Insänt och stulet


Läser med glädje att Euromaint Rail har dragit tillbaka varslen på 91 arbetare i Malmö. De hade tänkt ersätta dem med bemanningsanställda. Det har på sistone varit folk från inte mindre än 6 bemanningsföretag inne och jobbat på Euro Maint.

Själva hävdar dom att de har fått mer att göra. Skitsnack tror jag. Jag tror istället arbetarna på Euromaint slagit ett effektivt slag för sig själva och en hel massa arbetare i Sverige genom att få företaget att backa genom strejkhot.

För det är väl inte en slump att arbetsplatsbloggen för Euromaint-arbetare på golvet för bara 3 dagar varslade om vilda aktioner?

Först ett förtydligande: Jag jobbar alltså inte på Euromaint. Jag är kock!

p.s. Läs hela euromaintbloggen, den är skitbra. Borde finnas på alla jobb.

Här följer deras pressmeddelande:
Pressmeddelande: Det var vi på golvet som drog tillbaka alla varsel

Grattis för alla oss fast anställda! Idag släppte Euromaint överraskat nyheten att alla varsel av fast anställda dras tillbaka. Officiellt hävdar man att det inte var nödvändigt pga av ”ökad orderingång”.

Det märkliga är att det aldrig har varit på tal om att uppsägningarna från första början skulle ske pga minskad orderingång. Ledningen hade bestämt sig för att uppsägningarna skulle ske för att verkstaden skulle bli en ”projektorganisation”. Senast för två veckor sedan avslutades de centrala förhandlingarna med seko i oenighet. Uppsägningarna skulle stå fast och möten hölls om att uppsägningarna skulle ske.

Det som egentligen händer bakom kulisserna är att alla anställda börjar organisera sig. Det fullkomligt kokar på golvet underifrån. Det är vi anställda som förbereder oss för att själva göra nått åt saken. Ledningen förstår därmed att spelet är över.

Team euromaint drar för närvarande tillbaka de planerade maskningsaktionerna med start den 29 mars. De fast anställda får dock inte glömma bort alla oss arbetskamrater som fortfarande är fast i bemanningsträsket. Fortfarande är över 50% av arbetskamraterna anställda i bemanningsföretag. De fast anställda måste därför fortsätta att driva kravet på att fler och fler arbetskamrater skall få en fast anställning och därmed säkra levnadsförhållanden.

Euromaintbloggen kommer definitivt att leva vidare. Efter beskedet idag kommer dock bloggen inte uppdateras fullt lika ofta som det har gjorts de senaste två veckorna. Vi skall också försöka bredda oss till att omfatta fler verkstöder i landet.

Men återigen. Grattis kamrater!

Team euromaint (TE)

Sydsvenskan SVD SR Nån snorunge i AB om att jobben måste flyttas.
Dn – åtta av tio beredda att strejka mot inhyrd arbetskraft

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Ytterligare ett inlägg från Thomas Veil:
Första kallelsen till helvetesanläggningen. Det var mörka moln däruppe fastän solen lyste från en klarblå himmel när jag travade iväg till mitt första möte med handläggaren på Jugarn. Jag var kallad till ett one-on-one-möte och dom ville se mitt CV+personligt brev. Det var förstås inget problem för jag hade ett bra upparbetat CV samt ett ypperligt skrivet följebrev enkom producerat för just detta tillfälle. När jag tidigare tvingats söka jobb på en anvisning från AMS har jag alltid använt ett gammalt CV som saknade de senaste anställningarna samt ett ruttet felstavat följebrev för att riktigt sänka min ansökan. Handläggaren ställde en rad frågor som hon ville ha svar på som tex om jag var fullt frisk, svar JA, om jag kunde tänka mig andra jobb, svar JA, om det fanns något som hindrade mig från att jobba, svar NEJ osv osv. Jag hoppade genast på de korrekta svaren så jag får nog en plats i Jugar-gruppen. Det är ett 20-tal personer som ska ingå i den tydligen. Det ska bli intressant att se vad det är för människor. Kanske kan jag identifiera några likasinnade ”simulanter” som bara vill plocka staten på stålar precis som jag. Det är väl det diffusa leendet, den spelande blicken, de spjuveraktiga verbala uttrycken som kommer att fungera som ett hemligt signalsystem mellan oss hardcore ”simulanter”. Mitt personliga mål för Jugarn är att bita mig kvar där som en terrier och försöka maxa uttaget och minimera insatsen. Det kommer att bli en trevlig professionell utmaning för mig. Jag kallades ju till och med ”Smitaren” av mina kompisar när jag var yngre. Har aldrig förstått det där med gårdsstädning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Ta bort pigavdraget, andread0ria skriver Norrskensflamman – den svenska högerns värsta terrordåd, Redaktionen skriver Rasistiska kommentarer mot SD-ledamots fru, loaderrorready skriver Välkomna till Arbetslöshets-Sverige, Röda Linjen skriver Samtidigt, tjugo stationer bort på röda linjen

