Övertidsvägran

Efter ett par månaders uppehåll (månhända förklarar jag senare orsakerna till det, men tills vidare får läsarna sväva i ovisshet) kommer här en post om en övertidsvägran. Ursprungligen postade jag det i den läsvärda tråden ”Strejkskolan” på socialism.nu och tänkte väl i efterhand att det var lika gott att slänga upp den på bloggen också. Håll till godo:

Övertidsvägran:
Jag arbetade på ett stort industriellt bageri som skulle läggas ner, det var redan beslutat så man hade börjat flytta ut produktionen till andra bagerier. I det läget var vi egentligen klara med den egentliga produktionen klockan 6.00 men vi var schemalagda till 10.00. Vi ville kunna gå hem med bibehållen lön men det vägrade ledningen, de sa att vi fick gå hem tidigare, men då inte få ut nån lön för den tiden. Det hade vi inte råd med så vi stannade på jobbet och var beordrade till sanslösa 4 timmar städning om dagen på ett bageri som ändå skulle rivas ett par månader senare. Då städning max tog en timme så var det astrist och en massa dödtid.

I det läget var det ett maskinhaveri uppe i Göteborg. Då kom man på att man behövde oss igen. Södra Sverge riskerade att vara utan en eller två brödsorter en dag. Så cheferna kom och sa att vi denna dag skulle behöva jobba över 5-6 timmar (vilket skulle gjort att vi fått en arbetstid mellan ungefär 02.00-15.00).

Det beskedet mottog vi under tystnad, sedan gick vi tillbaks till vår avdelning för att där ta beslut om hur vi skulle göra med övertiden. Vi beslöt oss enhälligt för att vi inte var intresserade av den här övertiden. Om vi hade fått gå hem tidigare hittills så hade vi kanske varit intresserade, men nu var ju inte det fallet. Ingen var egentligen sugen på att meddela vårt beslut till ledningen, så vi beslöt oss för att helt enkelt inte meddela oss, utan helt sonika stänga av maskinerna när det var dags att gå hem vår normala tid. Det var inte speciellt öppet och rättframt, men i gengäld skulle vi då kanske slippa flera timmars övertalningsförsök och micklande för att att få oss att bryta enigheten och kanske få några av oss att jobba kvar medan de andra gick hem.

Vi kunde dock inte behålla någon radiotystnad gentemot andra avdelningar, så när paketeringen undrade hur länge de skulle behöva jobba över idag så sa vi helt enkelt att det inte skulle bli någon övertid. Killen från packen frågade vem som bestämt det, och vi svarade att det hade vi bestämt. Han var nöjd med beslutet. En annan bagare hörde också det och tjoade om att ”det är så det ska gå till!” och snart cirkulerade ryktet om att vi tänkte vägra övertid i hela bageriet.

Vi jobbade på under spänning de sista timmarna, både chefer och en massa andra bagare cirkulerade i området hela tiden, så alla visste att något var på gång. Och cheferna såg oroliga ut och bagarna var fnissiga. Själva var vi ganska nervösa, men också sammanbitna. Vi väntade på att någon chef faktiskt skulle ta mod till sig och konfrontera oss.

Vi stängde av ugnarna och allt annat i lagom tid så att vi skulle kunna sluta som normalt. Strax efter ringde vår chef och det blev en kort och kärnfull dialog. Han undrade hur det gick, vi sa att vi avslutat, han frågade om vi redan var klara med allt bröd, vi sa att det var vi inte, men vi slutade i alla fall. Han blev först tyst och sedan sa han bara uppgivet ”Jaha” och la på luren. Segern var vunnen och det var mycket skönt att gå hem den dagen.

Efterord:
Såhär i efterhand tycker jag att det var jävligt bra att vi inte började gräla med chefen så fort beskedet om övertid kom (det var oftast så det brukade bli) utan istället gick iväg för att under lugn och ro ta ett gemensamt beslut om hur vi skulle agera.

