”Kunskaperna som arbetarklassen och dess teoretiker besitter kan, nej måste, alltså användas för att utbilda vänstern!”
Kim Müller, 2009
Ett par dagars debatt på olika bloggar lämnar en viss bitter bismak av en självgod och dryg vänster. Mångas utgångspunkt är att arbetare måste läsa Kapitalet (precis som den präktiga studiedisciplinerade vänstern) och då blir allt tydligen frid och fröjd. Hela tanken är en smula absurd. Är Kapitalet en magisk bok? Förklarar den allt?
Jag blir mest lite frågande. Vad tror ni skall hända? Vad kommer hända om ett par procent av arbetarklassen läser kapitalet? Det är alltså en helt ärlig fråga.
I en kommentar till Krastavac skriver Jesper ett par intressanta saker där han klargör sin kritik:
”1:1. Att folk generellt har en förmåga att inte kunna föra teoretiska samtal på abstrakt nivå. Varufetischismen blir en teori om att folk gillar feta fälgar och fallande profitkvoter förvandlas till diskussioner om inköp av nya maskiner på jobbet.”
Ja, folk för ett teoretiskt samtal på en abstrakt nivå genom att ta exempel från sitt eget liv, exakt vad är problemet? Problemet här kanske är att man måste inse att det inte bara finns ett sätt att lära sig hur kapitalismen fungerar. Visst kan man lära sig en del genom att läsa Marx, men vad vänster måste försöka förstå är att det mesta faktiskt går alldeles utmärkt att lära sig på arbetsgolvet. Det är faktiskt så att arbetarklassen har en bättre förståelse av kapitalismen och klasskampen än vad vänstern har. Vänstern har mer att lära av arbetarklassen än tvärtom. Men vi har en sån tur att den kunskapen är mycket tillgänglig, bara ointresse hindrar idag vänsterfolk att gå ut och jobba nåt år och på det sättet lära sig en jävla massa. Tror någon på allvar att en människa som jobbar med att tillverka ättiksgurka inte förstår skillnaden mellan bruksvärde och bytesvärde? Och profitkvotens fallande tendens handlar faktiskt delvis om nya maskiner på jobbet.
Jesper igen:
”1:2. Att marx metod blivit förkortad i vår vänstertraditions försök att knyta an erfarenheter från arbetslivet. Ta självundersökningarna som ett exempel. Vi förmår ta vår (pseudo)konkreta vardag till abstrakta diskussioner men aldrig till det konkreta(totaliteten). Eller för att använda Marx: forskningen hanterar vi men lyckas aldrig med framställningen.”
Den här kritiken förstår jag inte, förklara gärna närmare. Som jag ser det lyfter undersökningarna upp vardagen och försöker sålla fram det universella i ens egna erfarenheter: hur kapitalismen fungerar, vad som gör att det är svårt att kämpa tillsammans, kommunismen som rörelse osv.
Studiecirklar och sån´t
Nu ska jag upprepa mig, men med lite andra ord så det blir bättre. Diskussioner om jobbet på krogen, i fikarummen och på arbetsgolvet ÄR våra jävla studiecirklar. Det är folkbildning och organisering på en gång. Fatta. Vi pratar om merarbete, varans dubbelnatur, kristeori – jag lovar. Men vi använder nästan aldrig samma ord som används i akademiska sammanhang. Så kanske behövs det en kunskapsutjämning….
Länkar till debatten:
Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious (Krastavac/Vardagspussel)
Bilda partier, inte arbetarklassen (Jesper/redundans)
Vem ska bilda arbetarklassen? (Haninge/Forever United
Jag fattar inte Marx (Tusenpekpinnar)
A spoonful of sugar helps the Marx go down (Krastavac/Vardagspussel)
Sex hypoteser, många frågor, och ett konkret tips (Job/Luftslottet)
All makt åt partiet! (Autonoma Kärnan)
Teori vs. praktik/Marx vs. Scrubs (Dom Ljuger)
Där hatet mot intellektualitet och studiedisciplin gror! (Autonoma Kärnan)
Handlingens propaganda och pedagogik – By planekonomen
Eller läs tråden som behandlar ett angränsande ämne på Socialism.nu: Teori vs Praktik
Kim Müller 
april 18, 2009 at 9:01 e m
Jag skulle gärna skriva en kommentar, men det känns inte ens som vi håller med varandra om grunden i det hela. De allra allra flesta måste ju gå till ett jobb, och därifrån har vi ju erfarenheten redan.
