I dagens Sydsvenskan är det två längre artiklar som handlar om när strejkbrytarbåten Amalthea sprängdes samt om hur detta ledde till en rörelse mot dödstraffen för de inblandade. Anton Nilson är en fascinerande person och jag skrattade högt när jag läste att han, över hundra år gammal, smet från sjukhuset för att kunna hålla tal.
En intressant sak i sammanhanget är att, trots eller på grund av, Amaltheamännen bara ville skrämma strejkbrytarna men gjorde en för kraftig bomb så att en av gulingarna dog och drygt 20 blev skadade så ”lyckades” aktionen på det sättet att det satte stopp för engelska strejkbrytare i Sverige och de åkte hem dirket efter aktionen. För den, i massmedia, allmänna uppfattningen är ju idag att politisk våld aldrig leder till någonting (som goda uppfostrare så måste dom väl säga det). Den som vill läsa forskning som motsätter det kan läsa en artikel på danska om att Ny forskning viser, at politisk vold er rationel og ofte fører til resultater.
Med tanke på att Anton Nilsson och ungsocialisterna var en föregångare till syndikalisterna är en sak som borde tas upp i de annars intressanta artiklarna är att idag, på ett par dagars exakt 100 år sedan attentatet, så står 26 strejkvakter åtalade i Malmö för en blockad mot Izakaya Koi. Alltihopa är ett totalt övergrepp men helt i enlighet med Svea Rikas Lag. De 26 strejkvakterna hade en blockad mot denna kulinariskt tveksamma restaurang på grund av att en av SAC:s medlemmar blivit brutalt misshandlad av sin chef och hans kompis under en ”inspriationsresa” till London. Chefen, som heter Henrik Siebert, har inte blivit åtalad för misshandeln, däremot fick kocken sparken och SAC blev fällda i Arbetsdomstolen för blockaden och som grädde på moset skall nu strejkvakterna åtalas för sina fruktansvärda synder.
Titta på infofilmen och läs mer på kampanjsidan Malmö26 och delta i de evenemang som sker – till exempel aktionsdagen 12 juli. Mina tidigare poster om fallet: Koi1, Koi2, Koi3, Koi4. Andra om ämnet är Autonoma Kärnan och Matona (Grattis till Matona förresten för en seger mot arbetsköparen).
Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det
Almedalsveckan
Idag så drar Almedalsveckan, något som såklart är en pseudohändelse men det är inte bara trista politker där utan arrangeras också en Alternativ politikervecka med ett väldigt blandat program, där trängs allt från en Clownworkshop till intressanta punkter från t ex Motarbetaren, Förenade Vårdare och Kvinnopolitiskt Forum. Det kommer bland annat handla om omstruktureringar och klasskamp i vården och militanta undersökningar och Malmö26.
Mer om Almedalen: Sydsvenskan, SvD
Konflikt: Akuhujan, Samhällsfeber, Slutstadium, Vida Latina.
Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, politik, klass, amalthea, anton nilsson, syndikalism, facket, arbete
juli 6, 2008 at 7:48 f m
Glömde visst nåt…
ABFs program den 11/7
Den 11 ju1i kl 21 invigs en plakett vid Beijerskajen (vid Malmö Högskola K3) till minnet av händelsen. ABF har satt ihop ett kort program:
Kl 21 Välkommen till Amalthea – Conny Pettersson, ABF Malmö
Strejkvisa från Malmö augusti 1908 – Bo-Anders Dahlskog, vissångare
Ögonblicksbilder från nattens mörker – Roger Johansson, historiker, Malmö Högskola
Balladen om Joe Hill – Bo-Anders Dahlskog, vissångare
Avslutning och tack – Conny Pettersson, ABF Malmö
cirka 21.40 Internationalen – solotrumpet – Per Ivarsson, musiker Malmö
juli 8, 2008 at 11:00 e m
Glöm heller inte Triangeln den 12/7 kl.10.00 då kafè Utposten återuppstår för att ära Anton Nilsson och klasskampen, bl.a kommer Mary Andersson att berätta om alla sina möten med Anton Nilsson och även att signera och sälja sin bok ”Maria och Amalthea”. Dessutom politiska diskussioner och utställning.
juli 11, 2008 at 4:32 e m
Lite trist att se mördaren Anton Nilson nämnas (ja, det ska bara vara ett ”s” i Nilson) men inte namnet på den oskyldige civilpersonen som han mördade, Walter Close. Och inte heller namnen på de oskyldiga människor som blev skadade och lemlästade för resten av livet.
juli 11, 2008 at 6:55 e m
Sånt är livet – hårt men orättvist!
juli 11, 2008 at 7:58 e m
Jag hörde Anton Nilson föreläsa några år innan han avled.
