augusti 2008


Nu är det höst och läsning, därför har jag slängt upp en liten bok-quiz. Skriv helt enkelt i kommentarsfältet vilken bok du tror citatet är ifrån. Den som gissar rätt vinner äran och berömmelse. Om det fattas rätta svar lägger jag upp ledtrådar om några dagar.

Jag passar samtidigt på att svara på Kulturbloggens frågor om mitt läsande, men först citaten:

Bok 1:
“Och det var just en sådan arbetare de behövde. En arbetare som kunde göra vilket jobb som helst på bandet, liksom han nere i södern likaväl kunde arbeta på åkrarna som på vägarna. Och som när det var nödvändigt också dög bra som arbetslös”

Bok 2:
“En vecka, efter en predikan av förmannen om vikten av att öka produktiviteten, ökade ***** takten och slipade av ett lager var tolfte sekund i stället för var fjortonde. När han vid ett senare tillfälle kom tillbaka från toaletten fann han ordet “RÅTTA” skrivet på svarvens sida. Och drivremmen var avskuren.”

Bok 3:
“Konversationen har ebbat ut för flera timmar sen. Någon av dom nya kommersiella radiokanalerna spelar upp sina band. Man kan nästan höra när dom vänder på dom och samma räcka låtar kommer en gång till. Kanaler som är skräddarsydda för det industriella arbetet. Som en gång slavarnas sånger på fälten. Rytmen underlättar arbetet, får armarna att fortsätta röra sig fram och tillbaka. Ingenting som sticker ut. Ingenting som bryter arbetstakten genom att göra dig förvånad, förundrad, förtjust eller förargad. Ingenting som kan få dig att stanna till.”

Bok 4:
“Och även om han lyckades hinna med tåget kunde han inte klara sig undan ett åskväder hos chefen, för vaktmästaren hade väntat på honom vid femtåget och för länge sedan anmält hans försummelse. Han var bara ett chefens kreatur, utan förstånd eller ryggrad.”

Bok 5:
“Det borde vara förnedrande att dela ut pengar till folk, som får betala med att först vränga ut och in på sina liv och sen bli illa sedda och förtalade av grannar och allmänna opinionen. När det råkar ligga till så att det som delas ut i så kallat understöd och vårdbidrag inte är annat än små allmosor. Som drar ungefär fem procent av vad hela vårdsvängen kostar. Det som kostar är framför allt tjänstemännens löner och de påkostade arbetslokaler de kräver för sin trivsel. Klienterna för sin del skiter i hur det ser ut på byrån, förnedringen är ändå monumental. Det är i praktiken inget annat än det gamla goda förtrycket inom fattigvården som flyttat in i trevliga, moderna lokaliteter. Skeppsbrons gamla soppkök härbärgerat i ett elementhus.
Tvärt emot vad det vanligen framställs är det tjänstemännen som lever och frodas på skiten där nere, de utslagna, arbetslösa, kriminaliserade och hemlösa. Det är vårdtagarna som är själva den materiella grunden för deras existens. Sådant är inte trevligt att tänka på. Därför gör man inte det. Men nationalekonomiskt är problemet inte de som tar emot understöd utan alla de relativt högavlönade tjänstemän som delar ut allmosorna.”

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Och nu svaren om mitt läsande:

1. Vilken bok läser du just nu?
Vredens druvor av John Steinbeck. Den är bra men än lite uppenbar ibland.

2. Vilken bok ligger på tur?
Efter arbetsschema av Johan Jönson tror jag. Men helst skulle jag vilja läsa Kanikosen (om jag kan få tag på den på engelska)

3. Vilket är ditt favorit-te?
Har inget speciellt favorit-té. Föredrar kaffe.

4. Vad tycker du om hösten, som årstid?
Den hamnar på tredjeplats, före vintern men efter sommaren och våren.

Läsvärt: En intervju med Mikkel Bolt om Ungdomshusrörelsen, om Restaurangen Josefina och blockaden mot dom skriver Ohyra och Arbetarperspektiv

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Då min förra post handlade om Tintin så tänkte jag fortsätta med serie-temat och lägga upp en av Disney´s propaganda filmer från andra världskriget, nämligen Der Fuehrer’s Face. Filmen kom ut 1943 men släpptes inte på video förrän 2004 tillsammans med andra propagandafilmer. En annan film med liknande tema är när Bugs Bunny har en fajt med Göring.

