maj 2009


Med vingslag från 30-talets politiska våld kommer här en post om dåtidens militanta kommunister.

Med den här posten tänkte jag börja tipsa om och lägga upp ett par historiska saker som jag vill rekommendera och tycker ska finnas på nätet. Först ut är Röda Front-förbundets faned (alltså den ed man svär till organisationens fana när man går med). Jag kan direkt här dräpa alla spekulationer om att jag skulle tycka att faneder är en lysande idé – det tycker jag inte. RFF ses ibland som en föregångare till AFA vilket är en sanning med viss modifikation. När det gäller att man med våld tog strid mot meningsmotståndare (och i RFF´s fall även strejkbrytare) finns det såklart en koppling, men det var knappast något unikt på 1930-talet. RFF´s starka koppling till Sveriges Kommunistiska Parti, dess mansseparatism och hierarkiska struktur särskiljer dom dock ganska mycket från dagens militanta antifascister. Jaja, här kommer i alla fall faneden, som jag snott från Andrés Brink Pintos utmärkta bok Med Lenin på byrån:

Vi klassmedvetna proletärer svär: att insätta alla våra krafter
i kampen för alla arbetandes befrielse från kapitalistisk utsugning,
förtryck och förföljelser. I järnhård disciplin och strängaste
självtukt underkasta vi oss alla befälets kommandon och
förordningar, som är nödvändiga i kampen för proletariatets
intressen. Den arbetande klassens skarpaste förakt och den
revolutionära domstolens strängaste dom skall drabba den
som sviker den Röda Fronten eller förråder proletariatets
intressen.
Res er Frontkämpar, höj den knutna näven.
Vi svär rött. Seger eller död.
Vi ägnar vårt liv åt klasskampens stora sak
Vi är den nya tidens röda pionjärer
Seger eller död, en helig ed.
Vi skall leva eller dö för Dig Du röda fana,
den proletära diktaturens symbol.

rfb

Läs gärna: Varför Skumrask inte röstar på Piratpartiet, Cvalda läser samma bok som jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Här kommer ett högst spekulativt och tramsigt inlägg, helt i linje med bloggens övriga innehåll. Endel av mina läsare har säkert sett eller hört ”Akta näsan!”-skivan och det här är väl i det närmaste en fortsättning på samma spår (fast med en stark och sund fokusering på ordvitsande), och frågeställningen här är lika enkel som genial –

OM det skulle komma ut en ”Akta gropen!”-skiva (som en fin uppmaning till poliser att inte trampa i klaveret, samt för att samla in pengar till dömda ockupanter), vilka låtar skulle du i så fall vilja ha med?

För min egen del så lyssnar jag mest på pop, motown, soul, blues och hip-hop, men mitt eget förslag faller svårligen under någon av dessa kategorier utan jag föreslår helt enkelt Tom Waits –  Way down in the hole (även om Blind boys of Alabamas version är lockande så slår Tom dom blinda pojkarna på fingrarna helt enkelt).

En bit av texten, Waits använder här änglarna som en liknelse för ”Vita blocket” – som med sina sköldar skyddar lammen från Lucifer:

All the angels sing about Jesus’ mighty sword
and they’ll shield you with their wings
and keep you close to the lord
don’t pay heed to temptation
for his hands are so cold
you gotta help me keep the devil
way down in the hole


Så skriv helt enkelt som kommentar vilken eller vilka låtar du vill ha med på en eventuell skiva!

Dagens rekommendation går till Matona.

Från Konfliktportalen.se: kvinnopolitisktforum skriver Introduktionstext till tema arbetsmiljö, Anders_S skriver Det handlar inte om Belgien eller Sverige, Jinge skriver Wanja-skandalen fortsätter, cappuccinosocialist skriver I Guds namn

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I köket har vi börjat gå från målstyrning till detaljstyrning. Där vi tidigare hade som uppgift att skicka ut ovannämnda Mulle med tillbehör så den rent allmänt såg rätt snygg och aptitlig ut (”målstyrning”), med andra ord hade vi en viss konstnärlig frihet när det gällde grönsaker och garnering, så har vi nu fått instruktioner om exakt hur rätten ska se ut. Det innefattar alltså till exempel garnering med dill och citron, att purén ligger på klockan tolv (tänk tallriken som en klocka) osv.