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

IWCA är en organisation jag följt med intresse. Den här texten är ganska gammal, och det är lite av poängen. Jag har tidigare letat efter den men inte fått tag på den. När jag väl fick tag på den tänkte jag att det var lika bra att lägga upp den om någon annan också är intresserad. Det är ett av gruppens första flygblad där man skriver ner sin syn på den engelska vänstern och klasskampen. Jag håller inte med om alla slutsatser de gör, men de ställer i alla fall rätt frågor, och i med det då förtjänar texten helt klart att läsas. Jag tycker den svenska socialdemokratin i större och större utsträckning gör samma sak som Labour – man räknar med att få arbetarklassens röster vad som än händer och siktar då in sig på mellanskikten istället.

THE INDEPENDENT WORKING CLASS ASSOCIATION

”The Independent Working Class Association [IWCA] has been established to promote and celebrate the political independence of the working class and to pursue the political and economic interests of that class, with no consideration for, and regardless of consequence to the existing political and economic structures.” (founding statement, 21 October 1995)

In June 1994, the media reported that Labour had recruited only 6,000 trade unionists from the 4,000,000 political levy payers offered a vote in the leadership poll. Since then Labour has recruited well in excess of its 80,000 target figure. But if they are not trade unionists, who are they? Activists within the Socialist Workers Party who will be campaigning for Labour at the next election already know the answer. ”All the indications are that the electoral support and possible membership emerges from the thoroughly rattled middle classes and not from the working class at all.” Former deputy leader Roy Hattersly concurs: ”we live in the age of the almost universal middle class what they want from a political party is prudent compassion. The near unanimous support for cautious altruism is an electoral blessing.”
Labour, a middle class party for middle class people. This is the moment of truth for the entire British Left. Will it continue with the pretence that Tory vs. Labour represents the very essence of class conflict, while bemoaning the fact that ‘socialism’ has been abandoned or take advantage of that fact?
It’s make your mind up time.

LESSER EVIL
Like the Left the working class is increasingly split into pro and anti-Labour camps. And as with the working class only the former are organised. The first step toward reaching the unorganised working class is to organise the unorganised anti-Labour Left. Many working class people are increasingly alienated from Labour. The strategy of the far right is entirely reliant on this alienation. However it is not the job of working class militants to mend this relationship. On the contrary, the task is to make the break permanent. Labour’s arrogant contempt in regard to its former constituency is based on the belief that there is no possibility of an alternative to them, and so the working class will be forced to vote for them as ‘the lesser evil’ regardless. ”The least advantaged – and in some ways the least attractive members of society will undoubtedly vote Labour whatever the party does.” (Roy Hattersley, April 1994)

CONSERVATIVE LEFT
One consequence of this analysis, is that their left flank is glaringly vulnerable. Many organisations to Labour’s Left defend their repeated failure to attack this flank on the grounds that: a) ‘Labour is a step to the left’ b) ‘we are too small to stand against them’ c) ‘we are the socialist alternative’.
While such organisations present themselves as radical, they are on the wrong side of this natural demarcation line. The one consistent message of the conservative Left is that a politically independent working class is not only impossible — but — undesirable.
As sponsors of The Independent Working Class Association we disagree. Now more than ever what is needed is a politically independent working class organisation. The setting up of such an organisation is the only practical response to the situation we are faced with; the total abandonment, even as a concept of the working class by Labour.
For without organisation the working class has no voice.
Without a voice there can be no resistance.
Without resistance, the British working class fulfils the role ordained for it by the establishment and becomes politically extinct.

