…They came, their legions undulating like animated kanji script, their shellacked helmets bobbing lavender, red, pink, orange, white, yellow and black, by the tens of thousands…. They moved like a cleansing wind. Their crusade banners, proud and lofty, rode the rising breeze from bamboo poles that cleverly unscrewed, on the order of trick pool cues, into three wicked clubs. It wasn’t long before those weapons were put to practical, and violent, use…. Counterpointing the guttural incantations of the serpentining marchers, the crescendo gave one the feeling that an entire emerging generation – a generation that doesn’t give a Buddha’s damn about tradition, the Gross National Product or Expo ’70 – had lifted its voice In one cosmic, gonadal shout of rage….

– From ”The Armies of the Lafcadio Hearn Night,”
the Darrell Houston’s fourth newsletter report from Japan.

Efter en sen kväll i Lund utbrister Servitrisen ”Studenter är pack och patrask! Men studentrörelser är coola, synd bara att de svenska studenterna är såna mesar.”
Vi flummar lite på varför svenska studenter är så jävla… studentikosa? Det är bara spex och billig öl och töntiga fester för hela slanten. Förutom kanske några enstaka människor på Smålands i Lund då.

Som varandes icke-student och arbetare är jag oerhört positiv till de kamper studenter för med syfte att förbättra sina studievillkor och då speciellt högre studiebidrag. Främst för att jag vill slippa en massa fattiga studenter ute i arbetslivet som tar jobb till vilka villkor som helst, men också för att många söker sig till högre utbildningar för att slippa jobba ett tag, då är det ju fan om de ändå ska tvingas ut och konkurrera om de få jobb som finns. Arbetande studenter är en del i att luckra upp starka arbetarkollektiv, framförallt då de skickas in från bemanningsföretag. Som till exempel Lagena-arbetarna nu, där man vill kicka folk med motiveringen att det är arbetsbrist för att sedan ta in en massa bemanningsföretag.

Men nu svävar jag ut en smula, syftet med det här inlägget är att det nu digitaliserats en bok om den japanska studentrörelsen Zengakuren, det är ett mycket trevligt initiativ då information av dessa har varit notoriskt svår att få tag på. Bilderna på dom påminner en smula om ockupantfestivalen i Lund (med glada färger och skydd då, i övrigt var det naturligtvis bara lite knuffar på Lunds gator). Boken är på engelska och länkas nedan:

Zengakuren

Läs gärna även den situationistiska klassikern ”Misären i studentens miljö”

Och så kan jag inte låta bli att lägga upp två filmer med temat ”Sjung om studentens lyckliga dagar”.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Världens menlösaste nationaldag, Jinge skriver En korkad minister?, Björn Nilsson skriver Strängteori – gammalt påhitt, cappuccinosocialist skriver Låt detta bli spiken i piratkistan