Eftersom min första ”Plågen” post har varit så populär tänkte jag ta tid till att utveckla lite. Även DN har skrivit om ämnet.

Här i riket är man väldigt förtjusta i att prata om hur lysande vår yttrandefrihet är (speciellt i jämförelse med andra länder). Jag håller inte riktigt med och just den här historien med Pågen är ett utmärkt exempel. För hur mycket yttrandefrihet har vi egentligen på våra arbetsplatser? I alla fall jag spenderar en hel massa vaken tid på min arbetsplats, är där är det min själ ingen yttrandefrihet – för, handen på hjärtat, hur många som jobbar på golvet känner egentligen att de kan säga vad de vill till ägarna eller ledningen? I viss mån är det väl lite bättre för de som har tills vidare-anställningar, men hur många har det idag? En vårdare som blev nekad fortsatt anställning för sitt bloggande, där han skrev om sin arbetssituation, är mllstrm.

För att citera Dolly Parton:

It´s a rich man´s game, no matter what they call it and you spend your life putting money in his wallet.

Deprimerande eller hur? Men misströsta inte, Dolly har mer att säga:

They Let You Dream Just to Watch Them Shatter;
You’re Just a Step On the Boss Man’s Ladder,
But You’ve Got Dreams He’ll Never Take Away.
In the Same Boat With a Lot of Your Friends;
Waitin’ For the Day Your Ship’ll Come In,
And the Tide’s Gonna Turn, and It’s All Gonna Roll Your Way.

Och här kommer lite fler relevanta bagar-länkar, först till Livsklubben uppe i Stockholm som har kämpat på i åratal: Livsklubben

Och gänget på Polkagrisar som har publicerat arbetsplatsberättelser från flera bagare:Polkagrisar

Annonser