Men det som jag tycker är intressantast med Der Fuehrer’s Face är scenen i fabriken, samt slutscenen med frihetsgudinnan. Fabriksscenen är rena kopian ur Chaplins geniala bild av fordismen i Moderna Tider och tillsammans med slutscenen får man lätt intryck av att det inte är så stor skillnad mellan de olika kapitalistiska ekonomierna i USA och Tyskland. Hänvisningen är kanske extra intressant med tanke på att i USA under andra världskriget så strejkades det som aldrig förr. Folk var inte beredda att göda kapitalisterna oavsett om det var krig eller ej. För mer läsning på det temat köp Wartime Strikes.

Fabriksscenen ur Moderna tider:

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Bloggat: Samhällsfeber om AFA Uppsala, Autonoma Kärnan om autonom marxism.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jag läser i Svd att Hergés dödsbo är upprörda över en ”tolkning” av Tintin med en stor sexuell aptit och boken ”Rosa lotus” ska därför dras tillbaka. Inte konstigt kanske, med tanke på Hergés tvivelaktiga politiska hemvist.

Min favorit är annars ”Breaking Free” med Tintin som arbetslös knegare som får nog och börjar göra revolution, detta plagiat finns nu faktiskt tillgängligt på nätet så det är bara att läsa den.

Och här är såklart länken: Breaking Free

För en svensk serie som handlar om arbetsplatskamp rekommenderar jag Bromanders Chefen (automarxaren på sid 7 är så jävla kul!).

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs också Postverkets Motståndsmanual.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

”Dels var han en smitare som hade som uttalad målsättning att leva på andras arbete (i det här fallet vårt). Dels var han en golare mitt ibland oss, chefens knähund.”

Johan Forsberg, Arbetsorganisering och arbetarautonomi i terminal

Sommaren brukar innebära mycket nytt folk i restaurangen. Många av dom brukar vara praktikanter som vi haft under året, andra är folk som jobbar som svin några månader och sedan sticker iväg och reser upp pengarna.

En av årets nya var Fredrik och det är hovmästarens son, en bratig kille som gick i gymnasiet. Det är alltid störig med släktingar till chefer som är inne och jobbar, man måste ju liksom anta att de inte står på våran sida. Och i det här fallet verkade det stämma väldigt bra. I en till synes ”oskyldig” diskussion med restaurangchefen i fikarummet droppade han att det vart stressigt igår för att en av kockarna, Esme, kommit in så sent att dom knappt han med. Jag hörde vad han sa och tillade snabbt att vi hade förberett så mycket så det inte borde varit ett problem. Fredrik erkände då att dom ändå hunnit. Jag avbröt min fika med hänvisning till att jag måste kolla potatisen och gick omedelbart ut och kollade timlistorna, och visst var det så att Esme skrivit upp att hon kommit sin vanliga tid (som brukligt är) så jag tog en penna och rättade till tiden så fusket inte skulle synas.

Vid det här läget var jag inte säker på om han hade tjallat med vilje eller bara varit klumpig och sagt fel saker till fel personer, så jag hörde runt lite med den övriga personalen, det visade sig snabbt att han var en medhållsgris och rövslickare som satt andra i skiten förut. Saken komplicerades ju så klart av att det var en av chefernas söner, hade det inte varit så hade det varit läge att snacka förstånd med killen och få honom att inse att han spelade med fel lag. Men nu kunde man räkna med att allt man sa till honom skulle han säga till cheferna. Så vad göra?