I övrigt finns det säkert en hel del nytt på nätet som jag totalt missat, men bloggnätet Signal kan vara värt att kolla in för klasskämpar.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Ung kvinna från Spekeröd mördad?, luklof skriver Piratpartiet tycker att barnporr är helt okej, cappuccinosocialist skriver Upp till kamp med Pops, Mavis och co. !, >> 907 skriver Umeå: Hot om strejk på fängelse, jesper skriver Den borgerliga rasismens lämplighet

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om klasskamp, arbete, jobb, övertid, övertidsvägran, strejk

 

Intake: Kartläggning inför jobbsökaraktiviteter

Ytterligare ett inlägg från Thomas Veil:
Första kallelsen till helvetesanläggningen. Det var mörka moln däruppe fastän solen lyste från en klarblå himmel när jag travade iväg till mitt första möte med handläggaren på Jugarn. Jag var kallad till ett one-on-one-möte och dom ville se mitt CV+personligt brev. Det var förstås inget problem för jag hade ett bra upparbetat CV samt ett ypperligt skrivet följebrev enkom producerat för just detta tillfälle. När jag tidigare tvingats söka jobb på en anvisning från AMS har jag alltid använt ett gammalt CV som saknade de senaste anställningarna samt ett ruttet felstavat följebrev för att riktigt sänka min ansökan. Handläggaren ställde en rad frågor som hon ville ha svar på som tex om jag var fullt frisk, svar JA, om jag kunde tänka mig andra jobb, svar JA, om det fanns något som hindrade mig från att jobba, svar NEJ osv osv. Jag hoppade genast på de korrekta svaren så jag får nog en plats i Jugar-gruppen. Det är ett 20-tal personer som ska ingå i den tydligen. Det ska bli intressant att se vad det är för människor. Kanske kan jag identifiera några likasinnade ”simulanter” som bara vill plocka staten på stålar precis som jag. Det är väl det diffusa leendet, den spelande blicken, de spjuveraktiga verbala uttrycken som kommer att fungera som ett hemligt signalsystem mellan oss hardcore ”simulanter”. Mitt personliga mål för Jugarn är att bita mig kvar där som en terrier och försöka maxa uttaget och minimera insatsen. Det kommer att bli en trevlig professionell utmaning för mig. Jag kallades ju till och med ”Smitaren” av mina kompisar när jag var yngre. Har aldrig förstått det där med gårdsstädning.

Läs även andra bloggares åsikter om af, ams, arbete, arbetsförmedling, arbetslös, arbetsmarknad, arbetsmarknadsstyrelsen, blogg, jobb, jobb- och utvecklingsgarantin, sverige, utvecklingsgarantin

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Ta bort pigavdraget, andread0ria skriver Norrskensflamman – den svenska högerns värsta terrordåd, Redaktionen skriver Rasistiska kommentarer mot SD-ledamots fru, loaderrorready skriver Välkomna till Arbetslöshets-Sverige, Röda Linjen skriver Samtidigt, tjugo stationer bort på röda linjen

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

 

Dagens blondin-skämt

Lite otippat kommer idag en blondinvits, men kanske inte av den vanliga sorten, utan som den går på restaurangen som jag jobbar på:

– Vad är det för skillnad på en 16-årig blondin och en servitris?
– ?
– 50 kr i timmen!

Var den rolig? Inte speciellt tycker jag, men krögaren skrattar å andra sidan hela vägen till banken, han föredrar unga blondiner. Mellan en 16-åring och utbildar serveringspersonal med 6 års erfarenhet skiljer det idag 50 kr och 10 öre i timman – 66.10 jämfört med 116.20. Det är alltså enligt det kollektivavtalet som Hotell- och Restaurang har förhandlat fram.

Idag finns det en debattartikel i Aftonbladet från Handels, som poängterar att sänkta ungdomslöner inte leder till fler jobb, och det är ju sant, det leder bara till rikare företagare. Men man kan tycka att det har varit en smula korkat av facken att gå med på den här skiten från början…

Vad blir då konsekvenserna, på arbetsgolvet, av ungdomslönerna? På mitt jobb är dessa, företrädesvis unga tjejer, personer anställda på timmar ett par år, för att sedan få ”sparken” (dvs inte bli inringda och schemalagda) och bli ersatta av en ny, ung, tjej. Det finns några äldre servitriser som jobbar år efter år, dessa får i praktiken fungera som hovmästare/förmän men får bara lön som en servitris, och där sker också en splittring mellan ”de yngre” och ”de äldre”. Lönearbetet suger över huvud taget, men medan vi dras med det så borde i alla fall samma arbete ge samma lön, helt oavsett ålder, det skulle också göra det lättare att kämpa tillsammans för bättre villkor.

Mitt tips är att kämpa tillsammans för bättre lön och villkor och samtidigt passa på att höja sina löner på de sätt man kan hitta på, speciellt för alla nya i årets julhandel.

För övrigt anser jag att Försäkringskassan skall krossas.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver När förstår väljarna att SD är Fascister?, Anders_S skriver Mer signalspaning – inte bara FRA, cappuccinosocialist skriver Ny hiphopblogg, Bo Myre skriver Radiopiraterna: Om klimatet och ockupationer, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Obama tog emot fredspriset med krigspropaganda, andread0ria skriver Plötsligt händer det – del 2

 

Smygrelease på Tillsammans!