CLEAN BREAK
The IWCA is distinct from anything that exists in Britain now or in the recent past. A working class organisation not only independent, but hostile to Labour. It will seek to absorb and unite groups (without demanding that they abandon their distinct positions or organisations) and accommodate individuals on the basis of that platform, while aspiring to be a pole of attraction to the tens of thousands of working class militants who long despaired of the Left ever doing anything worthwhile.
The IWCA will be a clean break with the past and will be seen to be so. From the outset it will be clear that we have rejected entryism and the prospect of reform, be that reform of Labour or the economic system. We will not orientate or seek solace from the official ‘labour movement’. Trade unionism as a strategy for total social change is no longer vaguely credible.
Instead the IWCA will be community orientated and in time community based. It will be led by the working class but not limited to the working class. Essentially it will be a can do organisation; an organisation that can make things happen or prevent them happening. Membership will be openly available and its activists will join with those fighting to achieve immediate results in the interests of the working class.

SELF-DETERMINATION
At the heart of the IWCA lies the concept of working class self-determination. Therefore the question of a political programme does not arise as this would mean the collective will of the sponsors being imposed in advance. In time, following an appropriate period of common activity a programme will be hammered out in day to day confrontation with the practical needs of the class who will in turn play a key role in the development of that programme. Initiating a dialogue with local working communities will in many cases determine the immediate priorities.
The Labour party has arrogantly thrown the gauntlet to the working class and the Left. We are aware of our responsibility in picking up that gauntlet. The gulf between the working class and the Left is enormous. The size of the task is a daunting one, but the challenge is nothing compared to the political consequences of our failing to act.

RESISTANCE
One possible election scenario, is that some sections of the working class finding themselves in confrontation with a ‘socialist’ government, and hungry for real change, end up sharing common ground with the radical right out of sheer desperation. The Left has an obligation to offer the working class something other than the choice between New Labour and a resurgent far right. Labour are forcing the working class into a fight. As we see it, the alternative to resistance is either capitulation or collaboration. The setting up of an independent working class organisation is something that has to be done. New Labour have themselves provided us with the opening, So, let’s get on with it

IWCA leaflet, Winter 1995/96

Länk: IWCA – national site

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Stockholm och klassklyftorna, johan skriver Välkomna inte rasistiska partier till skolan, domljuger skriver Reklam för stadskampvecka, Fredrik Jönsson skriver Klassmotsättningarna ökar oavsett vad liberalerna tycker, Johan Frick skriver Ännu ett fiasko för Nationaldemokraterna, Hans Norebrink skriver När framtiden redan hänt: Två steg bak, ett steg fram

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Här kommer en läsvärd artikel från Notes from the swedish workers’ movement (som jag tidigare intervjuat) som tar upp berättande och klasskamp. Jag publicerar den då jag misstänker att de flesta mina läsare inte läser den bloggen också. Kommentera gärna på engelska:

I read last night an interview with Alan Moore, an anarchist who has written some of the best comics of the recent past, including Watchmen, V for Vendetta, and From Hell. He discussed a little bit about the importance of story telling for radical movements, a theme which has come up here before, in my discussion of Kämpa Tillsammans’ use of the ‘workplace story’ as an organising tool.

I wrote:

“While traditional workers’ inquiries tend to be quite formal, often involving questionnaires and formal interviews, the members of Kämpa Tillsammans  chose instead to document their own (often humorous) work experiences, draw lessons from them and publish them on the internet. They deliberately chose the medium of story-telling because they wanted workers to engage with the stories in a way that is not possible with formal surveys. Kim Muller of Kämpa Tillsammans explains that they wanted to change the popular idea of what it was to be a worker; workers do not communicate with each other via “written pamphlets or leaflets but by talking and storytelling”, thus stories provide a far better way to develop a new workers discourse than dry analysis and documentation.”