Han beklagade fortfarande, 80 år efter Amalthea, djupt att en av strejkbrytarna dödats. Jag fick definitivt intrycket att detta beklagansvärda funnits i hans tankar ända sen dess. Meningen var ju inte att skada någon. Bara att skrämma strejkbrytarna tillbaka till hålorna.
juli 11, 2008 at 9:18 e m
Man är fan inte ”oskyldig” ifall man agerar strejkbrytare.
När man, som strejkbrytarna i Malmö, dessutom beskjutit de strejkande, så har man inget att komma med öht.
juli 13, 2008 at 10:45 e m
”oskyldige civilpersonen”. Alltså, du kan inte tro på det där själv. Det handlade om medvetet organiserat strejkbryteri. Jag menar, de kom ända från England för att strejkbryta. Så de kan knappast kallas varken oskyldiga eller civila, de visste vad de gav sig in på… http://susning.nu/Strikers_Federation
Här har vi dock en verklig ”oskyldig civilperson”, ett av skälen till att det finns strejker: http://www.sr.se/Jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=2183007
juli 15, 2008 at 11:17 f m
Legomenon: Strejkbrytarna från Hull i England (basen för strejbrytarcentralen ”Strikers Federation”) var alla grova brottslingar och de flesta hade suttit i fängelse flera gånger.
När de släpptes lösa i Norrköping 1907 så blev det våldtäktsförsök, stöld, misshandel och mordförsök som följd. Polisen ingrep först i det sistnämnda när tre svartfötter sprättade upp magen (hans tarmar gick av. Att han överlevde var fan ett mirakel på den tiden) på en arbetare och knivhögg en annan.
Ett år senare så hände liknande saker i Malmö, Göteborg och Hälsingborg när hamnarbeterna strejkade där och svartfötter skickades det också. I Malmö rapporteras det också att strejkbrytare beköt folkmassan som kollade på när skeppet la till.
Oskyldig? Jo jag tackar…
juli 15, 2008 at 7:27 e m
Nåja, vist ingrep polisen i norrköping flera gånger. Grep arbetare som slagits med svartfötterna. Detta så att domstolarna kunde dömma dem till fängelsestraff/enorma böter samtidigt som svartfötterna frikändes eller ålades nån symbolisk böter.
Andra delen i ”Horgby, Björn: Surbullestan” rekomenderas varmt för den som vill veta mer om strejkbrytarnas framfart i norrköping.
juli 30, 2008 at 9:47 f m
Jag råkade alldeles nyss läsa Skånska Dagbladet måndag 28 juli sidan 5 under rubriken Debatt, det var som fan, jag visste inte om det förr…. vad ska man säga om dåtidens företagarnas svek mot arbetarna som bara ville få bättre villkor liknar säkert mot dagens. Men att en av strejkbrytarna fick sätta livet till på Amalthea med sprängladdning är bara att beklaga. Men man får komma ihåg att strejkbryteri var en oerhörd provaktion, Anton Nilsson smet från sjukhuset för att kunna hålla tal en höstdag 1987 Högalids s-föreningen i stockholm med sin käpp för berätta om sin uppväxt i Göingebygden,Amalthea, dödstraffet, benådningen, utbildningen till stridsflygare på Ljungbyhed och mer till. det står mer att läsa i Skånska dagbladet. det var bra gjort med tanke på hans höga ålder, 100 år bara för att berätta om det.Men väl värt att lägga minnet på Anton Nilsson ville ju bara stoppa strejkbrytarna utan att vilja skada ngn men tyvärr gick det väl lite för snett. Tja det var allt..jag måste bara tamejfan läsa mer om det, det är ett stycke arbetarhistoria.
augusti 8, 2008 at 3:32 e m
Ett par ord om minnesskyltarna bara. Den snygga marmorplattan som skänktes av italienska anarkister försvann/förstördes förmodligen redan på natten efter minnesstunden och den ”ungsocialistiska” fick sitta en vecka till. Det verkar dock som de borgerliga vandalerna har lämnat sosseplattan oskadd.
augusti 18, 2008 at 7:10 e m
Sydsvenskan har en artikel som reder upp jiddret med stavningen.
http://sydsvenskan.se/malmo/article357676/Mysteriet-med-Amalthea-mannens-stavning-ar-lost.html