have declared the Fifth of Tir (June 26) the international day of support for imprisoned Iranian workers as well as for the institution of unions in Iran. We want that this day be viewed as more than a day for the demands of labor unions to make it a day for human rights in Iran and to ask all our fellow workers to struggle for the trampled rights of the majority of the people of Iran.
Bilarbetare på Irans största bilfabrik har deklarerat halvtimmes strejker till stöd för det folkliga upproret: Strike in Iran Khodro:
We declare our solidarity with the movement of the people of Iran.
Autoworker, Fellow Laborers (Laborer Friends): What we witness today, is an insult to the intelligence of the people, and disregard for their votes, the trampling of the principles of the Constitution by the government. It is our duty to join this people’s movement.
We the workers of Iran Khodro, Thursday 28/3/88 in each working shift will stop working for half an hour to protest the suppression of students, workers, women, and the Constitution and declare our solidarity with the movement of the people of Iran. The morning and afternoon shifts from 10 to 10:30. The night shift from 3 to 3:30.
Ayanna ser extremt trött och sur ut. Jag frågar hur det är med henne. Hon svarar att hon har varit tvungen att torka av sperma från en TV-skärm, igen. Det var affärsmannen i rum 314 den här gången. Man lär sig alltid något nytt på nya arbetsplatser, och innan jag började jobba i ett hotellkök hade jag ingen aning om att det var ganska vanligt att män runkade ut sin sats över TV-skärmarna medan de såg på någon av de porrfilmer som man kan beställa för en mindre kostnad. Eftersom de lämnar sperman att torka på skärmen kan man säga att det är ett budskap till de som städar, som till ungefär 95 % är kvinnor, de fast anställda är oftast från Öst-Europa och de tillfälliga är oftast från Afrika. Lite teoretiskt skulle man kunna säga att männen antagligen tänder på köns- och klasskodad förnedring, kanske med en skvätt etnicitet också. Juridiskt sätt kanske det skulle kunna kallas Sexuellt ofredande, men vad vet jag, jag är ingen jurist. Man skulle också kunna säga att den städerska som provade den juridiska hållbarheten i en anmälan skulle bli av med jobbet. När det gäller kroppsvätskor från kändisar så ligger vi bra till när det gäller politikertoppen, det är nämligen en regeringsmedlem som en gång har smetat bajs på väggarna i ett rum. En välvillig tolkning är att han var mycket berusad, en mindre välvillig tolkning gör gällande något annat.
Ayanna har berättat att hon ibland träffar på männen i korridorerna, än del ser skamsna ut, en del ler nedlåtande. En del lämnar frikostigt med dricks när de flyttar, andra blir av med sina kontonummer och de säljs vidare till människor som plundrar deras konton.
Städerskornas möjligheter att få stopp för sånt här beteende är idag mycket litet. Själv hade jag gärna sett en sajt, typ som Svinstian, som outade framförallt rika och inflytelserika människor. Det finns mycket dirt att ta fram, och hela arbetarklassen har i alla fall inte tystnadsplikt. Det kanske hade gjort att en del passat sig. Men det går ju att hämnas, en del blir av med sina kontonummer t ex, andra får sämre städning (som att ”glömma” att torka av skärmen – ska dom gå ner och klaga i receptionen?).
Men Ayanna har en diabolisk fantasi, det finns mycket skit i det huvudet. När hon bad mig om en habanero så undrade jag vad hon skulle använda den till. Hon svarade med ett stort leende att hon tänkte gnugga in insidan av toalettpappret med den.
”Det kommer svida!” skrattade hon elakt.
You go, girl! The chili in the ass-trick!
En låt man kommer att tänka på i sammanhanget är den om Sjöröver-Jenny av Kurt Weill, tyvärr finns inte Nina Simones version på youtube än:
You people can watch while Im scrubbing these floors
And Im scrubbin the floors while youre gawking
Maybe once ya tip me and it makes ya feel swell
In this crummy southern town
In this crummy old hotel
But youll never guess to who youre talkin.
No. you couldnt ever guess to who youre talkin.
Then one night theres a scream in the night
And youll wonder who could that have been
And you see me kinda grinnin while Im scrubbin
And you say, whats she got to grin?
Ill tell you.
Theres a ship
The black freighter
With a skull on its masthead
Will be coming in
You gentlemen can say, hey gal, finish them floors!