När Esme kom berättade jag allt för henne, hon blev fly förbannad såklart och så direkt – Vi måste göra nåt.

-Vad? Svarade jag. Han kommer säga till sin farsa och sen sitter vi i skiten.

-Vi bränner honom, säger Esme.

Sagt och gjort. Kvällen börjar och beställningarna sätter igång, vi har den där tysta kommunikationen för att läsa av när det är dags. Vi väntar ett par timmar tills det sätter igång på allvar. När vi är klara med en beställning så ringer vi i en klocka och sen kommer nån från servisen och plockar upp den, jag och Esme håller koll på vem som har vilket bord och när det är skapligt stressigt och ett bord som ser ut att ge mycket dricks sätter vi igång. När maten är klar sätts tallrikarna i en lucka med en värmelampa som gör att maten (och tallrikarna) håller värmen tills någon bär ut dom. När det var dags för Fredriks bord hade vi värmt en tallrik över en gaslåga, innan han kommer fram och tar den så sätter vi fram tallriken med den varmaste kanten mot honom. Han tar tag i tallriken och bränner sig, skriker till och tappar tallriken i golvet. Alla i lokalen tittar på honom när Esme kör en klassisk Gordon Ramsay och vrålar:

Vad fan gör du! Fatta att det här är en restaurang med varm mat, vi serverar på varma tallrikar!

Vi spelar upprörda ett tag, han ser ut som han ska börja lipa. Den brännskadan han får är en dussinskada för en kock, något man sköljer lite under kallt vatten och sedan jobbar vidare med.

I det här läget kunde vi inte klämma åt honom på något vettigt sätt, utan en liten hämnd var det mesta vi kunde göra, men det kändes bra. Jävligt bra.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

En dikt på tjallar-temat – Tattletales – For everyone who has suffered a snitch at work.

På tal om avskum så har strejkbrytaren Ellen DeGeneres gift sig.

Bloggat: Dom ljuger, Petter, Bola, Goldfish om sitt liv som brandman (stora utvärderingsåret i år verkar det som), Vida Latina, Kvinnor är ute och snor bilar och sä är jag självklart glad att vår knegare i Norge börjat blogga igen. Sen läser jag Ohyra ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Om man kollar i ordboken under ”Usel” så borde man hitta Skånetrafikens logga där någonstans. Trots deras höga priser (som höjs regelbundet) klarar de liksom inte att leverera. Sönderstressade chaufförer är standard, de verkar få helt galna turer som dom måste köra som galningar för att hinna.

Helst skulle jag se att kollektivtrafiken var helt gratis (mer argument för det hittar du på plankas hemsida, glöm inte kolla in deras distro för en Ridin dirty-t-shirt) men det är fan sanslöst att man ska behöva betala fullpris när man står packade som sillar (samtidigt som det alltid går massa nästan tomma bussar ner till dom rikas områden).

Jag läser idag i Sydsvenskan om hur trångt och jävligt det är på Öresundstågen. Och inte nog med att det är trångt, Skånetrafiken förvärrar situationen också, när folk tog det sunda och förnuftiga beslutet att gå in och sätta sig i den halvtomma första klass-vagnen så blir de utkörda av en idiot till kontrollant (eller det heter visst ”värd”) och hotade med böter… Det är så jävla illa, ”Värden” tog dessutom en id-handling för en resenär och hotade med att inte lämna tillbaks den. Ibland undrar man om det bara är pressen från folks chefer som får dom att bete sig som idioter eller om idioter dras till uniformsyrken.

Chefen på Skånetrafiken ser inget problem med halvtomma rikemansvagnar samtidigt som folk står upp. Tro fan det, han är väl rik själv.

