Med växande oro har jag sett hur FRA bespottats och hånats, detta flaggskepp i kampen för att skydda individerna från sig själva. Nu krävs det nya tag för att få folkligt stöd (ur en opinionsmässig synvinkel behövs så klart inget ”folkligt stöd” då det ju är folket som ska övervakas, men det är bra om vi kan få folk att tjalla på varandra). Jag föreslår att Tolgfors, denna klippa bland män – omgiven av usla vindflöjar och medhållsgrisar, hämtar inspiration från det stora landet i väster. Det är bara en naturlig följd av inspiration från de stora länderna i söder och öst, det vill säga Gestapo och KGB.
Det som krokigt ska bli ska böjas i tid som talesättet säger (eller som parollen från Samhällskunskapen är ”det som korkat ska bli ska fördummas i tid”). Det har många insett, det är till exempel därför McDonalds vänder sig till barn, och det är dags för Tolgfors att inse det samma. En förebild i sammanhanget är FBI, de har lanserat en barnavdelning på sin sida. Jag frågar mig om det finns något bättre sätt att få barn tidigt engagerade i spionagets oädla och lömska konst? Sidan är pedagogiskt uppbyggd med avdelning för olika åldrar, med start från dagis och uppåt. Jag har väl barnasinnet kvar då jag gillar spelen för knattarna bäst. Man kan till exempel hjälpa Bobby Bureau förklä sig till sitt Undercover uppdrag (som när Mona Sahlin ska köpa Toblerone till exempel), hitta dolda ord bland massa bokstäver (det var svårt).
Här är länken FBI for Kids – roa er och inspireras.
Det visar sig också att FBI jobbar aktivt för att få stöd och folkliga informatörer, bland annat deltar de i olika sociala evengemang – Pride kanske kunde vara nåt här i Sverige?
Jag citerar: the FBI encourages Agents and support employees to take part in the community events through the community outreach program.
För ett antal år sedan jobbade på ett stort industriellt bageri, vi bakade bokstavligen bröd på löpande band. Det innebär att minsta försening snabbt kan bli kostbar för företaget, degen jäser i tråget, blir svårare att forma till limpor, de blir överjästa i rasken och brända i ugnen och längst ner står chaufförerna och blir stressade för att brödet ska hinna ut till butikerna i tid.
Vid det här tillfället var jag ugnsare, jag skötte med andra ord två enorma ugnar som vi körde parallellt – de var vardera ungefär 5 meter breda och 15 meter långa och vi kunde köra 6000 tusen limpor i timmen där (om man sålde 7-8 av dom limporna så kom man upp i den svindlande summan som var min timlön).
Då och då går det naturligtvis fel på olika håll, speciellt kanske på vårt bageri med gamla maskiner som var dåligt underhållna. Vid det tillfället som det var på väg att gå riktigt illa hade en plåt med bröd fastnat när de skulle in i ugnens 250 grader. Då är det bara att hoppa upp på spjälet och slita loss den syndande plåten. Sagt och gjort, jag hoppar upp och börjar slita loss plåten, armen som ska skjuta in limporna rör sig inte så det är inte någon fara, när något fastnar så slår nämligen nödstoppet till. Efter en rejäl spark så lossnar plåten och då ser jag i ögonvrån att armen börjar röra på sig. Här upphör min tankeverksamhet och jag slänger mig handlöst för att inte bli inskjuten i ugnen. Ett ögonblick senare står jag med bultande hjärta och tittar på maskinen som är igång, Adrenalinchocken gör att jag får ont i magen några minuter senare. Även om nödstoppet ska slå till när plåtarna fastnar SKA man ändå ta den extra tiden att stänga av maskinen manuellt, det gjorde jag inte. Antagligen var jag för snabb upp och slet loss plåten redan innan nödstoppet slog till.