Get upstairs! whats wrong with you! earn your keep here!
You toss me your tips
And look out to the ships
But Im counting your heads
As Im making the beds
Cuz theres nobody gonna sleep here, honey
Nobody
Nobody!
Then one night theres a scream in the night
And you say, whos that kicking up a row?
And ya see me kinda starin out the winda
And you say, whats she got to stare at now?
Ill tell ya.
Theres a ship
The black freighter
Turns around in the harbor
Shootin guns from her bow
Now
You gentlemen can wipe off that smile off your face
Cause every building in town is a flat one
This whole frickin place will be down to the ground
Only this cheap hotel standing up safe and sound
And you yell, why do they spare that one?
Yes.
Thats what you say.
Why do they spare that one?
All the night through, through the noise and to-do
You wonder who is that person that lives up there?
And you see me stepping out in the morning
Looking nice with a ribbon in my hair
And the ship
The black freighter
Runs a flag up its masthead
And a cheer rings the air
By noontime the dock
Is a-swarmin with men
Comin out from the ghostly freighter
They move in the shadows
Where no one can see
And theyre chainin up people
And theyre bringin em to me
Askin me,
Kill them now, or later?
Askin me!
Kill them now, or later?
Noon by the clock
And so still by the dock
You can hear a foghorn miles away
And in that quiet of death
Ill say, right now.
Right now!
Then theyll pile up the bodies
And Ill say,
Thatll learn ya!
And the ship
The black freighter
Disappears out to sea
And
On
It
Is
Me
DN rapporterar om att det utbrutit en vild strejk hos en av Systembolagets leverantörer, i protest mot varsel av en del av anställda. Kanske stockholmarna blir utan snaps till midsommarmaten? Fint väder men ingen snaps?
Jag hoppas att arbetarna vinner fajten och framförallt att fler går på offensiven och protesterar och gör motstånd mot varslen.
Här i Malmö hoppas jag på att det blir stödaktioner, håll ögonen öppna helt enkelt.
Såhär dagen efter reclaimet i Västra Hamnen så är mitt allmänna intryck att det gick bättre än vad jag hade trott, det var ungefär så mycket folk som jag hade väntat mig, vädret var bättre än vad jag hade trott och gatufesten kunde genomföras över huvud taget samt på en bättre plats än vad jag trodde (kalla mig pessimist men jag hade lite räknat med att snuten skulle leda ner folk till nån lastkaj eller nåt, nu stod vi framme vid Turning Torso). Det blev lite småstökigt efteråt, men då var jag inte kvar längre, så någon ögonvittnesskildring kan jag inte bidra med. Men de jag pratat med beskriver det snarare som ett kortare stök än regelrätt upplopp. Aftonbladet, SkånskanSvdDN och KVP skriver också några rader.
Jag hade i alla fall ganska kul, även om jag tycker att gatufester, som politisk manifestation, dras med en del klara brister, men det får vänta lite att skriva mer om det.
Den senaste tiden ganska röjiga tillställningar i Malmö/Lund (samt krigsrubrikerna dagarna innan) satte sin tydliga prägel på reclaimet, mitt intryck var att de flesta som var där beredda att försvara sig och de flesta vanliga gatufest-hippies uteblev.
Det var visst runt 60 ”medborgargardister” på plats också, och det gjorde varken till eller från. Jag tror absolut inte att det var deras närvaro som gjorde att polisen inte släppte in festen längre i området, säger man det så är man antingen naiv eller vill blåsa upp det som en ”seger” för att främja den typen av rörelser. Polisen valde helt enkelt platsen för att det var en ”lagom” lång bit att släppa in demonstrationen, någon som aktivisterna också kunde vara nöjda med men ändå inte där det fanns något speciellt att ha sönder.
En del av talen var för övrigt riktigt bra, hoppas de kommer upp på Motkraft så småningom. De tog bland annat upp att många av oss sponsrar Västra Hamnen varje månad när vi betalar vår hyra. Däremot är det lite problematiskt att beskriva alla invånare i Västra Hamnen som ”rika svin”, att man skrämmer upp borgarklassen (alltså samhällets absoluta toppskikt) gör mig inget, men det är onödigt att skrämma upp medelklassen.
Dagens entreprenör: Att Västra Hamnen är fullt med kreativa entreprenörer har man ju hört, och dagens pris går till killen som tog med en säck med smuggelöl att sälja till festdeltagarha. Men jag tror inte han bodde i området.