Alan Moore had a similar point to make, although unsurprisingly, he made it far better:

“I think that if you actually examine the relationship between real life and fiction, you’ll find that we most often predicate our real lives upon fictions that we have applied from somewhere… Inevitably, we are to some extent creating a fiction every second of our lives, the fiction of who we are, the fiction of what our lives are about, the meanings that we give to things. So to some degree, stories are at the absolute center of human existence”

(in Mythmakers and Lawbreakers – anarchist writers on fiction, published by AK Press)

In my piece, I was counterposing the practice of workplace storytelling with that of the more formal workers’ inquiries, promoted by the Italian autonomia tendency. Many of the Italian autonomia writers were academics, and thus a rigorously formal inquiry into the ‘objective facts’ of workplace organisation and working class struggle in the big industrial plants  was a natural enough path to take, (This approach was mirrored more recently in Kolinko’s ‘Hotlines‘ inquiry into class composition in call centres). Kämpa Tillsammans’ approach was more subjective, they wanted something which was fun for workers to read and talk about. Workers swap stories and jokes all the time in the break room and on the shop floor, who would pass on an academic text or a piece of sociology?

Thus stories could be a much more useful organising tool – as well as passing on experiences and ideas, they carry implicit moral overtones, heroes and villains, which in turn justify militant practices and rebellion. Looking at stories in this way, as intrinsically related to our experience of daily life, has much in common with the trend in sociology towards ‘social constructionism‘, which places focus on the ways that social reality is created by groups and individuals. It’s no secret that bosses and companies do all they can to create a narrative of work that promotes responsibility and hard work. This typically takes the form of lectures and videos about ‘company values’, underscored by pathetic staff perks and bonus schemes. The success or failure of this attempt will have a big effect on the workplace collective, will workers identify their interests with the company and follow their narrative, or will they develop their own of subversion and rebellion?

Kolla gärna in bloggen Litteratur och Klass också. Eller varför inte Tio meter över havet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Stigande elpriser, stillastående kärnkraftverk och sträng kyla, Jinge skriver Drevet mot Carlgren

PREVENTIVT GRIPANDE AV DANSK ADMINISTRATION

Vi kommer idag att gå in på Danska kungliga konsulatet i Malmö på
Stortorget och preventivt gripa personalen, detta för att förhindra fler
massgripanden och på grund av att den danska staten bryter mot de
mänskliga rättigheterna. Ett lands konsulat representerar nationen
utomlands och den danska statens agerande är en fara för
demonstrationsrätten.

Danska polisen har i flera dagar under COP 15 använt massgripanden som
taktik, utan egentlig grund. Man har hindrat människor från att uttrycka
sin åsikt i demonstrationer där man försöker påverka toppmötet som
beslutar om klimatets och allas våran framtid. Den danska polisen har
stormat pubar och barer i Christiania, frihetsberövat nära ett tusental i
lördagens demonstration, omhändertagit andra demonstrationer och utsatt de
gripna för omänsklig och förnedrande behandling vid gripandena.

– I lördags satt jag fyra timmar bakbunden i minusgrader på asfalten,
polisen vägrade låta mig gå på toa eller sträcka på mig. Jag såg att de
slog folk som försökte byta ställning, en del av de omhändertagna tog de
av vantarna på och min kompis blödde runt handlederna efter buntbanden,
som de använde som provisoriska handbojor på oss alla, och hon har
fortfarande ont. Vi behandlades som djur. En kille i ett led bredvid mig
kissade på sig efter att polisen ignorerade att han bett att få gå på
toaletten i två, tre timmar, berättar Andreas från ockupantscenen – Malmö.

Den danska polisen bryter mot FN:s deklaration om de mänskliga
rättigheterna. I artikel 5 står det: Ingen må utsättas för tortyr eller
grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och i
artikel 9 står det: Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller
landsförvisas. FN är värd för COP 15, men har mötet i ett land som inte
uppfyller de grundläggande mänskliga rättigheterna.