The new dill

The new dill

Själv tog jag emot dessa instruktioner med det naturliga saktmod bara ett löpande band kan åstadkomma. Jag brydde mig inte nämnvärt hur tallriken ser ut i vilket fall som helst, ser det för jävligt ut är det inte mitt problem. Dock är inte alla mina arbetskamrater lika institutionsskadade som jag, och dessa såg sin kreativitet och yrkesstolthet attackerad, de är mer intresserade av att ha inflytande över slutprodukten och därmed också få en stunds mental arbetsflykt i form av konstnärliga lekar (shit, ibland är jag verkligen den perfekta arbetaren!). Själv är jag inte intresserad av att slösa bort min skaparkraft under produktiv arbetstid.

Instruktionerna togs alltså emot med ilska och irritation (och det finns också ett långsiktigt fog för det, ett detaljstyrt arbete är ett sätt att göra sig av med yrkeskvalificerad arbetskraft till förmån för oskolade arbetare, genom att ledningen erövrar kockarnas tysta yrkeskunskap och för över den i manualer) och till en början ignorerades dom. Detta kom fram efter en månad efter att en chef varit ute och käkat, tyvärr missade den orutinerade servitrisen att tjalla till köket. Dagen efter togs detta ärende upp och stundens allvar var mycket stort – kockarna hade inte garnerat med en dillkvist utan med någon slags fluffig boll av strimlad nori och purjolök. Förklaring till detta elände var också undermålig, den skyldige tyckte att ”det ser snyggare ut och går bättre ihop med det japanska stuket på såsen”. Något sådant kunde naturligtvis inte tolereras. Rätten ska helt enkelt vara som ”vi” bestämt det. En del surmulet mummel avslutade tillfälligtvis mulle-jiddret. Bara för att två kvällar senare göra comeback.

Under lördagens genomgång och kaffe frågar hovmästaren den obligatoriska frågan om allt finns på menyn. Min kära kollega Urban svarar då, till min förvåning, att vi inte har mulle. Hovmästaren ser lite sur ut och undrar varför. Urban svarar att vi har slut på dill. Jag börjar skratta så det sprutar kaffe ur näsan på mig. Hovmästaren undrar vad fan det är frågan om. Urban, skitsur, svarar att rätten ska ut med dill, och har vi inte dill så kan vi inte skicka ut den, det vore tjänstefel och ett allvarligt brott mot restaurangens koncept; tänk om det kommer en gäst som tidigare har fått fiskjäveln med dill och nu får fisksatan utan dill – klart oproffsigt. Hovmästaren är nu apsur och menar att då får vi väl för helvete sticka ut och köpa dill. Urban svarar att det har vi inte tid med. Hovmästaren tittar på mig som nickar glatt och svarar ”vi sitter redan i skiten upp till öronen!”. Hovmästaren, som känner till hela mulle-jiddret undrar om vi inte kan skicka ut den utan dill, bara idag. Vi avvisar detta horribla och företagsfientliga förslag med emfas.

Hela cirkusen avslutas med att hovmästaren tvingar ut en av serveringspersonalens praktikanter att köpa dill, efter det ringar han till krögaren. Märkligt nog vill krögaren prata med oss också, men vi står upp för vår nit och vilja att följa företagets koncept till 100%. Maken till corporate warriors har sällan setts utanför Japan.

Support you local working class poet – Kallskänkan

Från Konfliktportalen.se: Salka om ockupationsfestivalen, Anders_S skriver Rasistisk domstol och rasistisk hyresvärd, Jinge skriver Den illiberala politiken, andread0ria skriver The Klyscherizer 2009, Björn Nilsson skriver Ida är nog lite fel som länk betraktad, Kristoffer Ejnermark skriver Kommunistisk disciplin 2.0, Kaj Raving skriver Internetsända fullmäktigemöten

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det känns en smula osannolikt att kommenterar något som Jonas Gardell skrivit, men nångång ska väl vara den första.

I ett tämligen hysteriskt inlägg på Sydsvenskans kulturdel skriver han om pöbelväldet på nätet – ”De ansiktslösa styr pöbelriket” – och han har faktiskt en del poänger, utan att förstå det själv. Jag citerar en bit:
När de första städerna växte fram i det gamla Mesopotamien fyratusen år före vår tidräkning uppstod också ett behov av en ordning som reglerade hur vi levde tillsammans, lagar som skulle hindra människor från att ostraffat döda varandra, roffa åt sig annans egendom, helt enkelt en överenskommelse hur vi skulle uppföra oss gentemot varandra. Genom lagen sattes gränser som skulle skydda den svage från att alltför hänsynslöst utnyttjas av den starkare.