Smygrelease på Tillsammans!

Lördagen den 24 oktober kommer boken Tillsammans för första gången finnas att köpa i Malmö. Platsen är Antikvanti på Hantverkaregatan 20 i Malmö (karta). Det kommer hållas två kortare föredrag och finnas gott om tid för mingel och småprat med folk från förlaget Pluribus och författarna från Kämpa tillsammans! Boken kostar 60 kr (ha gärna jämna pengar) och vi bjuder på förfriskningar.

14.00 – ”Vi kallar oss inte kommunister – vi är kommunister”

Andrés Brink håller föredrag baserat på sitt förord till Tillsammans. Där han sätter in bokens texter i ett större perspektiv i förhållande till samhället i stort och den autonoma rörelsen.

Ur förordet:

“Som läsare av dom tidiga texterna är det värt att veta att Kämpa tillsammans! etablerade ett nytt sätt att förstå hur autonoma kunde göra politik. Texterna bröt med tidigare symbolpolitik och ett starkt fokus på den enskilda individen. Istället sattes lönearbetet som sådant i centrum och teorin blev ett sätt att utveckla verktyg för klasskamp som varken var formellt politiska eller kompromissande fackliga. Detta förde med sig en tydlig förändring av den autonoma rörelsen.”

15.00 – Vägrandets dynamik: ett föredrag om kommunism och kapital.
”Kommunismen är för oss inte ett tillstånd som skall uppnås, inte ett ideal, efter vilket verkligheten skall inrätta sig. Det vi kallar kommunism är den verkliga utveckling som upphäver det nuvarande tillståndet” skrev Karl Marx och Friedrich Engels i Den Tyska Ideologin. I det här föredraget går vi tillbaka till de marxistiska grunderna för att diskutera kapitalismens logik och kommunismen som en vägrandets dynamik bortom åsiktsgemenskaper och identiteter. Vad finns det för potential för förändring i en tid då den ekonomiska krisen tenderar att göra alltmer arbete och allt större delar av arbetarklassen överflödig för kapitalet? Vilken nytta kan vi ha av den marxistiska teorin när arbetarrörelsen rasat samman och arbetarklassens autonomi tycks imploderat? Och hur kan vi begreppsliggöra kommunismen när begrepp som klass, klasskamp och motsättningar för många tycks tömda på mening? – Kämpa Tillsammans, 2009.

Från Konfliktportalen.se: andread0ria skriver Nu visar de sitt rätta ansikte, Jinge skriver Rödgrön Hjärnblödning?, Anders_S skriver Vansinnigt agerande av oppositionens partiledare, Kaj Raving skriver Mord på fackföreningsledare i juntastyrda Honduras, Johan Frick skriver Inte bara äckligt

 

Intake: Battle Cry

Tredje delen om livet i Jobb- och utvecklingsgarantin.

Första läser du här – Intake: Informationsträff om jobb- och utvecklingsgarantin
och andra här – Återbesöket

Battle cry

november 23, 2007 av thomasveil

Den konstigaste grejen hände häromdan. På en och samma gång kom det email från två olika ställen om ett jobb. Det verkar som om de ansökningar jag tvingats göra registrerats av de presumtiva uppdragsgivarna. Och även om jag skickat stympade CVn och rudimentära och felstavade följebrev har dom sparat på mina ansökningar. Otroligt. Jag gör ju allt för att undvika att hamna i en konfliktsituation för att bli kalllad till en jobbintervju. Det vore speciellt fatalt om jag blev kallad till en jobbintervju på en anvisning från arbetsförmedlingen. Hur som helst så verkar det som om det finns ett visst behov av mina erfarenheter inom vissa företag. Och det var den jävligaste känslan. Trots att jag jag bestämt mig för att lägga av med arbete kände jag suget att höra av mig till dom som skickade emailen. Ja, jag hade ett ögonblick av svaghet, det måste jag erkänna. Man är ju inte mer än människa. Man vill tillhöra, man vill producera, man vill få ett erkännande som person. Men med resolut snabbhet insåg jag att ett yrkesverksamt liv är ett helt teoretiskt koncept nuförtiden. Det är som att livet utanför murarna för livstidsdömda är overkligt. Och vem vill gå upp 7.00 varje morgon måndag till fredag? Vem orkar övertyga fuckade rekryterare om att man är en duktig producerande enhet. Jag orkar helt enkelt inte med dom jävla kostymbärande idioterna. Det kändes alldeles för jävla jobbigt. Ja, jag erkänner. Jag är slagen. Fuck them and fuck their dogs. Så jag brydde mig inte om att svar på deras
email. Men visst var det en märklig upplevelse. Faan, man är svag ibland. Ävensom om det bara är för en sekund.