På sätt och vis tror jag det är en typiskt situation – stressade, duktiga arbetare som försöker få gjort mer dör lättare, slöa och försiktiga arbetare lever längre. Ta den extra tiden och ta en extra paus. Maska dig till ett bättre liv och en högre reallön, ring till skyddsombudet (om du har någon) en gång extra. Samma sak gäller nog arbetsskador också, de som lyfter snabbt och oergonomiskt bryter ryggen och står där sen med en guldklocka och förslitningsskador, men det svåra är så klart att kollektivt ta det lugnare, att inse att det är arbetsgivarens ansvar att företaget går runt – ingen kommer tacka dig, slå av på tempot.
Världens smartaste artonåringen
Ett par månader senare hade bageriet fått besök av Livsmedelsinspektionen, de hade en hel del att anmärka på. Så mycket att dom hotade att stänga bageriet med omedelbar verkan. Bageriet såg ut och luktade som en surdeg. Domen var hård, det sprang råttor under en av dom stora ugnarna och ledningens åtgärd mot detta hade varit att ge en av basarna, närmare bestämt ”Råttan”, ett luftgevär. Om inte bageriet var kliniskt rent en vecka senare var det tack och hej. Bageriet var redan nedläggningshotat men det var inte beslutat om stängning ännu. Så man ringde in allt tillgängligt folk för att städa, plötsligt var vi tre gånger fler där än normalt. Med illa dold skadeglädje kunde vi ordinarie till och med få se VDn skrubba golvet. Men för min egen del innebär det att det kom in massa unga visstidare som sprang och frågade mig om allt möjligt, inte för att jag egentligen hade något med städning att göra, för produktionen fortsatte ju, utan för att det normalt var mig dom kände igen och frågade saker. Jag skickade iväg dom till dom vanliga cheferna istället. Efter ett tag kommer en ung bosnier fram till mig och säger att chefen har sagt åt honom att städa inskjutet till ugnen och undrar om han verkligen ska göra det. Jag blir förvånad över frågan och ber honom visa mig vad han menar. När vi kommer dit är chefen redan där och undrar vad som händer. Det visar sig att han är tillsagd att göra rent en maskin som kör för fullt, chefen har skruvat av skyddsplåtar så att han ska komma åt. Killen har insett att han lätt kan klippa av ett finger på det här sättet, smart som han är har han försökt rädda sig ur situationen. Själv hade jag mest mig själv att skylla när jag nästan strök med, men här har man med vett och vilje satt någon i en farlig situation. Jag säger att jag kör inte ugnen när nån pillar i maskinerna, han får göra rent maskinen när det står still i så fall. Chefen försöker hitta nån kompromiss om att han ska putsa lite i alla fall men det är ändå inte lönt, den måste ändå göras rent grundligt efteråt i alla fall. Städivern får stryka på foten. Killen var i det här fallet betydligt klokare och försiktigare än vad jag själv var i den åldern, hoppas han fortsätter med det.
SvD skriver idag om att fler dör i arbetsplatsolyckor och att det skärs ner i Arbetsmiljöverket. Själv tror jag att den ökade stressen och hetsen på arbetsplatserna är den största skurken. Men det lär ju inte bli bättre av det. Det lär heller inte bli bättre av att det som vanligt är reapris på arbetare här i riket. Byggvärlden skriver om att en arbetsledare blivit dömd för en olycka där en byggnadsarbetare dog. Han fick böter och villkorligt, det är fan sjukt. För det första så är det bisarrt att de högre cheferna alltid kommer undan och basarna döms istället sen är straffet så låg så man frågar sig om det är dags att… tja, jag säger inget så har jag ingenting sagt. Mina tankar är idag också på den femtonåring som dog för en vecka sedan. Hade hon blivit ihjälslagen på gatan av jämnåriga hade det blivit ett jävla liv, nu har hon bara dött på jobbet så det är väl inte så farligt.