Med hjälp av Olzzons tjänst ”Spåra IP” kollar jag ibland upp kommentarer jag fått. Speciellt då det som fastnar i spam-filtret eller är osedvanligt korkat (även om jag tycker mig ha högt i tak och hellre garvar än grinar). Jag blev en rätt förvånad (och skrattade högt!) när jag kollade upp en av de 124 kommentarerna på mitt inlägg om Reclaimet i Västra Hamnen som ska vara imorgon så visar det sig att den (med 95 procents sannolikhet enligt Olzzon) kom från Rikspolisstyrelsen. Det är alltså någon osnuten polis som suttit och kommenterat på arbetstid, som skattebetalare blir man ju upprörd för mindre. Själv är jag ett sådant dygdemönster på jobbet att mina arbetskamrater brukar säga ”flitig som Kim” om någon ger 110 %. Eller vem vet, det kanske är sånt Rikspolisstyrelsen betalar sina stjärnor för.
Man känner onekligen en visst stolthet över att vara svensk skattebetalare när man läser detta litterära mästerverk som riktigt osar av tjänsteiver och donuts, så här kommer nu kommentaren:
Kim, du är en avundsjuk fegis (du lär ju inte själv våga vara med på lördag, men ändå ska du skriva som om du vore lite, lite tuff). Sitt du hemma i din sunkiga lågbudget-etta och håll käften! Vill man inte jobba ska man inte ha något!
Det är skickat från ip-nummer 147.186.254.98
Ja, vad skall man säga? Det är kanske inte så förvånande att dom sitter och skriver bloggkommentarer till sina ”motståndare” men i alla fall. Det som förvånade mig mest var att hade kommit en tidigare kommentar från samma adress, som undgått mitt spam-filter. Lite otippat var det ett inlägg som föreslog en låt till ”Per-i-gropen”-skivan, det var humoriskt men kanske inte den ”kåranda” jag hade väntat mig.
Nå, i alla fall, tillbaks till reclaimet, det som kanske inte tryckts så hårt på är vad jag mest ogillar med hela Västra Hamnen/Bo01-prylen. Det är den faktiska subvention som stadsdelen får från fattigare områden – läs mer här; fattiga områden betalar lyxhusen i Västra Hamnen. Det skall dock läggas till här att det inte är de boende i Västra Hamnen som är ansvariga för det här, och de bör inte heller bära hundhuvudet.
Sedan är det visst någon kille som vill sätta hemlösa i tvångsarbete som ska ordna något slags medborgargarde. Det kan faktiskt behövas att någon håller koll på de poliser som brukar misshandla folk vid såna här tillfälle så det är bara bra.
Invånarna och butiksägarna i Västra Hamnen i Malmö är skräckslagna, rapporterar Sydsvenskan. Någon frågade vad som ska ”återtas” och det är väl inte så svårt att räkna ut, det finns ju en ström av arbete och pengar som går från stadens fattigare medborgare till de som äger fastigheter, butiker och ofta bor i Västra Hamnen. Jag minns när det byggdes och vi som bor i Malmö inte ens fick gå in i området utan att betala inträde. Nu kommer det antagligen inte befrias så mycket bruks- och bytesvärde på lördag men vem vet.
Pressmeddelande från arrangörerna, som kanske är ett bättre diskussionsunderlag än Sydsvenskans artikel.
Uppdaterat: En rätt kass krönika från KVP full med felaktigheter.
RECLAIM VÄSTRA HAMNEN!
BOSTÄDER ÅT ALLA!
Samling: 19.00 på Gustav Adolfs torg, sedan går vi mot Västra Hamnen.
”Malmö stad vill få Västra hamnen att framstå som ”en reklampelare vars ljus återspeglas i havet, synlig från när och fjärran”. Den överflödiga lyxen som de som bor där lever i, lyser snarare som ett hån mot resten av staden.
Bostadsproblematiken i Malmö grundar sig på ett skevt samhälle. Vi är trötta på att vissa områden gång på gång målas ut som segregerade när det i själva verket är hela staden i sig som är segregerad. Skulden för segregationen läggs allt som oftast på stadsdelar som Rosengård. I själva verket är det kapitalistiska strukturer och politiska beslut som gynnar de rika svinen i områden som Västra Hamnen som är det verkliga problemet. Det är upprörande att Contentus missköter sina fastigheter så pass att folk tvingas leva bland kackerlackor och mögel, men lika upprörande är det att det byggs nytt och dyrt i stadsdelar där höginkomsttagare och arbetsköpare kan isolera sig.
