En gång i tiden i en skog så levde det en föräldralös orm och en föräldralös kanin. Av en slump förhöll det sig så att bägge var blinda från den dagen de föddes.

En dag när kaninen var ute och hoppade i skogen på måfå så trillade han över ormen – Oj, ursäkra så mycket! Jag är tyvärr blind och föräldralös så jag ser inte var jag hoppas, hoppas jag inte gjorde illa dig. Jag vet faktiskt inte ens vem jag är själv eftersom mina föräldrar inte berättat det för mig.

-Det är OK, sa ormen, jag är också blind och föräldralös sedan födslen. Och jag har heller aldrig träffat mina föräldrar, men jag kanske kan kräla över dig och se vad du är för en?

– Det vore alldelse underbart, svarade kaninen. Så ormen krälade över kaninen och sa sedan – Du har en mjuk päls, långa öron och en fluffig svans, så du är nog en kanin!

-Tack! sa kaninen, jag kan känna på dig med min tass och ta reda på vad du är också, och sen gjorde han det.

Kaninen kände på ormen och sade sedan – Du är hal och slemmig, har en kluven tunga och saknar ryggrad, så antagligen har du någon form av chefsposition!

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Bloggat: Vardagspussel, Kvinnor skriver till osäkert anställda, Guldfiske, Dom ljuger.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,