I dagens Sydsvenskan är det två längre artiklar som handlar om när strejkbrytarbåten Amalthea sprängdes samt om hur detta ledde till en rörelse mot dödstraffen för de inblandade. Anton Nilson är en fascinerande person och jag skrattade högt när jag läste att han, över hundra år gammal, smet från sjukhuset för att kunna hålla tal.
En intressant sak i sammanhanget är att, trots eller på grund av, Amaltheamännen bara ville skrämma strejkbrytarna men gjorde en för kraftig bomb så att en av gulingarna dog och drygt 20 blev skadade så ”lyckades” aktionen på det sättet att det satte stopp för engelska strejkbrytare i Sverige och de åkte hem dirket efter aktionen. För den, i massmedia, allmänna uppfattningen är ju idag att politisk våld aldrig leder till någonting (som goda uppfostrare så måste dom väl säga det). Den som vill läsa forskning som motsätter det kan läsa en artikel på danska om att Ny forskning viser, at politisk vold er rationel og ofte fører til resultater.
Med tanke på att Anton Nilsson och ungsocialisterna var en föregångare till syndikalisterna är en sak som borde tas upp i de annars intressanta artiklarna är att idag, på ett par dagars exakt 100 år sedan attentatet, så står 26 strejkvakter åtalade i Malmö för en blockad mot Izakaya Koi. Alltihopa är ett totalt övergrepp men helt i enlighet med Svea Rikas Lag. De 26 strejkvakterna hade en blockad mot denna kulinariskt tveksamma restaurang på grund av att en av SAC:s medlemmar blivit brutalt misshandlad av sin chef och hans kompis under en ”inspriationsresa” till London. Chefen, som heter Henrik Siebert, har inte blivit åtalad för misshandeln, däremot fick kocken sparken och SAC blev fällda i Arbetsdomstolen för blockaden och som grädde på moset skall nu strejkvakterna åtalas för sina fruktansvärda synder.
Titta på infofilmen och läs mer på kampanjsidan Malmö26 och delta i de evenemang som sker – till exempel aktionsdagen 12 juli. Mina tidigare poster om fallet: Koi1, Koi2, Koi3, Koi4. Andra om ämnet är Autonoma Kärnan och Matona (Grattis till Matona förresten för en seger mot arbetsköparen).
Almedalsveckan
Idag så drar Almedalsveckan, något som såklart är en pseudohändelse men det är inte bara trista politker där utan arrangeras också en Alternativ politikervecka med ett väldigt blandat program, där trängs allt från en Clownworkshop till intressanta punkter från t ex Motarbetaren, Förenade Vårdare och Kvinnopolitiskt Forum. Det kommer bland annat handla om omstruktureringar och klasskamp i vården och militanta undersökningar och Malmö26.
Här kommer ett liten mellaninlägg så länge. Dels vill jag berätta att jag omorganiserat bloggen en liten smula – för det första har jag samlat ”första persons” beskrivningar från arbetsplatser (främst min egen men även andras) under kategorin ”Jobb” så det ska vara lättare att hitta, den andra förändringen är att jag lagt till länkkategorin ”Arbetskamrater” för de länkar som också behandlar arbetsplatskamp på ett liknande och mer direkt sätt. Länktips på bloggar som skriver om jobb (helst med ett konfliktperspektiv) tas tacksamt emot.
Sedan vill jag hälsa två hemsidor välkomna – Avgrunden och Antipolitik. Antipolitik är ett forum för diskussion och debatt och Avgrunden är lite av en bloggportal som bevakar och hämtar in artiklar från radikal bloggar (däribland Kim Müller…).
Och som en extra liten hälsning till antipolitik.se publicerar jag här Sven Melanders utmärkta sketch om anti-politik.
I denna sketch ser vi Sven Melander i rollen som Vänstern (med anhang) och nån anonym (som sig bör) skitunge i rollen som Arbetarklassen. Ett par dialektiska parhästar att grunna över medan ni ser den är dessa:
Politik vs Antipolitik
Formellt parti vs Materiellt parti
Bruksvärde vs Bytesvärde
Kim Müller 