Västra Hamnen är det område i staden som ges högsta prioritet när det gäller utbyggnad. Det skall byggas 6000 km2 kontor och ca 500 nya bostäder som förväntas stå klara år 2011. Hälften av dem är dyra hyresrätter och andra hälften är ännu dyrare bostadsrätter. En lägenhet med havsutsikt kostar 50 000 kr/m2. Där kommer vi aldrig någonsin ha råd att bo. Det är absurt att det sker samtidigt som andra delar av vår stad förfaller. Det är politikerna som bestämmer vart resurserna skall satsas. Det är deras beslut som tas utan att någonsin gynna oss.
Vi vägrar blunda för den uppenbara orättvisan i vår egen stad. Vi ska sätta de rikas köpta trygghet i gungning. Det är de rika som är de riktiga bovarna. De lever i en dröm om det goda livet, en dröm som förutsätter klassamhällets bevarande och det verkar vara upp till oss att krossa den drömmen! De kommer aldrig att kunna stänga in sig nog för att vi inte ska kunna ta oss in! ”
DÄRFÖR STYR VI UPP EN RIKTIGT FET GATUFEST MITT I DERAS STADSDEL OCH ALLA ÄR VÄLKOMNA!
VI SES PÅ GUSTAV ADOLFS TORG KL. 19.00 LÖRDAGEN DEN 13 JUNI. VI GÅR MED TUNG MUSIK TILLSAMMANS I ETT FANTASTISKT DEMONSTRATIONSTÅG NER TILL VÄSTRA HAMNEN.
VI KRÄVER ATT KLASSLÖST SAMHÄLLE
OCH
BOSTÄDER ÅT ALLA I MALMÖ STAD!
…They came, their legions undulating like animated kanji script, their shellacked helmets bobbing lavender, red, pink, orange, white, yellow and black, by the tens of thousands…. They moved like a cleansing wind. Their crusade banners, proud and lofty, rode the rising breeze from bamboo poles that cleverly unscrewed, on the order of trick pool cues, into three wicked clubs. It wasn’t long before those weapons were put to practical, and violent, use…. Counterpointing the guttural incantations of the serpentining marchers, the crescendo gave one the feeling that an entire emerging generation – a generation that doesn’t give a Buddha’s damn about tradition, the Gross National Product or Expo ’70 – had lifted its voice In one cosmic, gonadal shout of rage….
– From ”The Armies of the Lafcadio Hearn Night,”
the Darrell Houston’s fourth newsletter report from Japan.
Efter en sen kväll i Lund utbrister Servitrisen ”Studenter är pack och patrask! Men studentrörelser är coola, synd bara att de svenska studenterna är såna mesar.”
Vi flummar lite på varför svenska studenter är så jävla… studentikosa? Det är bara spex och billig öl och töntiga fester för hela slanten. Förutom kanske några enstaka människor på Smålands i Lund då.
Som varandes icke-student och arbetare är jag oerhört positiv till de kamper studenter för med syfte att förbättra sina studievillkor och då speciellt högre studiebidrag. Främst för att jag vill slippa en massa fattiga studenter ute i arbetslivet som tar jobb till vilka villkor som helst, men också för att många söker sig till högre utbildningar för att slippa jobba ett tag, då är det ju fan om de ändå ska tvingas ut och konkurrera om de få jobb som finns. Arbetande studenter är en del i att luckra upp starka arbetarkollektiv, framförallt då de skickas in från bemanningsföretag. Som till exempel Lagena-arbetarna nu, där man vill kicka folk med motiveringen att det är arbetsbrist för att sedan ta in en massa bemanningsföretag.
Men nu svävar jag ut en smula, syftet med det här inlägget är att det nu digitaliserats en bok om den japanska studentrörelsen Zengakuren, det är ett mycket trevligt initiativ då information av dessa har varit notoriskt svår att få tag på. Bilderna på dom påminner en smula om ockupantfestivalen i Lund (med glada färger och skydd då, i övrigt var det naturligtvis bara lite knuffar på Lunds gator). Boken är på engelska och länkas nedan:
Kim Müller 