Min första ilskna tanke var att man skulle, på ett systematiskt sätt, sabba första klass-vagnarna – till exempel genom uppslitsade sätt och klotter (bara fantasin sätter gränser), för att på så sätt få dom att enbart använda vanliga vagnar. I kommentarsfältet till artikeln fanns dock ett bättre förslag. Signaturen Hans skriver:
Dags att agera och bli tuffare!
Jättebra kommetarer, att vi svenskar måste bli tuffare mot auktoriteter! (Någon borde starta en rörelse eller skola för detta syfte.) Och vad gäller Skånetrafiken borde man faktiskt organisera en grupptalan mot företaget, och sätta dit dem juridiskt. Eller vad sägs om vi alla systematiskt börjar sätta oss i första-klass, i protest?

Det där med juriden tror jag inte funkar, men att systematisk sätta sig i första klass gillar jag skarpt! Jag kan för övrigt rekommedera alla att läsa kommentarerna till Sydsvenskans artikel, många beskriver sin ilska och hur illa Skånetrafiken behandlar sina pendlare (Hur var det nu? Skulle vi inte övervakas också?)

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag har tänkt från den dagen jag startade bloggen att det nog skulle komma en polisanmälan förr eller senare. Mina lågoddsare har nog varit inläggen om att bränna lyxbilar och de praktiska tipsen för att få höjd lön på McDonalds. Så jag var lite förvånad när jag insåg att mitt tramsiga inlägg om FRA blev anmält av någon som verkar vara väldigt förvirrad (man kan ju se det som ett smart sätt att marknadsföra sin egen blogg, men den här människan verkar inte ha alla indianer i kanoten). Det är också märkligt då jag med det inlägget bara ville sträcka ut en hjälpsam hand till FRA.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Nå, det vore en överdrift att säga att jag är speciellt orolig, jag hoppas att jag har en bra bild av rättsbalken i det sammanhanget och mig veterligen är inte ”oförskämdhet” brottsligt. Men jag ska visst skickas till Svalbard tillsammans med vissa andra dissidenter, så Svalbard blir väl vår tids FRAlcatraz.

Annars har jag alltid varit svag för rättshaverism, en viss beundran för fanatism har jag alltid haft, men det här är mest sorgligt. En länk till inlägget där det meddelas att jag (och jävligt många andra) är polisanmälda – plikten framför allt

Ett par av de många andra anmälda: Fria vingar, Avgrunden, Svensson, Trotten.

Något som är lite allvarligare är att även Berlusconi jiddrar med Pirate Bay – läs mer här.

Konflikt: Petter, AK om musik.

Läsvärt: Astrum Rubrum om Ensamheten som gemenskap, psykiatrin jiddrar med arbetsförnedringen, en blogg om Rikemanssjukhuset Martina, Dom ljuger går från klarhet till klarhet, och Kvinnor om utomfacklig kamp – DIY-LAS!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Här kommer en fortsättning på inlägget om självaktivitet, strategi och klassmakt. Samtidigt passar jag på att välkomna dess författare; Marcel, som skribent på bloggen. Tyvärr har jag inte riktigt fått kläm på teknikaliteterna och postar det därför själv:

Parentes om självaktiviteten som strategi och projektualitet

Om vi tittar på när vi började diskutera utomfacklig arbetsplatskamp i den utomparlamentariska rörelsen på allvar så skedde det genom att lansera begrepp som pekade på det vi anade var en utspridd tendens, nämligen ansiktslöst motstånd. Alla undersökningar bekräftade senare detta som en reell tendens. Det var de första stegen i försöket att bygga en rörelse som var baserad på en reell och redan utspridd klasspraktik. Det här sättet att arbeta på, där själva begreppet, tankesättet, skapar ett nödvändigt avstånd från vad som händer på arbetsplatserna och som gör att man kan förstå mikrofenomen som utspridda och samhälleliga tendenser – alltså meso- och makrofenomen – är inte bara beskrivande. Det är också aktiverande. Medvetenhet gör att man kan intervenera bättre i de dagliga konflikterna och det gör att man kan se varför konflikter fattas eller hur de kan utvecklas.