Det han faktiskt har förstått, det är att det finns en kontinuitet i klassamhället – från tidiga slavsamhällen till dagens kapitalism. Kruxet är väl att han gillar det, han verkar på allvar tro att lagarna, forntidens såväl som dagens, är och var till för att skydda den svage mot den starke. För enkelhetens skull kallar jag alla tiders styrande för ”överklass” och där finns såklart samma kontinuitet som i samhället i övrigt, Gardell bortser helt ifrån att det är överklassen som är ”den starke” och alltid har sugit ut ”de svagare”, bland annat med att skriva lagar som skyddar och organiserar upp deras egna samhälle. Förr var det slaveri som gällde och nu är det ”demokrati”. Här blir det väl också lite passande att jag flikar in att jag ser ägandet som det främsta medlet för dagens överklass, jag menar alltså att det i huvudsak är kapitalisterna som utgör överklassen och inte politikerna. De äger våra bostäder, våra arbetsplatser och även om vi köper en film eller skiva så är det fortfarande dom som äger den, och Gardell och diverse hysteriska artister utgör deras nyttiga idioter.

Jag skulle kunna dra en hel del retoriska poänger med det barocka i att jämställa att man i skydd av massan kan såväl ladda ner Gardells senare bok som våldta och mörda men för helvete… Precis som det enda som hindrade oss från att mörda varandra (eller t o m fildela!) var lagarna. Jag hoppas i alla fall att Jonas Gardell får rätt, vi behöver en comeback för pöbeln i stor stil – nu har vi harvat på md trista klassamhällen i 5000 år så Let’s try some pöbelvälde!
Med de hårdnade villkoren på arbetsmarknaden, i takt med flexibeliseringen och fler osäkrare arbeten, så behöver vi också en återgång till hårdare metoder för att försvara (och utöka) våra rättigheter som arbetare. Ordet “pöbel” för tankarna till 1800-talet och en farlig folkmassa, och det är såklart det vi är för borgarna, jag hoppas att vi ser en återkomst för pöbeln, den farliga klassen som hotar etablissemanget. För det handlar allt mindre om att ha rätt och allt mer om att få rätt.

Läs gärna vad Copyriot skriver om Gardell också.

Pöbelvälde när det är som bäst

Pöbelvälde när det är som bäst

Läsvärt i sammanhanget: A Contribution to the Critique of Political Autonomy – Gilles Dauvé

Den fina bilden kommer från helgens ockupationsfestival, läs mer på Svd, Sys

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Vad var det vi sa? – Finanskapitalet, krisen och makten, Jinge skriver Mötet mellan Netanyahu och Obama, Anders_S skriver Idiotiska frågeställningar i media kring partiledardebatten, Krastavac skriver Augusti till augusti: Anställd, varslad och uppsagd, salkavalka skriver INFO OCH OCKUPATIONSFESTIVALEN, slutstadium skriver Nazirörelsen splittrad men fortsatt våldsam, Andrea Doria skriver om ockupantfestivalen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Så var det dags för ockupantfestivalen i Lund att sätta igång, dagens datum är satt med omsorg, det är nämligen 40 års-dagen för Sveriges första moderna husockupation (som såklart var i just Lund). Och det absolut bästa sättet att följa den är att vara på plats, men för den som inte har möjlighet till det är den bästa möjligheten att följa Motkrafts liverapportering.

För er som tänkt demonstrera så är det kl 14.00 på Stortorget som gäller.

Din guide till 165!
Dagens konflikt kommer uppdatera regelbundet
Oockupantscenen.se
Ockupationsnytt blogg

Sydsvenskans artiklar: 1 2 3 4 5 och temasida

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tycker du att det här är intressant? Klicka här så kan fler läsa det

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Thomas Bodström – Piratpartiet, Anders_S skriver Manspartiet piraterna, admin skriver Teknikproblem under upplösning, Björn Nilsson skriver Universa i långa banor, Bo Myre skriver Poznan: Rozbrat Zostaje!

För det mesta blir jag inte så där jätteupprörd när jag läser om missförhållanden och elände, tyvärr har man blivit allt för van. Men det här rättsfallet, som startar imorgon, får mig verkligen att koka – ett skyddsombud som jobbade vid Tegs kyrka i Umeå blir delvis begravde under schaktmassor och skadar då benet…. Inget i sig ovanligt med olyckor och skador i jobbet kan man tänka. Men det absurda i det här fallet är att karln själv blir åtalad för olyckan!

Ja, en idiot till åklagare vid namn Kjell Jannesson har valt att åtala både Peab (vars bygge det var) och skyddsombudet. Skyddsombudet blir alltså åtalad just i sin roll som skyddsombud, då han enligt åklagaren inte skulle ha vidtagit de åtgärder som behövdes för att förebygga skada genom ras.