Jag är ganska ung och har därför rätt få erfarenheter av arbetsplatskollektiv, men ett par förskolor och fritids där jag vikarierat har haft en bra motståndskultur.
Då är ju min politiska aktivitet sen innan en ren tillgång, även om det såklart finns massor som bara går att lära sig på arbetsplatsen – men jag är ju inte extra handikappad för att jag läst Cleaver!
Det är inte samma sak att gå studiecirklar och att prata på fikarasten. Båda spelar roll i klasskampen, men olika kunskaper och färdigheter överförs.
Men det håller antagligen Kim Müller inte med om. För min del tycker jag att det är när kamperna sprids och sammankopplas som det verkligen händer något, alltså förkastar jag knappast läsning av Marx även om erfarenhet och rätt inställning till arbetet självklart är grunden för att ö.h.t. göra något.
april 18, 2009 at 9:07 e m
Nå, kanske har jag varit otydlig – men jag tycket alltså inte det är någon nackdel om folk läser Cleaver och Marx. Det kan till och med vara bra.
april 18, 2009 at 9:48 e m
Detta är egentligen en diskussion om den mänskliga kunskapen, och förhållandet mellan den praktiska kunskapen och den teoretiska kunskapen. Vad gäller den praktiska kunskapen har man pratat om vad man kommit att kalla ”tyst kunskap”, alltså kunskap som man som människa besitter när man gör saker utan att kunna artikulera det i ord – och därmed inte kunna förmedla kunskapen och reflektera över den. Därför är det faktiskt oerhört viktigt att för praktiken att sätta ord och formuleringar till kunskapen – och det är här teori och praktik agerar i en växelverkan.
Det gäller alltså inte bara att besitta en praktik, utan också kunna formulera praktiken och reflektera och förmedla den. Det är genom denna kunskapsväg som marxismens klassiker kan vara till användning.
april 18, 2009 at 10:17 e m
Mycket bra skrivet. Jag håller med till fullo. Med det tillägget att jag tror att de flesta människor, i rätt sällskap och med lite uppmuntran, alldeles utmärkt klarar av att förmedla sin ”tysta kunskap” och sätta ord på den.
april 19, 2009 at 5:10 f m
Exempel från arbetsgolvet är givetvis bra, men för att få perspektiv på det måste man se hur det ser ut även på andra arbetsgolv i världen, att se att det är en del i ett större system. Bästa utbildningen är nog helt enkelt att försöka läsa in sig på hur det ser ut för arbetare över hela världen i konkreta exempel samt se vad orsakerna är, alternativt vad man kan göra åt dem.
Då gör nog tidningar som ETC, Ordfront och Mana större nytta än filosofer som varit döda i hundra år.
april 19, 2009 at 6:20 f m
Ja, givet är att i diskussionerna med folk på andra arbetsplatser jämföra för att lättare kunna se utvecklingar och stora drag. Och själva bidra genom att skriva ner sina egna erfarenheter. Jag antar att det också pekar på någonting att de texter vi skrivit med rapporter från arbetsplatsmotstånd översatts till ett tiotal språk (varav hindi var ett av dom första, spännande nog).
Att steka hamburgare
Det där jävla bageriet
Proletär management
april 19, 2009 at 10:04 f m
Det är verkligen omtumlande att efter ett par års frånvaro från träsket se samma gamla söndertuggade teser, BPP/Marx/Lenin/Negri/Yadayada-citat, argument och diskussioner idisslas ännu en gång. Man får bita sig hårt i läppen för att inte bli liberal av ren utmattning.
Seså, ut i solen med er nu.
april 19, 2009 at 1:46 e m
Många på ”min sida” i den här debatten har ju mer eller mindre gjort mig en björntjänst i sina inlägg. ^_^
Men ditt bidrag gillar jag verkligen!
Tycker nog snart att allt har sagts som kan sägas i den här frågan. Får se om det blir det här inlägget som sätter punkt på det hela…
april 19, 2009 at 7:28 e m
Kan man kanske säga att Marxs metoder inte är så mycket värda utan erfarenheter att tillämpa dem på, utan observationer av verkligheten? Jag gillar det här lilla uttalandet:
”To aquire knowledge, one must study; but to acquire wisdom, one must observe.” – Marilyn vos Savant
Det finns mycket att observera kring arbete och ekonomi. Och många tankar har tänkts. Men man måste väl alltid ändå gå tillbaka till källan, till observationerna för att kunna tänka något vettigt? (Det är förstås observationer av allt möjligt jag pratar om: människors tankar och reaktioner, proportioner på saker och ting, människors handlingar och den tid de har, vad som aldrig nämns, vilka låsningar det finns konkret och i tankar och känslor osv.)
