Ytterligare ett inlägg från Thomas Veil:
Första kallelsen till helvetesanläggningen. Det var mörka moln däruppe fastän solen lyste från en klarblå himmel när jag travade iväg till mitt första möte med handläggaren på Jugarn. Jag var kallad till ett one-on-one-möte och dom ville se mitt CV+personligt brev. Det var förstås inget problem för jag hade ett bra upparbetat CV samt ett ypperligt skrivet följebrev enkom producerat för just detta tillfälle. När jag tidigare tvingats söka jobb på en anvisning från AMS har jag alltid använt ett gammalt CV som saknade de senaste anställningarna samt ett ruttet felstavat följebrev för att riktigt sänka min ansökan. Handläggaren ställde en rad frågor som hon ville ha svar på som tex om jag var fullt frisk, svar JA, om jag kunde tänka mig andra jobb, svar JA, om det fanns något som hindrade mig från att jobba, svar NEJ osv osv. Jag hoppade genast på de korrekta svaren så jag får nog en plats i Jugar-gruppen. Det är ett 20-tal personer som ska ingå i den tydligen. Det ska bli intressant att se vad det är för människor. Kanske kan jag identifiera några likasinnade ”simulanter” som bara vill plocka staten på stålar precis som jag. Det är väl det diffusa leendet, den spelande blicken, de spjuveraktiga verbala uttrycken som kommer att fungera som ett hemligt signalsystem mellan oss hardcore ”simulanter”. Mitt personliga mål för Jugarn är att bita mig kvar där som en terrier och försöka maxa uttaget och minimera insatsen. Det kommer att bli en trevlig professionell utmaning för mig. Jag kallades ju till och med ”Smitaren” av mina kompisar när jag var yngre. Har aldrig förstått det där med gårdsstädning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Ta bort pigavdraget, andread0ria skriver Norrskensflamman – den svenska högerns värsta terrordåd, Redaktionen skriver Rasistiska kommentarer mot SD-ledamots fru, loaderrorready skriver Välkomna till Arbetslöshets-Sverige, Röda Linjen skriver Samtidigt, tjugo stationer bort på röda linjen

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Annonser

Ja, mycket tyder på att det var Arbetsförmedlingen (eller närastående grupper) som utfört eller åtminstone beställt stölden av ”Arbeit macht frei”-skylten från Auschwitz.

DN och Aftonbladet rapporterar om att stölden av den världsberömda skylten med Arbetsförmedlingens ledord har klara kopplingar till Sverige, föga förvånande anser jag. Arbetsförmedlingen, under ledning av sin ”führer” Angeles Bermudez-Svankvist, kan till exempel tvingat några intet ont anande svenska arbetslösa att åka ner och göra skitgörat. Man har flera gånger visat sitt förakt för moral, ordning och vanliga människor; motiv finnes och skrupler har man aldrig haft, det ska bli intressant att se hur det här utvecklar sig.

I Svd står det om en stackare som varit ärlig i sin jobbansökan, det kan aldrig vara lagligt. Vill man inte ha ett jobb man tvingas att söka är det ofta bara att skriva ”Arbetsförmedlingen bad mig söka det här jobbet” i början så fattar de flesta arbetsgivare.

Även i GP och Sys om skylten.
Läs den tidigare posten Ny inkompetent chef på Arbetsförmedlingen
Kolla in hemsidorna arbetsförnedringen och ledighetskommittén. Eller varför inte gå med i facebook-gruppen ”Vi som tycker Arbetsförmedlingen borde byta namn till Arbetsförnedringen!”

Work or Riot


Demonstration för rätten till arbete i London 1908. På den suddiga banderolllen står det ”Work, starve or steal – what will it be?”

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Från Göteborg 2001 till COP 15, andread0ria skriver Den enda sanna glädjen, Jinge skriver AIK Hockey till KHL?, salkavalka skriver FRÅN GBG01 TILL COP15, HISTORIEN I BLIXTBELYSNING, Oman skriver Organ Donor – the Democratic Way part II

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tredje delen om livet i Jobb- och utvecklingsgarantin.

Första läser du här – Intake: Informationsträff om jobb- och utvecklingsgarantin
och andra här – Återbesöket

