Vääldigt lösa tankar och trådar, läs, kritisera, ge lästips och diskutera!

”The Toyota Way överensstämmer med allt som teammedlemmarna gör dygnets alla timmar. De badar i den här kulturen och filosofin. Vi har alltid pågående Kaizen-projekt. Det är en del av oss” – Chef på Toyota.

De senaste månaderna har jag tokläst om Toyotism, bland annat en managementbibel vid namn ”The Toyota Way”. Det som kanske främst har slagit mig är hur nära knytet Toyotas produktionssätt är till filosofi och religion. Min tanke är att det här hänger ihop med kapitalismens nuvarande utveckling, där Toyota så att säga ligger väldigt bra i tiden.

För att formulera det på ett annat sätt: det räcker inte med att göra sitt jävla jobb längre, man ska tycka om skiten också.
Det här går också igen när det gäller demokratin, som ironiskt nog kräver en blind lydnad för att man ska få delta i någon slags samhällsdebatt måste man vara en god demokrat och acceptera det stora folkflertalets maktlöshet över sina liv.

Min tanke är att det kanske hänger ihop med 1) den reella subsumtionen/underordningen och 2) krisen för de klassiska inspärrningsmiljöerna (skola, familj, sjukhus, fängelse, fabrik)/formerandet av ett disciplinsamhälle.

Jag menar här att en mindre del av reproduktionen av arbetarklassen (skapandet av en samling normer och värderingar som möjliggör lönearbetet) sker i traditionella institutionerna, eller i varje fall i andra former (coachning, övervakning, kontroll genom sociala medier). I dagens samhälle är det därför ännu viktigare än tidigare att vi förhåller oss till våra medmänniskor som ting/varor och behandlar våra relationer som affärstransaktioner, något jag hänvisar till den reella subsumtionen.

Kontrollsamhällets död har också resulterat i en identitetslöshet då allt färre ser sig som (och än viktigare – agerar som) arbetare, studenter, patienter osv. Lite motsägelsefullt kanske, då det finns kraftiga tendenser till likriktning – inga fasta anställningar, man ska vara tillgänglig för arbetsmarknaden oavsett om man är ung och frisk eller gammal och sjuk, man ska vara flexibel och service minded.

Kritik mot klassamhället bemöts med ett poängterande att klassresa är möjligt, och att det bara är upp till dig själv om du lyckas eller inte. Det här är något jag närmast skulle kalla kapitalismens religiösa sida, som syns både i form av ”tro” på företagens ”filosofi” och självhjälpsgurus. När det gäller självhjälpsprofeterna så predikar de nästan unisont samma framgångsteologi som kapitalismens andra förespråkare – du är själv din egen lyckas smed, du skall se varje motgång som en möjlighet och din jakt på inre frid ska inte störas av ljudet av ryggar som går sönder inom sjukvården.

Parallellt med det här har vi ”ideologiernas död”. Om krisen i början av nittiotalet innebär ett uppsving för tre rörelser som ville ha en radikalt annorlunda värld (nyliberaler, nazister och autonoma) så har den senaste krisen knappt tagit sig några ideologiska förtecken, utan snarare konspirationsteorier.

Men om jag nu drar vissa religiösa paralleller till kapitalismen så dyker det kanske upp något annat – vi ska ju i första hand uppfostra oss själva till duktiga konsumenter och producenter. Människor har i alla tider deltagit passivt i religiösa ritualer, det här räckt med att utföra ritualen men kyrkan har inte sett vad för snusk och otyg man tänker medan man tar nattvarden. Är det då inte på samma sätt med det tomma leendet från servitrisen och menlösheterna försäljaren rapar ur sig? Kanhända, mot det interaktiva deltagandet i produktionen kanske en interpassivitet dyker upp? Arbetare på toyotistiska företag varken klagar eller kommer med konstruktva förslag utan svarar med ett passivt motstånd och icke-deltagande i ritualerna. Interpassivitet som delegerad underhållning i skådespelssamhället?

Så, vad tror ni?

Dagens lästips om Toyota är inte The Toyota Way utan Japan in the Passing Lane av Satoshi Kamata. Han jobbade där ett halvår och ville egentligen att bokens engelska titel skulle vara – Automobile Factory of Despair – vilket hade varit en mer passande titel faktiskt. Lån den på närmsta bibliotek.

Annat löst som angår en del av de här ämnena:
Moderniteten kräver standardisering av kunskap och jakten på inre frid – en återvändsgränd, recensionen Barbara Ehrenreich: ”Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”, Fredrik Edin om Den sjunde cirkeln, läs gärna copyriot också.