Men kanske framförallt observationer utan inblandning av något ”förutbestämt”. Ungefär som i mindfullness. Sen kan man tänka kring observationerna.
april 19, 2009 at 8:46 e m
Alltså, åtminstone i mitt inlägg var ”Marx” och ”Kapitalet” snarare metaforer som representerade ”all teori djupare än en elskåpsaffischsslogan”, på samma sätt som ”Scrubs” representerade ”all passiv åskådarunderhållning”. Om alla proletärer läste någon teori djupare än en elskåpsaffischsslogan tror jag faktiskt att det skulle ha en rent magisk effekt… 😛
april 20, 2009 at 7:05 f m
Kim : Först måste jag säga att jag tycker att det är lite av ett ohederligt angrepp på debatten. Ingen har påstått att ”arbetare måste läsa Kapitalet”. Varför refererar du till ett argument som inte finns. Jag använder Kapitalet som en metafor för teori som upplevs som svårtillgänglig. Och jag skriver till organiserade socialister (på så sätt den gruppen ser ut här och idag) och inte till hela arbetarklassen.
För det andra. Jag håller med dig om undersökningens kraft och potential att vara det teoretiska och praktiska verktyget som universialiserar partikulära kamper hämtade ifrån vår innersta vardag. Men jag tycker inte att jag har sett att detta gjorts i Sverige (i den mån man har kunnat). Detta är inte en kritik mot undersökningen utan mot vänstern. Kunskapen om prekäriseringen har inte lett till några gemensamma strategier och krav (vilket jag verkligen hoppas kommer att hände).
Den tidigare kritiken är riktad inom studiecirklar i Kapitalet. Om folks ovana att föra en diskussion på totalkapitalets nivå. Denna kritik har skämtsamt reducerats till ”på min arbetsplats så…”.
april 20, 2009 at 8:22 f m
Leo, satan vilket bra citat! Annars blir jag själv rädd när jag hör kommentarer som ”universialiserar partikulära kamper”. Inte illa ment, men jag föredrar nog elskåpsslogans.
Prekärisering? Brrrr!
april 20, 2009 at 9:06 f m
Hampus : Du har inget att vara rädd för. Det är bara en kommentar på en blogg. Brrrr, på dig själv du.
april 20, 2009 at 9:30 e m
Jesper: Ja, efterhand har det framgått att debattens ursprung varit mer internt stockholmsk än vad jag trodde först.
Och hur ska jag kunna veta att du använder Kapitalet som en metafor? Eller att du skriver till organiserade socialister? Själv sysslar jag med klassorganisering och man kan lugnt utgå från att mina inlägg till 90% inte riktar sig till organiserade socialister.
När det gäller undersökningen så kanske jag återkommer till det senare.
april 21, 2009 at 12:09 f m
Ja, jävlar i min låda. Tycker nästan synd om de som startade denna diskussion, era miljöer verkar väldigt små och instängda.
maj 5, 2009 at 5:59 f m
Nytt inlägg i debatten:
http://www.antipolitik.se/forum/viewtopic.php?f=2&t=168
maj 5, 2009 at 9:25 e m
Motvals:
”Information
Den valda tråden finns inte.”
maj 5, 2009 at 9:35 e m
wordpress problem, den finns om man klickar länken på bloggen i stället för i mailet om nya inlägg.
maj 5, 2009 at 9:56 e m
Aha, & amp ;-fail. Detta måste undersökas närmare (buggen alltså)
maj 5, 2009 at 10:15 e m
Motvals:
”Att vara radikal är att gå till roten med saken. Men roten till människan är människan själv.
Marx, Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie.”
Buddismen har en sak jag gillar, ”om du möter Buddha på vägen slå ihjäl honom”. Dvs du måste göra dina egna observationer (men ta hjälp av andra för att förstå).
Politiskt vill jag översätta det till att man måste fråga dem det gäller. Eller kanske hellre låta dem berätta, ge dem utrymme för det. Dag för dag. Hur är det nu? En ständig dialog, en ständig observation.
Inte minst nu under ”finanskrisen” verkar det nödvändigt.