Battle cry

november 23, 2007 av thomasveil

Den konstigaste grejen hände häromdan. På en och samma gång kom det email från två olika ställen om ett jobb. Det verkar som om de ansökningar jag tvingats göra registrerats av de presumtiva uppdragsgivarna. Och även om jag skickat stympade CVn och rudimentära och felstavade följebrev har dom sparat på mina ansökningar. Otroligt. Jag gör ju allt för att undvika att hamna i en konfliktsituation för att bli kalllad till en jobbintervju. Det vore speciellt fatalt om jag blev kallad till en jobbintervju på en anvisning från arbetsförmedlingen. Hur som helst så verkar det som om det finns ett visst behov av mina erfarenheter inom vissa företag. Och det var den jävligaste känslan. Trots att jag jag bestämt mig för att lägga av med arbete kände jag suget att höra av mig till dom som skickade emailen. Ja, jag hade ett ögonblick av svaghet, det måste jag erkänna. Man är ju inte mer än människa. Man vill tillhöra, man vill producera, man vill få ett erkännande som person. Men med resolut snabbhet insåg jag att ett yrkesverksamt liv är ett helt teoretiskt koncept nuförtiden. Det är som att livet utanför murarna för livstidsdömda är overkligt. Och vem vill gå upp 7.00 varje morgon måndag till fredag? Vem orkar övertyga fuckade rekryterare om att man är en duktig producerande enhet. Jag orkar helt enkelt inte med dom jävla kostymbärande idioterna. Det kändes alldeles för jävla jobbigt. Ja, jag erkänner. Jag är slagen. Fuck them and fuck their dogs. Så jag brydde mig inte om att svar på deras
email. Men visst var det en märklig upplevelse. Faan, man är svag ibland. Ävensom om det bara är för en sekund.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Andra delen om livet i Jobb- och utvecklingsgarantin. Första läser du här – Intake: Informationsträff om jobb- och utvecklingsgarantin

Återbesöket
november 23, 2007 av thomasveil

Så var det dags för återbesöket på AF. Jag skulle meddela tjänstemännen där om jag ville delta i Jugarn eller inte. Svaret skulle förstås bli ett rungande ”JA”, dvs ”Ge mig stålarna, era jävlar!”. Jag dök upp på min AF och fick förstås en nitlott av maskinen. Det var en gammal helvetesdrake som tog emot mig när det var min tur. Jag förlorade 20 minuter av mitt liv för att denna drake skulle aslångsamt knacka in i datorn att jag ville delta i Jugarn och vilket datum som min a-kassa tar slut. Ja, det var det hela. Men man kan ju undra om det är hårdare tag som gäller nu. Men AMS kommer jag inte att sakna. Dom gjorde aldrig ett skit för mig. Inte för att jag vill ha ett jobb men det är ju alltid irriterande med ineffektivitet. Så nu gäller kallelsen till första träffen med handläggaren för Jugarn – jobb- och utvecklingsgarantin. Min princip kommer att vara att ljuga ihop en helvetes coverstory. Frågar dom om fritidsintressen eller liknande kommer jag att ljuga ihop en vadsomhelststory, dom skitarna ska inte få veta nåt om mig, det är en sak som är klar. Få se nu, jag gillar golf, javisst, jag spelar golf på fritiden. Hehehe.

Arbetslöshet i media: Ab om nåt drömjobbsfixade, Sydsvenskan om en kille med en skylt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Högre hus i Olivedal, Jinge skriver Lakejen Mahmoud Abbas?, Tuss skriver Stöd Kommando Carl Bildt och Abbenay!

I några inlägg framöver kommer jag återpublicera texter från den numera inaktiva bloggen Jobb- och utvecklingsgarantin. Dels för att de är läsvärda och roliga och dels för att de ska ”arkiveras” så att säga. Jag uppskattar också att bloggen, precis som den här, använder sig av en kufig referens och ordlek som pseudonym.

I det här sammanhanget kan det vara lönt att säga några ord om vad en flitig iller och löneslav som jag tycker om folk som med glädje går på A-kassa utan att söka jobb.

Jag högaktar och respekterar dessa rakryggade individer som vägrar konkurrera om jobben och på det sättet verka lönedumpande. När vi nu har så satans hög arbetslöshet, och många människor faktiskt mår väldigt dåligt av att vara arbetslösa, så är det bra som fan att det finns folk som frivilligt kan ta på sig det ganska krävande och ofta deprimerande ”jobbet” att ligga på soffan – här har ni en som tackar och bugar för den uppoffringen.

Min syn på hur arbetslösheten påverkar förutsättningarna för klasskamp: Klasskamp i krisens Sverige.

Några länktips på bloggar och texter om och av arbetslösa:

Arbetsförnedringen
Ledighetskommittén – nygammal blogg som uppdateras relativt ofta
Far åt Helvete
Skumrask

Informationsträff om jobb- och utvecklingsgarantin

By thomasveil

Eftersom mina sköna fridagar på Arbetslöshetskassan började närma sig sitt slut fick jag en kallelse till en informationsträff om Jobb- och utvecklingsgarantin, även kallad Jugarn. Den långa underbara semestern började sålunda närma sig sitt slut och det var med en viss beklämning jag såg fram emot det nya läget. Jag är ju trots allt inte intresserad av att hitta ett arbete utan vill bara lyfta akassa mot en minimal arbetsinsats. Jugarn verkade alltså som ett nerköp för min del med olika gruppaktiviteter och arbetsträning på programmet efter vad jag förstått. Shit.