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Fotbollsvåld är skadligt – men bara för barn, eller?, >> 907 skriver Umeå2014 – rakt ner i helvetet, Anders_S skriver Assange – förundersökning om våldtäkt återupptas, Lukas Löfling skriver Välfärd står mot skattesänkningar för de rika, Fredrik Jönsson skriver Rösta på Sveriges Kommunistiska Parti

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Här kommer ytterligare en post som jag postat i den läsvärda tråden ”Strejkskolan” på socialism.nu. Håll till godo:

Vi tar chefen på orden/jobbar enligt regelboken:
Storköket som jag jobbade på lagade mat till knappt 30 stycken dagisavdelningar, närmare 500 barn. Maten lassades in i ungefär 15 värmevagnar som sedan kördes ut till avdelningarna. Många dagar var det varma grönsaker, potatis/pasta/ris, sås och kött eller fisk samt en hel del dietmat som skulle in i vagnarna. Det var med andra ord en hel del kantiner, i runda slängar kanske 150 stycken. Det tog ganska lång tid att portionera upp och ställa in den i vagnarna, så med en sådan stordrift och transporter därtill blir det tyvärr en ganska lång varmhållningstid, som i sin tur försämrar matens smak och näringsinnehåll. Det hade man kunnat lösa genom att vara fler i köket eller med att avdelningar åt på mer varierade tider. Vår chef hade istället bestämt sig för att det helt enkelt tog för lång tid att packa in maten och menade att vi skulle jobba ännu snabbare. Dessutom var chefen av den felaktiga uppfattningen att det var bättre att maten varmhölls i en ugn istället för en värmevagn. Våra förklaringar om att det faktiskt tog ganska lång tid att portionera, stoppa in och köra ut all mat lyssnade chefen inte på.

I det läget bestämde vi oss helt sonika för att ta initiativet genom att bokstavligt talat lyda order. Vi snackade oss samman och bestämde att vi skulle köra ut maten exakt den tid chefen angivit och väntade tills sista sekunden med att börja packa in. Det var snart uppenbart att allt skulle bli grundligt försenat. I det läget började det dyka upp oroliga chaufförer och dagispersonal som ville ha sin mat. Chefen rusade in i köket och var ursinnig, vrålade ett ”Det här är det värsta jag varit med om under mina trettio år som chef!” och menade att det här hade vi planerat. Vi behöll vårt lugn och svarade sakligt. Det var ingen speciellt snygg scen utan att ganska påfrestande gräl, men vi vann striden och kunde fortsätta skicka ut maten efter eget huvud. Och just meningen ”Det här är det värsta jag varit med om under mina trettio år som chef!” värmer så här i efterhand månget hårt arbetarhjärta. Det var en komplimang som heter duga.

I övrigt har Postverket skrivit en ny post. Och den är värd att läsa bara kommentarens skull! När det gäller arbetsplatsbloggande vill jag passa på att tipsa om Tidningsbudens nya blogg.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Rätt och riktigt av Schyman att använda Rutavdraget, mathiavelli skriver Femte och sjätte cirkeln: Kejsaren är naken, Johan Frick skriver Skvaller om friskolor, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Privatiseringens pris – sämre kvalité, Hans Norebrink skriver Feminism-ABC

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En del roar sig kungligt. Däribland undertecknad.

Jag satt och läste lite på Malmö Stads hemsida och kikade igenom dagordningar för de olika stadsdelsfullmäktigemötena som ska vara nu i veckan. Bland allt annat dök det upp att Malmö stad håller på att besluta om en policy angående mutor. Det förvånade.

Tyvärr har jag inte en massa information om skumraskaffärer. Men jag är hemskt nyfiken! Därför undrar jag om någon av mina läsare vet varför i herrans namn Malmö Stad just nu känner att de behöver en policy angående mutor och oegentligheter. Man har nämligen inte haft någon kontroll eller policy innan.
På uppdrag av Malmö Stads stadsrevision har Ernst & Young tagit fram ett förslag till policy, som finns att läsa på länken.


Yttrande avseende rapporten granskning av policy och riktlinjer samt intern
kontroll mot mutor i Malmö stad

Ett par andra blogginlägg som rekommenderas: Skumrask om snutifiering, Röda Malmö om att Lindängens vårdcentral ska stängas

Från Konfliktportalen.se: martin skriver Ett manifest för sin tid?, Anders_S skriver Dåligt underhåll, dålig information, mathiavelli skriver Metropolen – fabriken utan väggar, Redaktionen skriver ”Helsingborgs Dagblad kritiseras av SD”, loaderrorready skriver Äcklen och nollorna är tillbaka…, Hans Norebrink skriver Kinesisk elitkamp