– Jag fick inte veta varför jag var omhändertagen, när jag frågade så
struntade de i att svara. Vi fick trängas i burar inne på
Klimat-Guantanamo och de som inte fick plats fick sitta i bussar. Burarna
var fulla, fortsätter han.

Den danska lagförändringen ”lymmel-paketet” kriminaliserar rätten att
demonstrera. Det preventiva gripandet innebär att polisens misstanke om
att du kanske ska begå någon form av brott kan leda till att du blir
omhändertagen i 12 timmar, det räcker alltså att vara på fel plats vid fel
tillfälle. Att stå i vägen för dansk polis kan leda till 12 timmars
arrest, 40 dagar i fängelse, till och med 30 000 DKK i böter. I praktiken
blir demonstrationsrätten selektiv och inte en rätt som omfattar alla.

Danska staten omöjliggör civil olydnad genom de höga straffen trots att
det är en metod som används av folkrörelser för att främja demokrati och
mänskliga rättigheter, till exempel när den tidiga arbetarrörelsen skapade
strejkrätten genom att gå ut i strejk trots att det var i strid med
gällande svensk lag. Med den här lagstiftningen får polisen också större
befogenheter att till exempel lägga sig i fackföreningars blockader, något
som ska vara något för arbetsmarknadens parter att avgöra.

– Är Danmark på väg att bli en polisstat? De ska bestämma våran framtid,
göra upp om klimatet och vi får inte ens tycka någonting. Säger Maja från
SUF Malmö.

Hon beskriver varför vi väljer att gå till konsulatet:

– Den danska ambassaden är full med människor som representerar Danmark,
de kallar sig fredliga men vi uppfattar situationen som hotfull och känner
oss tvingade att ingripa så att de slutar att selektivt kriminalisera
demonstranter. Det kan innebära att någon oskyldig blir gripen. En
oundviklig, tråkig men nödvändig konsekvens för att säkerställa ordningen.
De mänskliga rättigheterna måste följas.

De organisationer som står bakom aktionen är:
Syndikalistiska ungdomsförbundet – Malmö,
Syndikalistiska ungdomsförbundet – Lund,
Aktivitetshuset Utkanten,
Mangla,
Socialistiska Partiet – Lund,
Socialistiska Partiet Malmö,
Bang FC,
Sveriges Kommunistiska Parti – Malmö,
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund – Malmö,
Lundabor mot nedskärningar,
Ockupantscenen – Malmö,
Planka.nu – Skåne,
Hardqueer,
Motarbetaren,
Förbundet Allt åt Alla – Malmö

Mer om rättsäkerhet, aktionen och klimatmötet: 

Först – Copyriot och sedan Sydsvenskan, Danska Modkraft, Berlingske

SDS AB AB2 AB3 SvD SvD2 SvD3 EXP EXP2 SKD SKD2

Helsingborgs dagblad, Skånskan, Isobel Röda Lund Svd Dn Dn2GP, GP, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, ETC, AB, AB, AB, AB, AB, EX, EX, EX, EX, EX, Ssd, Ssd, Ssd, Ssd, Ssd Saker under huden

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Fredagshumor…, Anders_S skriver Vänsterextremism är inte lika allvarligt som högerextremism, Bo Myre skriver Nu så – Jeff Luers är fri, Jinge skriver Märkligt Klimatskådespel, Fredrik Jönsson skriver Evo Morales startade en omröstning om att bevara moder jord

Saxat:

Lördag 28/11 vid 21-tiden gjorde Malmöpolisen tillsammans med Länskriminalen razzia på det oberoende och självstyrande kulturhuset Utkanten. Vi hade en punkspelning på gång för kvällen med brittiska bandet Regmes och två svenska band, Victims och Pyramido, som var på turné. Knappt några besökare hade kommit ännu förutom banden och arrangörerna, när Malmös piketinsatsstyrka, med kravallhjälmar, rånarluvor och dragna batonger, stormade in dels via huvudingången och dels via en dörr de bröt upp in från en annan lokal. De betedde sig aggressivt och många i lokalen blev väldigt rädda.