På den utsatta dagen och den utsatta tiden infann jag mig på den lokala arbetsförmedlingen. Snart nog dök en av tjänstemännen upp och vi fick följa efter kapon en trappa upp. Himmelsfärdskommando m.m. for genom mitt huvud medan jag med trötta steg vandrade uppför trappan. Vi bänkade oss runt ett avlångt bord där en Powerpoint-presentation serverades. Den var väl varken bra eller dålig men det är alltid intressant med de små omständigheterna runt själva evenemanget. Jag gillar det gruppdynamiska. Är väl lite av en privatpsykologins Sherlock Holmes om man skulle kunna uttrycka det så. Jag insåg inom ett fåtal minuter att AF-killen var en riktig dumfan. Men det är ju bara till min fördel så det var ju ett känslomässigt lyft för min del. Det viktigaste på infomötet var i alla fall att vi skulle kolla upp när vår a-kassa upphörde och inom någon vecka återbesöka våra AF-handläggare och 1. säga JA/NEJ om vi vill delta i Jugarn och 2. När vår a-kassa upphör. Ingen koppling mellan systemen som vanligt. Så mitt svar blir förstås ett rungande JA att Jugarn låter intressant för mig. Men jag är som sagt lite orolig för hur mycket tid detta projekt kommer att ta. Hittills har det ju varit snabba ryck med anmälan på den lilla arbetslöshetsblanketten och sedan åter till soffan/TVn så att säga. Dom får mig aldrig dit, dom jävlarna! Aldrig, aldrig jobba! Skickar dom bara checkerna så är jag nöjd. Mötet avslutates med att papper skickades runt där man skulle anteckna namn och personnummer och tror ni inte att det som vanligt var något säkerhetsfreak som undrade om man behövde ange dom 4 sista sifforna i personnumret. Det kan förstås ha varit någon som jagas av ett motorcykelgäng också och då kan man ju ha lite förståelse för att dom vill hålla en låg profil.

Trots allt var jag nöjd med mötet. Mina känsliga antenner fångade upp att mitt lokala AF var en slagen samling skitar. Dom verkade knäckta på något diffust sätt. Att dom inte riktigt hade koll på läget eftersom dom var överarbetade. Ja mitt hjärta blöder för dom jävla asen. Haha. Om jag låter lite negativ när det gäller mina medmänniskor så måste jag väl erkänna att jag inte tycker om dom. Jag känner dom så jävla väl.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Demonstration: Säg nej till EU-politiken!, Jinge skriver Reinfeldt svamlar om miljön, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Student svartlistad från högre studier, jesper skriver Vinnare eller förlorare

Så har då Arbetsförmedlingen fått en ny chef, en del kanske minns Bo Bylund som fick sparken för några månader sedan. Den nya chefen heter Angeles Bermudez-Svankvist och har bland annat skrivit boken Management by love (jag vet, det är osmakligt).

När jag läser om henne inser jag snabbt att hon hamnat helt snett i tillvaron, lite som vi andra som också har med AF att göra kan man tycka. Mitt råd till henne är att säga upp sig och ta sin fallskärm direkt. Den uppmärksamme läsaren kanske undrar varifrån dessa förhastade omdömen kommer, har Kim Müller kanske, under sitt skiftande och långa arbetsliv, stått på den här människan?

Nej, så enkelt är det inte, det är enklare. Visserligen ringer varningsklockorna fett när jag läser att arbetsmarknadsministern Svin-Otto Littorin beskriver henne som ”störtskön” person men det är när jag läser intervjuen jag fattar hur snett hon hamnat. Lyssna bara på citatet från DN:
– Jag är väldigt intresserad av ledarskapsfrågor och älskar människor.

Inte fan kan AF ha en chef som älskar människor! Hur ska det sluta? Hon är total okvalificerad för jobbet. En chef på AF måste naturligtvis hysa ett brinnande hat till sina medmänniskor. Ska man vara chef för denna piska mot arbetarklassen, vars syfte är att förpesta tillvaron så mycket som möjligt för de stackare som hamnat i deras klor, så kan man ju inte gå runt och älska folk. Det vore som att sätta Bamse och Lilleskutt som kommendanter i Auschwitz. Hon kan helt enkelt inte ha fattat vilken funktion AF har i samhället. Mitt lästips till henne är hemsidan Arbetsförnedringen samt min egen text om Lernia, till dess så borde regeringen höra om Jackie Arklöv har lite tid över.

P.S. Fast sen ser jag att hon är gammal tandläkare, är det inte som vissa säger en yrkesgrupp som njuter av att tillfoga människor fysisk, emotionell och ekonomisk skada?

Om nyheten: Svd DN Sds

intressant?

Nytt på Konflikt: Akuhujan, Jordränta, redundans, guldfiske, Petter, Slutstadium, Syrran och sist men inte minst den udda vinkelns serie om aktivismens form.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,