Grubblarens väg
De personer som radikaliseras in i extremism genom grubblarens väg
kan beskrivas som sökare. På samma sätt som de som går utagerarens
väg har grubblarna svårt att finna sin plats i samhället, men i
stället för att bli utagerande vänder de sig inåt och söker svar på sina
frågor genom att läsa och fundera.”

Våldsam politisk extremism sid 148.

Efter att ha läst (vilket också DN har gjort) rapporten Våldsam politisk extremism (finns att ladda ner här) känns det lite märkligt. Man kommer att tänka på en hel del – kan så många människor ha fel om så mycket?

Men då får man helt enkelt påminna sig om att det här dokumentet inte är en vetenskaplig studie utan en politiskt beställningsjobb från regeringen, utfört av Säpo och Brottsförebyggande rådet. För nog har väl Säpo bättre koll än såhär?

Det kanske roligaste med rapporten är dess nyskapande skönlitterära stycken, som till exempel de där två inledande försöken att i jag-form beskriva en autonoms och en ”vit-maktares” åsikter, eller den där fiktiva ”Staden” där saker och ting utspelar sig. Det finns helt enkelt en jävla massa att gotta sig i.

Men jag ska inte försöka mig på att slakta alla detaljer eller ens rapporten i sin helhet, den är politisk propaganda och ska betraktas som sådan, istället ska jag sikta in mig på en intressant detalj.

Ibland läser jag management-litteratur och prylar som är skrivna med chefer som målgrupp, en speciellt kass sådan handbok till chefer delade in de anställda i olika psykologiska ”typer” – till exempel förklarade den att någon som gjorde uppror mot chefen (”rebellen”) i själva verket inte ogillade företaget, kapitalismen, klassamhället eller sin ens sin chef, utan istället gjorde uppror mot en auktoritär fadersgestalt som hade utsatt vår rebell för övergrepp i barndomen. En ovanligt vidrig och osmaklig analys.

BRÅs studie lider av samma problem, och förmodligen av samma orsak. I dagens liberala värld är tydligen psykologin den enda förklaringsmodellen. För vi är ju alla individer. Det går ju inte att förklara motsättningar med att människor har olika mycket makt, olika tillgång till livets goda eller ens nödvändiga? För vi är ju alla individer. Har man grubblat för mycket kanske man blir extremist, eller om man ”söker kontakt”. Och det går, faktiskt, att förändra sin egen situation. Är man bara tillräckligt flitig och ärelysten, tillräckligt villig att sparka nedåt och slicka uppåt, så kan vem som helst bli sin egen lyckas smed i det liberala drömsamhället.

Och här passar det fint med ett citat ur studien:
Säkerhetspolisen (2008) har med stöd av forskning identifierat tre
huvudvägar in i radikalism. I samband med arbetet för denna rapport
har ytterligare en väg identifierats, kontaktsökarens väg:
1. Utagerarens väg
2. Grubblarens väg
3. Familjens väg
4. Kontaktsökarens väg

Ja, ungdomar (för det handlar mest om ungdomar…), se nu till att ni inte grubblar er in i våld och extremism!
Alla förklaringsmodeller som är det minsta kollektiva, som handlar om grupper i motsättning till varandra, är helt klart underkända, varje sig det handlar om ZOG mot det ariska klabbet, män mot kvinnor, köttätare mot djur, borgarklass mot arbetarklass eller muslimer mot kristna är totalt underkända. Som upprörd skattebetalare har jag istället avlönat ett gäng människor som knappt kan hitta sin egen röv med hjälp av bägge händerna och en kompass, och deras patetiska slutsats är en klassisk liberal floskel som går ut på att det finns en rad individer som är extremister och använder våld och de står i konflikt med det fina, demokratiska samhället där man löser allt med dialog. Ner med dimridån bara.

Dom hade i alla fall kunnat vara ärliga nog att istället anställa antingen renodlade politiker eller utbildade psykologer…

Mer: Svd Svd och Sys

Läs även Andrea Doria och Svensson om samma ämne. Och Total Avlöning om något helt annat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,