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Direktörerna höjer sina löner med sanslösa summor – 573 000 kr på två år i snitt, enligt Aftonbladet. Mest fick SSABs Olof Faxander: 7,9 miljoner. Vad ska man säga om det? ”Sådan är kapitalismen”?. Aftonbladet skriver dock en annan sak i artikeln om direktörernas löner, och det är att industriarbetarnas löner höjts med 19 200 kr på två år. Det låter som det inte stämmer i mina öron. Och i Sydsvenskan står det istället att industriarbetarna höjts med 1 600 kr under samma period. Jag litar nog mer på den siffran. I samma artikel står också att direktörerna snittat 47 726 kronor i månaden mellan 2006 och 2008. Då klarar det faktiskt något. Aftonbladet har helt enkelt skrivit höjning per år och Sydsvenskan höjning per månad…

Nåväl. Jag är väl gammal och trött men kan inte riktigt fara ut i helig ilska över sånt här. Det är såklart uppfuckat men tyvärr förvånas jag inte längre. Eftersom jag lyssnat sönder Euskefeurat på sistone kommer här ”Ge dom vad dom tål!”.

Den här nyheten grundar sig i undersökning som Dagens Arbete gjort och ett citat därifrån får avsluta innan Euskefeurat:
IF Metalls vice ordförande Anders Ferbe upprörs över att direktörernas inkomstökningar.

– För jävligt, ohyggligt provocerande. Och samtidigt tycker de att de som utför det praktiska arbetet inte är värda några löneökningar.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Björn Ranelid som statsminister?, Kaj Raving skriver När tänker regeringen ge besked till väljarna?, Redaktören skriver ”Vi och utlänningarna”, Anders_S skriver Ökade klyftor – mer våld?

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Dagens post kommer, lite opportunt, handla om Amadeo Bordiga och hans syn på naturkatastrofer i det kapitalistiska samhället. Även om man inte håller med helt och fullt kan det vara intressant att kika på Bordigas teorier, då de i min mening tillför något nytt i synen på kapitalismen och andra katastrofer, speciellt i ljuset av de tragiska händelserna i Haiti. Jag hoppas folk kan använda några av länkarna och läsa lite mer i alla fall.

Bordiga hade själv inte gillat min rubrik då han var emot all form av personkult (och inte ens signerade sina artiklar) och snarare var en tidigt förespråkare för fri programvara och copyleft, men risken för personkult känns inte så överhängande så jag struntar i det. Men här är hans egna ord:
“it is the attribute of the bourgeois world that all commodities bear their maker’s name, all ideas are followed by their author’s signature, every party is defined by its leader’s name” (Bordiga, Sul filo del tempo, 1953)

Bordiga menar att kapitalismen har en inbyggd destruktivitet i sig. Saker tillverkas inte för att hålla så länge som möjligt, utan att gå sönder så man måste köpa nya. Pengar läggs inte på säkerhet utan på att få så snabb profit som möjligt osv. Det betyder inte att kapitalister är ”onda” utan att det är en destruktiv logik som hela tiden räknar pengar i första hand och människor i andra hand. Jag har försökt snabböversätta en bit här nedanför. För att första den till fullo så måste man sätta sig in i de här begreppen ”levande” och ”dött” arbete. Enligt marxismen är arbete det enda som kan skapa värde – det spelar ingen roll om du har t ex en skog, någon måste såga ner träden, köra dom till massafabriken och köra papper av dom för att de ska bli papper. ”levande arbete” är alltså det arbete vi utför dagligen på arbetsplatserna – ”dött arbete” är maskiner, hus, bilar osv. varor och kapital. Saker som inte hade funnits om inte någon lagt sin arbetskraft på att skapa dom.

Enligt Marx ”(så är) kapital dött arbete, som likt en vampyr, lever på att suga i sig levande arbete, och lever mer, hur mer arbete det kan suga i sig”. Bordiga går ett steg längre och visar att ”För att exploatera levande arbete, så måste kapitalet förstöra dött arbete som fortfarande är användbart. Eftersom kapitalet älska att suga i sig varmt blod, så mördar det lik” så ”kapitalism, det levandes förtryckare, mördar också de döda”.
(Bordiga, Murder of the Dead)

Och för att förtydliga ännu lite mer; ett längre citat:
Modern capital, which needs consumers as it needs to produce ever more, has a great interest in letting the products of dead labour fall into disuse as soon as possible so as to impose their renewal with living labour, the only type from which it “sucks” profit. That is why it is in seventh heaven when war breaks out and that is why it is so well trained for the practice of disasters. Car production in America is massive, but all, or nearly all, families have a car, so demand might be exhausted. So then it is better that the cars last only a short time. So that this is indeed the case, firstly they are badly built with a series of botched parts. If the users break their necks more often, no matter: a client is lost, but there is another car to substitute. Then they call on fashion with a large cretinising subsidy of advertising propaganda, through which everyone wants the latest model, like the women who are ashamed to put on a dress, even if perfectly good, “from last year”. The fools are taken in and it does not matter that a Ford built in 1920 lasts longer than a brand new 1951 model. And finally the dumped cars are not used even for scrap, and are thrown into car cemeteries. Who dares to take one saying: you have thrown it away as if it were worthless, what harm is there in me fixing and reusing it? He would get a kick up the backside and a gaol sentence.