Läs även andra bloggares åsikter om af, ams, arbete, arbetsförmedling, arbetslös, arbetsmarknad, arbetsmarknadsstyrelsen, blogg, jobb, jobb- och utvecklingsgarantin, sverige, utvecklingsgarantin

 

Intake: Återbesöket

Andra delen om livet i Jobb- och utvecklingsgarantin. Första läser du här – Intake: Informationsträff om jobb- och utvecklingsgarantin

Återbesöket
november 23, 2007 av thomasveil

Så var det dags för återbesöket på AF. Jag skulle meddela tjänstemännen där om jag ville delta i Jugarn eller inte. Svaret skulle förstås bli ett rungande ”JA”, dvs ”Ge mig stålarna, era jävlar!”. Jag dök upp på min AF och fick förstås en nitlott av maskinen. Det var en gammal helvetesdrake som tog emot mig när det var min tur. Jag förlorade 20 minuter av mitt liv för att denna drake skulle aslångsamt knacka in i datorn att jag ville delta i Jugarn och vilket datum som min a-kassa tar slut. Ja, det var det hela. Men man kan ju undra om det är hårdare tag som gäller nu. Men AMS kommer jag inte att sakna. Dom gjorde aldrig ett skit för mig. Inte för att jag vill ha ett jobb men det är ju alltid irriterande med ineffektivitet. Så nu gäller kallelsen till första träffen med handläggaren för Jugarn – jobb- och utvecklingsgarantin. Min princip kommer att vara att ljuga ihop en helvetes coverstory. Frågar dom om fritidsintressen eller liknande kommer jag att ljuga ihop en vadsomhelststory, dom skitarna ska inte få veta nåt om mig, det är en sak som är klar. Få se nu, jag gillar golf, javisst, jag spelar golf på fritiden. Hehehe.

Arbetslöshet i media: Ab om nåt drömjobbsfixade, Sydsvenskan om en kille med en skylt

Läs även andra bloggares åsikter om af, ams, arbete, arbetsförmedling, arbetslös, arbetsmarknad, arbetsmarknadsstyrelsen, jobb, jobb- och utvecklingsgarantin, sverige, utvecklingsgarantin

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Högre hus i Olivedal, Jinge skriver Lakejen Mahmoud Abbas?, Tuss skriver Stöd Kommando Carl Bildt och Abbenay!

 

Motarbetaren startar nyhetsbrev

Nu kan man prenumerera på motarbetarens nyhetsbrev! Bra för dig som sällan är inne på vår hemsida och vill ha information om våra arrangemang.

Anmäl dig här

Under hösten planeras bland annat Vår Makt-konferens i Malmö under helgen 31/10-1/11 och i december blir det filmvisningar till minne av Gruvstrejken för 40 år sedan.

Övrigt: Håll ögonen på Hamn4ans hemsida, de har varslat om strejk nu på måndag den 17/8.

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Låt de sämst presterande få platserna – och sluta tävla!, Jinge skriver Arctic Sea – Mystiken tätnar, Tuss skriver Problemet med i-landsproblemen, Anders_S skriver Poliser ska ha samma demokratiska rättigheter som alla andra

Läs även andra bloggares åsikter om klasskamp, motarbetaren,

 

Plankmannen – myt eller verklighet?

Nu byggs det nytt och rivs gammalt i Västra Hamnen i Malmö, och bland annat är det Kockums hall 7 som går (och ”världens modernaste bilfabrik”). Många gamla malmöiter har jobbat på Kockums innan de fick gå (och en del har fått gå nyligen också) och en som jag pratat en del med berättade något av en favoritskröna för mig, som i mångt och mycket visar på hur det kunde gå till på de gamla stora industrikomplex som knappt finns kvar i landet längre.

Han berättade om en gammal knegare som i uppemot femton år inte gjorde ett handtag (naturligtvis med välsignelse av de andra på golvet) utan bara gick omkring med en planka på axeln. Han vandrade runt mellan olika avdelningar och snackade lite skit med folk, drog vitsar och drack kaffe… I FEMTON ÅR. Jag är i varje fall gruvligt imponerad, nog för att man har maskat lite då och då, och tricket att släppa omkring på något bröte för att cheferna ska tro att man har ett verkligt ärende har jag också kört.
Som grädde på moset ska han ha klivit upp till chefen dagen efter sin pension och berättat för honom att han inte gjort ett dugg under femton långa år.