Förutom de tjugo kravallutrustade poliserna hade de med sig ett släptåg på ungefär 25-30 civila poliser från kriminalpolisen i Malmö och Länskriminalen, bland annat flera IT-tekniker. Efter att ha fört ut samtliga ur lokalen, tagit personuppgifter och försökt fotografera alla, finkammade de lokalerna i sex timmar. Vid vår genomgång efteråt visade det sig att polisen stulit tre stationära datorer, tre laptops (av vilka två tillhörde privatpersoner som lämnat dem där och en innehöll vår kulturförenings medlemsregister), en digitalkamera, en router och en mobiltelefon. Eventuellt har de även stulit mer elektronik som vi inte har överblick över ännu.

I sin pressrelease vill polisen sedan få det att se ut som en svartklubbsrazzia genom att stoltsera med all beslagtagen alkohol som de påstår var till försäljning. Vad de inte berättade är att ölen stod inlåst i ett förråd och var inköpta av konsertarrangörer för att ge bort till banden, så kallad ”backstage-öl”. Banden spelar oftast gratis hos oss, mot reseersättning, och då har våra konsertarrangörer för vana att bjuda dem på öl som kompensation. Vad gäller ”slangbomberna” så talar vi om helt lagliga fyrverkeripjäser. Att någon lämnat dem på Utkanten är förstås beklagligt men det är omöjligt att hålla reda på vem som eventuellt glömmer vad någonstans i lokalerna med så mycket folk i rörelse.

Utkanten är ett oberoende och självstyrande kulturhus och ingen svartklubb. Vi har grupper som ordnar konserter med punk- och hardcoreinriktning, andra som jobbar med screentryck, en cykelverkstad, en anarkafeministisk kör, Forskningsavdelningen och folkköksgruppen Bröd & Frihet som lagar gratis vegansk mat varje måndag. Vår politiska grundinställning som kulturförening är dock frihetligt socialistisk och vi är övertygade om att detta är det verkliga skälet till tillslaget i lördags.

Med två veckor kvar till COP15-mötet i Köpenhamn vill de helt enkelt göra en razzia för att se om någonting planeras i våra lokaler. De vill även ta en närmare titt på forskningsavdelningen. Varför kommer det annars IT-tekniker på en ”svartklubbsrazzia”? Varför gör polisen inte en enkel koll på vilka som står bakom lokalen och kontaktar dem istället för att, som de säger i Sydsvenskan, söka svaret i datorerna?

Det är samma smutskastningsförsök och dåliga bortförklaringar som när de gjorde razzia på Aktivitetshuset 2007. Den gången var det dagen efter stormningen av Ungdomshuset i Köpenhamn, polisen skyllde på ”dåligt brandskydd” och påstod att de hittat ”brandfarliga vätskor” i lokalen när de i själva verket bara tagit framkallningsvätskor i fotolabbet. Ingen har åtalats för något brott från den razzian – och ingen kommer göra det denna gång heller oavsett vad polisen försöker fabricera ihop för historier och ”bevis” om ”bomber” och ”vapen”. Vi har över tusen medlemmar i föreningen. Alla är inte aktiva här varje dag men varje vecka utnyttjas Utkanten av väldigt många människor. I alla åldrar. Med olika intressen. Vi kommer köra på som vanligt med vår verksamhet oavsett vad kriminaltekniker eller andra fiender till vår verksamhet har att säga om saken. Vi är ingen rörelse man bara ”stänger ner” med hjälp av politiskt motiverade husrannsakningar!

//KULTURHUSET UTKANTENS PRESSGRUPP

Kim rekommenderar även Copyriots inlägg.

