John Hughes är död, han regisserade filmer som The Breakfast Club och Pretty in Pink (bägge med Molly Ringwald). Det var filmer som jag såg i min ungdom och dom gick utanför hur den normala ungdomsskildringen såg ut i collegefilmer eller skitnödiga pekoral som Filmen G.

Här är en scen från min favorit; Breakfast Club. Det speglar bra den konfliktfyllda enighet som både kan finnas på skolgården eller i arbetsplatsen. Filmen handlar om fem ungar som alla är del av olika klassiska subkulturer på en vanlig skola, resten får ni se själva.

RIP John Hughes.

OBS! Youtube har gjort så man måste surfa dit för att se klippet, klicka bara igen på klippet här.

Andra: Svd DN GP Exp AB Sys

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

trong>Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Tobissons – en göteborgsk variant på fastighetsklippare, Jinge skriver Kell Albin Abrahamsson – Illusionisten, jesper skriver Feminism som en hjältinna, planekonomen skriver Det finns inga gratis luncher, Björn Nilsson skriver Varningstext för läroböcker i nationalekonomi, H Palm skriver Hiroshima … Nagasaki … 64 år i skuggan av svampmolnet.

Advertisements