”Speak softly and carry a big stick”
Theodore Roosevelt

”Min uppfattning är att den radikala vänstern i Sverige och Europa i allmänhet har en på tok för hög hot- och militansnivå i relation till sitt politiska och sociala inflytande och i relation till klassens generella militansnivå. Men jag kan ha fel.”
Signaturen Alex från Suf-Sthlm i en kommentar i tråden ”Aktivisternas pressmeddelande – samt soudtrack”

Ja, hur trist det än kan låta är det här ett inlägg om den autonoma rörelsens förhållande till militans, på sätt och vis är det också en självkritik, då jag själv varit aktiv autonom i snart 20 år, och bland annat bidragit till en del av våldsromantiken (så var det sagt).

Ovan har jag alltså lagt upp två citat, och om Alexs citat är klart nog, så kanske Teddys kan behöva en närmare förklaring. Hans ”Big Stick”-tanke var att man, i utrikespolitiska förhandlingar, ska tala snällt men ha ett bakomliggande militärt hot.

I förhållande till det är de autonomas problem att man skriker jävligt högt utan att ha en påk bakom ryggen att backa upp det med. Jag minns speciellt två mobiliserande affischer under det glada 90-talet, där vi hade en extremt hög svansföring (30/11-94 och 1/5-98, bägge två i Malmö). Tanken var på något vis att med ”militanta” affischer (i den mån affischer kan ha den egenskapen…) med ett överflöd av påkar och röjarluvor, så skulle man locka till sig folk som ville, och var bereda på att, kravalla. På sätt och vis lyckades det också, problemet var bara det att de som dök upp och var bereda på röj var poliser.

I skarp kontrast till det mobiliserade vi för att jaga bort SD med en flyer med en käck bild på Nalle Puh och Nasse, de poliser som dök upp var då av Kling-och-Klang-dignitet och ungefär lika lättsmälta som en donut med chokladtopping.

För grejen är ju såklart, att om man verkligen har tänkt sig att t ex stoppa en nazi-marsch eller ett toppmöte i motsats till att bara röja och busa lite (ett röjande som bekant kan få ganska stora konsekvenser, både personliga och politiska) så är det väldigt dumt att tala om det innan. Jag kan omöjligt se det som en seger att man ”lyckats” få till en stor polisiär insats eller ett medborgargarde – det svåra och relevanta är ju inte heller att skrämma etablissemanget eller medelklassen, utan den verkliga utmaningen är att mobilisera arbetarklassen.

1. Om man tänkt sig att stoppa något på allvar är det ingen poäng med att gå ut hårt, då får man bara dit fler poliser
2. Om man inte tänkte sig att stoppa något är det heller ingen poäng att gå ut hårt, då skrämmer man bara bort folk som kanske annars skulle delta (och får dit fler poliser).

Generellt tror jag det är bättre att röja när motståndaren inte tror det och att ta det lugnt när de tror att vi ska röja. Att vara förutsägbara har vi inget att vinna på.

Nå, så får det vara slut för den här gången, detta inlägg handlar alltså inte om att autonoma ska sluta kravalla helt eller ens i vilka frågor. Även om jag skulle föredra en militans som var bättre förankrad i människors vardag, som i Frankrike där det är helt OK att hota med att spränga fabriker i arbetsmarknadskonflikter. Eller när det gäller lyxrenoveringar (kika mer i artiklarna om stadsdelsmotstånd) och nedskärningar.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Olagliga bosättningar och Google Earth, Kristoffer Ejnermark skriver Försäkringskassans jakt på svaga; ett tecken på borgerlighetens förhårdning?, Anders_S skriver Gängkrig i Halmstad, jesper skriver Brett engagemang mot Stockholmsprogrammet, Björn Nilsson skriver Ny intervjubravad av Mohamed Omar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,