Så har då Arbetsförmedlingen fått en ny chef, en del kanske minns Bo Bylund som fick sparken för några månader sedan. Den nya chefen heter Angeles Bermudez-Svankvist och har bland annat skrivit boken Management by love (jag vet, det är osmakligt).

När jag läser om henne inser jag snabbt att hon hamnat helt snett i tillvaron, lite som vi andra som också har med AF att göra kan man tycka. Mitt råd till henne är att säga upp sig och ta sin fallskärm direkt. Den uppmärksamme läsaren kanske undrar varifrån dessa förhastade omdömen kommer, har Kim Müller kanske, under sitt skiftande och långa arbetsliv, stått på den här människan?

Nej, så enkelt är det inte, det är enklare. Visserligen ringer varningsklockorna fett när jag läser att arbetsmarknadsministern Svin-Otto Littorin beskriver henne som ”störtskön” person men det är när jag läser intervjuen jag fattar hur snett hon hamnat. Lyssna bara på citatet från DN:
– Jag är väldigt intresserad av ledarskapsfrågor och älskar människor.

Inte fan kan AF ha en chef som älskar människor! Hur ska det sluta? Hon är total okvalificerad för jobbet. En chef på AF måste naturligtvis hysa ett brinnande hat till sina medmänniskor. Ska man vara chef för denna piska mot arbetarklassen, vars syfte är att förpesta tillvaron så mycket som möjligt för de stackare som hamnat i deras klor, så kan man ju inte gå runt och älska folk. Det vore som att sätta Bamse och Lilleskutt som kommendanter i Auschwitz. Hon kan helt enkelt inte ha fattat vilken funktion AF har i samhället. Mitt lästips till henne är hemsidan Arbetsförnedringen samt min egen text om Lernia, till dess så borde regeringen höra om Jackie Arklöv har lite tid över.

P.S. Fast sen ser jag att hon är gammal tandläkare, är det inte som vissa säger en yrkesgrupp som njuter av att tillfoga människor fysisk, emotionell och ekonomisk skada?

Om nyheten: Svd DN Sds

intressant?

Nytt på Konflikt: Akuhujan, Jordränta, redundans, guldfiske, Petter, Slutstadium, Syrran och sist men inte minst den udda vinkelns serie om aktivismens form.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Det kan väl inte ha undgått så många att Inger Efraimsson, ordförande i Försäkringskassan, hoppat av sitt jobb i protest mot regeringens politik. Med det regelverket och de styrkeförhållanden vi har idag i klasskampen finns det för många ett ekonomiskt tvång att jobba medan de är sjuka. Men för att bli lite mer personlig tänkte jag berätta att idag skickade jag och en äldre servitris hem en ung tjej som är praktikant på restaurangen.

Hon hade gått och hostat hela morgonen och ingen av cheferna hade sagt någonting, gratis arbetskraft smakar gott. Ja, i dagens ”bidrags-Sverige” är det lätt för arbetsgivare att få gratis slavar som riskerar dåliga betyg om de säger emot.

Till slut fick vi nog, både av omtanke och av egoistiska skäl, jag har ingen lust att själv bli sjuk för att en praktikant inte vågar sjukskriva sig. Cheferna var inte i närheten när vi skickade hem henne, men hon såg lättad ut, både för att hon kunde gå hem men också för att hon slapp ta beslutet själv.

Vi var kaxiga nog att skicka hem henne, men tyvärr skulle vi nog varit tvungna att motivera det med ”kundernas bästa” eller nåt annat trams, när det borde vara självklart att man inte ska behöva jobba när man är sjuk.

Men för att blicka framåt: att tillsammans ta den här sortens beslut kan förhoppningsvis stärka den splittrade arbetsstyrkan vi har på jobbet, dags att sätta oss själva i första rummet.

Läs även på: Svensson, Ett hjärta rött, LOKE

Tidningar om Försäkringskassan: Hd, Svd, AB, DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

intressant?