Eftersom jag har en mycket stor kärlek till myter på arbetsplatsen (samt lek, arbetsvägran och stoj) och själva poängen med inlägg (och egentligen vet jag inte om jag vill veta…) – är det sant eller inte? Finns det fler som hört samma berättelse eller kan dementera den?

I dagens kris kan också detta vara en sedelärande historia – dra ner på tempot så att fler får jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om maskning, klass, arbete, lönearbete, myter, malmö, jobb, kockums

Från Konfliktportalen.se: Kvinnor skriver redogörelse, total avlöning tramsar vidare, salka om sandmannen, Björn Nilsson skriver Fler människor – större gnagare – evolution?, Anders_S skriver Skånepolisen och Bandidos, Jinge skriver Hövding föll på eget grepp

 

Muraren ger svar på tal

Jag pratade med Muraren (känd från inlägg som Kainsmärket på bowling) och han berättade om att han, som så många andra, blivit varslad. Med sedvanlig galghumor berättade han en anekdot från sitt jobb:

– Kunden var skitsur och skrek och levde rövare, till mig sa han: Om inte det här jobbet blir klart i tid kommer jag inte betala ert företag, bara så ni vet!

– Jag svarade med illa dold skadeglädje att det gör mig absolut ingenting, jag är redan uppsagd!

Ska man hitta något positivt med varslen så är det just det här. Jag tror seriöst att anledningen till att dödsolyckor på jobbet inte slog nya rekord i år (som det såg ut i somras verkade det så) är varslen, de har förhoppningsvis lett till att folk inte sliter ut sig i onödan. Maska och rädda liv!

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Nyheter om varsel: Dn, AF

En annan som är varslad är Vardagspussel. Och på Dom ljuger går det snabbt utför.

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, varsel, arbete, klasskamp, muraren, maskning

 

Till alla uppsagda

Varslen och uppsägningarna haglar, nästan samtliga mina bekanta som jobbar på byggen eller i industrin har haft varsel eller uppsägningar på sina jobb, så här är en lite berättelse från Per Andersson om vad han och hans arbetskamrater gjorde.

För övrigt tror Littorin att det blir ett skitår.

Kampen fortsätter

Nu har varslen blivit uppsägningar, och jag och många kolleger har fått lämna in våra byxor och passerkort.
Vi fick en bokad tid hos ett företag som ska ge oss jobbcoacher som ska göra oss bättre på att söka jobb.
Det fanns 20 lediga industrijobb i Göteborg första dagen vi var på arbetsförmedlingen, och över tusen arbetslösa montörer
ska nu börja konkurrera om dem och alla andra jobb som det nu trängs arbetslösa omkring.
Arbetsgivarnas julafton har börjat.

Tillsammans och aldrig ensam

Ensamma ställdes vi arbetslösa i varsin lägenhet. Fackklubbens rädsla för att göra saker kollektivt fanns även när det gäller
arbetslösa. Men en fackklubb blir vad man gör den till, och en kollega föreslog att vi skulle ta en fika. Det blev fler som ville vara med
och till slut var vi en stor del av alla dem som hade blivit uppsagda på avdelningen. Jag hyrde en gårdslokal och folk köpte med sig kaffe från 7eleven.
Vi gjorde en mailinglista och mötets funktion blev att vi fick prata av oss om våran situation, hjälpa varandra med frågor om praktiska
saker såsom a-kassa, och att vi tillsammans utökar våra kontaktnät och därigenom våra chanser att få jobb.

Nu har vi blivit fler och vi kokar vårt eget kaffe. Vissa har redan fått utbildningsplatser, och andra har jobb som väntar på dem efter nyår. Målet är att ingen ska behöva stå ensam i sin arbetslöshet, utan att alla på vår avdelning som blivit uppsagda ska ha ett ställe där de kan fika och snacka med gamla kolleger. Det slutgiltliga målet är att jag inte skall behöva boka en ny tid för att alla har fått jobb eller utbildningsplatser. Vi är inte där än, men vi kommer snabbare ditt ifall vi hjälper varandra och stöttar varandra under resans gång. Så min uppmaning till alla er som har blivit uppsagda runt om i Sverige nu är:
Ring upp era gamla kolleger och sätt på kaffet!

Per Andersson

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Bloggat: Vardagspussel om arbetarhänder.