”Kunskaperna som arbetarklassen och dess teoretiker besitter kan, nej måste, alltså användas för att utbilda vänstern!”
Kim Müller, 2009

Ett par dagars debatt på olika bloggar lämnar en viss bitter bismak av en självgod och dryg vänster. Mångas utgångspunkt är att arbetare måste läsa Kapitalet (precis som den präktiga studiedisciplinerade vänstern) och då blir allt tydligen frid och fröjd. Hela tanken är en smula absurd. Är Kapitalet en magisk bok? Förklarar den allt?

Jag blir mest lite frågande. Vad tror ni skall hända? Vad kommer hända om ett par procent av arbetarklassen läser kapitalet? Det är alltså en helt ärlig fråga.

I en kommentar till Krastavac skriver Jesper ett par intressanta saker där han klargör sin kritik:
”1:1. Att folk generellt har en förmåga att inte kunna föra teoretiska samtal på abstrakt nivå. Varufetischismen blir en teori om att folk gillar feta fälgar och fallande profitkvoter förvandlas till diskussioner om inköp av nya maskiner på jobbet.”

Ja, folk för ett teoretiskt samtal på en abstrakt nivå genom att ta exempel från sitt eget liv, exakt vad är problemet? Problemet här kanske är att man måste inse att det inte bara finns ett sätt att lära sig hur kapitalismen fungerar. Visst kan man lära sig en del genom att läsa Marx, men vad vänster måste försöka förstå är att det mesta faktiskt går alldeles utmärkt att lära sig på arbetsgolvet. Det är faktiskt så att arbetarklassen har en bättre förståelse av kapitalismen och klasskampen än vad vänstern har. Vänstern har mer att lära av arbetarklassen än tvärtom. Men vi har en sån tur att den kunskapen är mycket tillgänglig, bara ointresse hindrar idag vänsterfolk att gå ut och jobba nåt år och på det sättet lära sig en jävla massa. Tror någon på allvar att en människa som jobbar med att tillverka ättiksgurka inte förstår skillnaden mellan bruksvärde och bytesvärde? Och profitkvotens fallande tendens handlar faktiskt delvis om nya maskiner på jobbet.

Jesper igen:
”1:2. Att marx metod blivit förkortad i vår vänstertraditions försök att knyta an erfarenheter från arbetslivet. Ta självundersökningarna som ett exempel. Vi förmår ta vår (pseudo)konkreta vardag till abstrakta diskussioner men aldrig till det konkreta(totaliteten). Eller för att använda Marx: forskningen hanterar vi men lyckas aldrig med framställningen.”

Den här kritiken förstår jag inte, förklara gärna närmare. Som jag ser det lyfter undersökningarna upp vardagen och försöker sålla fram det universella i ens egna erfarenheter: hur kapitalismen fungerar, vad som gör att det är svårt att kämpa tillsammans, kommunismen som rörelse osv.

Studiecirklar och sån´t
Nu ska jag upprepa mig, men med lite andra ord så det blir bättre. Diskussioner om jobbet på krogen, i fikarummen och på arbetsgolvet ÄR våra jävla studiecirklar. Det är folkbildning och organisering på en gång. Fatta. Vi pratar om merarbete, varans dubbelnatur, kristeori – jag lovar. Men vi använder nästan aldrig samma ord som används i akademiska sammanhang. Så kanske behövs det en kunskapsutjämning….

Länkar till debatten:

Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious (Krastavac/Vardagspussel)

Bilda partier, inte arbetarklassen (Jesper/redundans)

Vem ska bilda arbetarklassen? (Haninge/Forever United

Jag fattar inte Marx (Tusenpekpinnar)

A spoonful of sugar helps the Marx go down (Krastavac/Vardagspussel)

Sex hypoteser, många frågor, och ett konkret tips (Job/Luftslottet)

All makt åt partiet! (Autonoma Kärnan)

Teori vs. praktik/Marx vs. Scrubs (Dom Ljuger)

Där hatet mot intellektualitet och studiedisciplin gror! (Autonoma Kärnan)

Handlingens propaganda och pedagogik – By planekonomen

Eller läs tråden som behandlar ett angränsande ämne på Socialism.nu: Teori vs Praktik

Advertisements