Den grundläggande frågan har alltid varit hur man skapar en rörelse som producerar självaktivitet och som reser sig ur den verkliga konflikten mellan arbete och kapital. Ett första sätt att arbeta på har varit att skapa en viss uppsättning beskrivande termer som gör att missnöjda lönearbetare kan använda sig av dem för att dels förstå ett generellt och samhälleligt fenomen, dels kunna intervenera bättre i de kamper som de redan är en del av.

Ett gemensamt språk och en utspridd gemensam metod har skapat en mängd olika undersökningar där man inte bara pekar ut fenomen utan där man även använder sig av undersökningen som ett medel för att intervenera och förändra. På det viset kan självaktiviteten stärkas ”utifrån”. Men detta ”utanförskap” fungerar inte representativt eller ställföreträdande utan det skapar snarare ett handlingsutrymme på arbetsplatserna. Problemet är nämligen att det är arbetaren själv som måste bli kapabel att zooma ut ifrån sin tillvaro och kunna urskilja vad som är eller inte är på gång på arbetsplatsen. Vi ser därmed självaktiviteten som levd praxis. Självaktiviteten kan tematiseras, beskrivas och undersökas utifrån men den kan endast utföras genom en överlagd livsföring som styr undan från de båda blindskär som ”att göra sitt jobb” och ”klassisk politisk organisering” innebär.

Vi ser därmed arbetaren och arbetarkollektivet som en grundläggande handlingsenhet i en klasskampsstrategi, där grunden är tron på att varje arbetare och varje arbetarkollektiv är utrustad med en valfrihet som inte helt och hållet kan infångas av någon samhällelig kausalitet och inte heller helt uppgå i sociala roller eller till fullo bestämmas av den tekniska organiseringen av arbetarklassen. Arbetaren är aldrig bara en arbetare. Denna ”frihet” eller ”utsida” yttrar sig i det ansiktslösa motståndet och i självorganiseringen, som först och främst handlar om att säkra ett frihetsutrymme gentemot samhälleliga institutioner och organisationer, gentemot manipulatörer och politiker. Utifrån detta utrymme kan sedan andra mer offensiva kamper föras. Det viktiga är att ”skära ut” en livsvärld under och efter arbetsdagen där andra förhållanden än lönearbetets och produktivitetens kan utvecklas fritt. Detta gör att vi redan i det ansiktslösa motståndet kan se tendenser till en kritik av vår funktion som arbetarklass och att kampen inte bara är ett försök att tillgodogöra sig tid, nyttigheter och bruksvärden utifrån vår funktion som kapitalets nödvändiga arbete.

Det långsiktiga målet bör vara att producera ett självaktivitets parti, eller ett utomfackligt fack, som emellertid inte har formen av ett politiskt parti, en facklig formell organisation eller ens som en organisation. Ett sådant parti bör snarare ha en informell karaktär som tar sig uttryck i en omedelbar och personlig insats på arbetsplatserna och inom de olika former av organisationer och strukturer som arbetarklassen är instängd i. Det här förhållningssättet kan kallas för projektualitet – eftersom det reser sig ifrån något som är förhanden men som kan utvecklas och spridas genom utförandet av personliga politiska projekt.

Undersökningen och lanserandet av begrepp, projektualiteten, har därför handlat om att lokalisera ett utspritt samhälleligt fenomen som kan genomgå ett slags realitetstest och peka på något som faktiskt sker, i motsats till något som vore önskvärt eller tidigare har fungerat. All kamp som inte är baserad på vad som verkligen sker på arbetsplatserna är dömd att misslyckas.

Marcel

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Konflikt: Autonoma Kärnan om arbetsvägran inom kvinnodominerade yrken, Akuhujans andra och tredje del om sig själv och porren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nästa sida »