Tycker du att det här är intressant? Klicka här så kan fler läsa det

En fällande dom skulle vara illa, det är idag arbetsgivaren som har ansvar för arbetsmiljön, samt rätt att leda och fördela arbetet, att man, trots det, skulle kunna fälla fackligt aktiva skulle dels göra att mycket få skulle vara bereda att vara skyddsombud, dels att arbetsplatsolyckor och ohälsa därmed skulle öka.

Tycker du också att detta är vansinnigt, skriv då på protestlistan hos Dagens Arbete.

Konsekvenserna inom vården skulle se lite annorlunda ut inom vården, jag citerar ett Huvudskyddsombud som är sjuksköterska:

”Vi har haft rätt mycket diskussioner om PEAB-fallet i Umeå och dess konsekvenser för oss. För det blir konsekvenser om det blir fällande dom. Vi har ju oftast inte den tunga miljön som ger stora risker för kroppsskada. Hos oss är den psykosociala arbetsmiljö hårt belastad. Risken för fel i bedöming och behandling ökar ständigt och därmed risken för att skada våra patienter. Numera är det ju även populärt att bli dragen inför domstol också, och där bli granskad för om man hade brottsligt uppsåt när man gjort något av misstag (=läs stress). Om vi som skyddsombud ska hållas ansvariga för att vi inte skyddar våra kollegor från att bli utbrända eller att göra fel, så lär det inte bli många skyddsombud kvar inom våra grupper. Det kommer att bli intressant att se vad som händer i Umeå.”

Jesper skriver också om fallet Skyddsombud bär ansvar för arbetsmiljöbrott, tidningen Arbetarskydd har skrivet en del artiklar om fallet (man kan för övrigt få tre nummer av deras tidning gratis).

För ett där det diskuteras utifall den fackliga kampen i sig är på väg att bli i det närmaste olaglig då utrymmet för reformer minskas så kika på tråden om Arbetarrörelsens död.

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Finanspolitiska rådet för försiktigt? Oppositionen för mjäkig?, slutstadium skriver Rör Moldaviens HBT-personer men inte Sören Juvas, Anders_S skriver Björkman – doldis som hade mycket makt, Jinge skriver Israel och EM-schlagern.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Folk är, med rätta, upprörda över den usla kvalitén på sjukhusmaten, den innehåller en massa tillsatser och smakar kasst, man blir visst mest sjukare av den. Efter att ha jobbat några år på storkök så kan jag ju inte säga att jag är förvånad. Det är så det är, eller rättare sagt, det är så det blir när man sätter pengar före människor. Sodexho eller sjukhusledningen eller politikerna vet alla vad som händer, man kan inte lägga ner de lokala köken, spara massor med pengar och flytta allt till större och större enheter utan att maten blir sämre.

Besparingar kostar, och det är vi som får betala, vi som ligger på sjukhusen, som jobbar i köken, vars barn är på förskolorna. Kom inte och säg att ni inget visste sen.

Eller för att citera en av Svenska Dagbladets artiklar:
Tommy Cederholm menar att det enda starka argumentet för att centralisera produktionen av sjukhusmaten är ekonomin.

– Allt annat talar för att laga maten så nära patienten som möjligt. Med produktion på distans är det svårare att få en bra mat.

Precis som att DN och SVD har någon jävla anledning att gråta krokodiltårar, detta är konsekvenserna av en politik de själva har förespråkat i åratal. Själva sitter väl de rika svinen på privatsjukhus och käkar anklever medan deras ungar är på privata dagis med en anställd kock på 15 ungar.

När jag jobbade på sjukhus var vi 4 tjänster som lagade mat till 22 avdelningar, sen fick vi 7 avdelningar till, allt det här har också gjorts möjligt genom lagar som t ex tillåter längre varmhållningstider (om jag inte minns fel kör man nu mat från Örebro till Lund…).
Läs mer om detta under Gula rosor från chefsjäveln.

Intressant?

Det är inte heller svårt att dra paralleller till skador i kollektivtrafiken i Skåne, busschaffisarnas pressade scheman gör att de startar körningen innan alla hunnit sätta sig och dom kör som tokar, vilket såklart resulterar i att folk skadar sig då och då, allt för att spara pengar. Besparingar kostar, men vem får betala?

Media: SvD Svd Svd Svd Svd

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Könsrelaterade aborter kan inte förbjudas, Jinge skriver Wanja, lämna LO också!, Björn Nilsson skriver Finanspolitiska rådet mot regeringen, kamratwot skriver Fina, rara, söta internet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Nästa sida »