To exploit living labour, capital must destroy dead labour which is still useful. Loving to suck warm young blood, it kills corpses.
(Bordiga, Murder of the Dead)

För den som vill fördjupa sig i Bordigas syn på katastrofer, krig och elände rekommenderas starkt Antagonisms introduktion.

Media:dn. dn. dn. dn. dn. dn. dn. dn. svd. svd. svd. svd. svd svd. svd. afton. gp. gp. gp. sydsv. sydsv. sydsv. dagen. dagen. tv2. tv2. politiken. hd. hd.

I media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SSD1,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö, K&Å

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Sparkad coach leder Tre Kronor i OS, Cvalda skriver STOPPA VUXENARBETET!, Anders_S skriver De rika miljöbovarna, Kaj Raving skriver Rödgrönt svar om sjukförsäkringen

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

There are stories that are true, in which each individual tale is unique and tragic, and the worst of the tragedy is that we have heard it before, and we cannot allow ourselves to feel it too deeply. We build a shell around it like an oyster dealing with a painful particle of grit, coating it with smooth pearl layers in order to cope. This is how we walk and talk and function, day in, day out, immune to others’ pain and loss. If it were to touch us it would cripple us or make saints of us; but, for the most part, it does not touch us. We cannot allow it to.
American Gods, Neil Gaiman

Strukturellt våld inbyggt i lönearbetet? Var har du fått det ifrån?
Martin N, som tidigare kommenterat på bloggen.

En 61-årig kvinna vid namn Mari-Louise har nyligen tagit livet av sig när hon nekats ersättning av Försäkringskassan, trots läkarintyg om att hon inte kunde arbeta, hon skulle i alla fall stå till arbetsmarknadens förfogande. Det får i alla fall mig att undra om det kanske var Försäkringskassan (och inte Arbetsförmedlingen som jag först trodde) som var inblandade i den där skyltstölden.

Egentligen gillar tycker jag inte så illa den där idén som många bloggar har (typ Politiskt Inkorrekt och Fria Nyheter), att lysa ut ”kriminella” och skriva om deras brott. Problemet är väl kanske att i Svea Rikas Lag så är de skyldiga ofta inte några lagbrytare, utan istället samhällets djupt betrodda stöttepelare. Jag är helt enkelt av den ovanligt odemokratiska åsikten att hela det här samhället i grund och botten är kriminellt, tjuvaktigt och våldsamt. Grundat på att en klass (överklassen), med våld när det krävs, håller ner en annan klass (arbetarklassen). För att det här samhället ska fungera krävs omänsklighet, det kräver att arbetares liv förstörs dagligen (och dagligen är jävligt trist, meningslöst och smärtsamt). Det kräver att människor som inte kan eller orkar arbeta tvingas till det, som i Mari-Louises fall.

Men till sist ett konstruktivt förslag – kicka de som jobbar på försäkringskassan och skicka in dom i sjukvården istället, de är ju fett bra på att ställa diagnoser utan att ens behöva se patienterna.

Relaterade nyheter och bloggar: Arbetslinjen för dummies Dn1 HD AB En död arbetare eller två örfilar?

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Posterous – ett nytt sätt att posta inlägg, Fredrik Jönsson skriver Citat del 4. Castro: “ingen dans på rosor”, Kaj Raving skriver Las gör inte unga arbetslösa och sjuka är också människor, Jinge skriver Haiti, en fattigdomskatastrof

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Jag träffade nyligen en italiensk bekant som hävdade att Berlusconi-attacken egentligen var en skickligt iscensatt bluff för att hjälpa mannens sviktande opinionssiffror (tänk på det den som tänker larma Reinfeldt, haha). Jag var helt enkelt tvungen att kolla vad jag kunde hitta på youtube om ämnet. Jag vet, jag är cynisk nog att tro vad som helst om den mannen, dessutom gillar jag alla slags konspirationsteorier. Det verkar ju dock lika osannolikt som att en italienskt fotbollsspelare skulle filma sig till frispark.

Ett verkar i alla fall vara säkert, och det är att försäljningen av den där souveniren i form av Duomo di Milano har ökat explosionsartat, ja, sådan är kapitalismen. Vad är det man brukar säga? När vi börjar hänga överklassen kommer kapitalisterna börja sälja rep.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Det viktiga är inte hårda straff, Jinge skriver Andreas Carlgren är ansvarig, Johan Frick skriver Muhammedkarikatyrerna och mordförsöket, Kaj Raving skriver Husmark Pehrson får mocka regeringens skit