Uppdaterat på Sys

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Sverige – en övervakad nation, Anders_S skriver Dubaifrossan, vsfstockholm skriver Alla ut imorgon!, socforum09 skriver Uppsala socialistiskt forum, Jinge skriver Socialdemokraternas Trovärdighet, andread0ria skriver Högerextrem politik i praktiken, del 3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Jag vidarebefodrar idag ett upprop mot Stadexs fabrik i Sofielunds industriområde som jag saxat från Kontrapunkt. Med tanke på vilka ämnen man hanterar i fabriken är det helt jävla oacceptabelt att den ligger mitt i Malmös arbetarområden (man prickar speciellt in en närhet till Rosengård, Persborg, Augustenborg och Sofielund), speciellt med tanke på bostäderna som ligger extremt nära i Rosengård. Man undrar ju om en sådan fabrik hade hamnar i någon av Malmös rikare delar (som tack vare sin glesa befolkningsmängd är betydligt bättre lämpade också). Men jag skulle såklart hellre se att fabriken flyttade än stängde, det finns ingen anledning här att sätta jobb mot boendens intressen.

För att citera in Sydsvenskanartikel:
Ett av Malmös högriskföretag är relativt centralt beläget – bara några hundra meter från bostadsområden som Rosengård, Sofielund och Lönngården. Stärkelsefabriken Stadex AB på Kopparbergsgatan i Malmö har fått den allra högsta skydds-klassen på grund av sina innehav av propylenoxid. Två gånger, i maj 2001 och september 2003, har närområdet spärrats av sedan bränder hotat att framkalla giftmoln och explosioner.

Uppropet:
Kulturverket Malmö och Föreningen Kontrakultur som tillsammans driver Kontrapunkt, är medlemmar i Nätverket för en giftfri stadsmiljö och uppmanar alla våra medlemmar att skriva under uppropet:

UPPROP FÖR EN GIFTFRI STADSMILJÖ!

Fabriken AB Stadex på Kopparbergsgatan i Sofielunds industriområde hanterar det livsfarliga ämnet Propylenoxid – ett ämne som är både cancerframkallande och kan ge upphov till ärftliga mutationer. Särskilt farligt är det för gravida och barn. Teoretiskt kan i många fall en enda exponering för en mycket låg dos orsaka bestående skador som på sikt kan utvecklas till cancer. Vid en olycka där ett utsläpp av propylenoxid skulle inträffa kan ett toxiskt gasmoln spridas så långt bort som 1400 meter från Stadex (dvs. från Rosengård till Möllevången). Inom 200 meter från olycksplatsen kan det innebära direkt fara för eget liv!

Det betyder att inga butiker, föreningslokaler eller annan ”förtätande” verksamhet får finnas i närområdet, och dessa körs konsekvent bort av myndigheterna, samtidigt som det ligger både bostadshus och skolor ett stenkast bort från fabriken, som inte får någon information om hur farligt det är eller hur man ska agera när en olycka sker.

Vi vill att berörda myndigheter omprövar Stadex miljötillstånd, på grund av att de använder sig av bla. propylenoxid i tätbebyggt område.

Vi vill att berörda myndigheter ser över stadsplanen för vårt område (Sofielunds industriområde).

Vi kräver att Malmö Stad/Räddningstjänsten/Länsstyrelsen tar sitt ansvar och sätter människors liv och hälsa framför privata giftindustriers vinstintressen!

Namninsamling
Skriv på namninsamlingen för en giftfri stadsmiljö!
http://www.epet-malmo.public-i.tv/petition.php?id=307
Skriv på och skicka vidare!

Medlem i nätverket
Delta aktivt i kampanjen, antingen som individ eller grupp – fyll i formuläret på hemsidan!
http://giftfristad.nu/?page_id=5

Stormöte
Stormöte tisdag den 10/11 kl 18.30
Kulturhuset Kontrapunkt på Norra Grängesbergsgatan 26
Vi berättar mer om problematiken med Stadex, nätverkets kampanj och arbetet för en folklig opinion.
Kom, bli informerad och engagera dig för en giftfri stadsmiljö!

Bästa giftfria hälsningar,

Nätverket för en giftfri stadsmiljö
http://www.giftfristad.nu

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Den US-amerikanska transporthubben Chicago, Jinge skriver Obama Terrorpresidenten, salkavalka skriver NITTIOTALSNOSTALGI I LUND

Uppdaterat: Sydsvenskan har en artikel idag.

Nästa sida »