Ibland gör delar av den svenska vänstern gällande att de skulle utgöra ett revolutionärt avantgarde. Det är fel. I den mån svenska arbetare har ett avantgarde brukar jag istället, halvt på skämt, hävda att det är den franska arbetarklassen som utgör avantgardet. Framförallt för att jag då och då hör folk i fikarummet utbrista – Vi skulle göra som i Frankrike! Och då menar man inte att köra bil berusad.

Tycker du att det här är intressant? Klicka här så kan fler läsa det

I DN står det idag om att ytterligare en fransk chef blivit inspärrad på sitt kontor och utsläppt först efter att ha lovat nya förhandlingar. Det är nedskärningar och avsked på gång i många företag och många arbetare väljer, helt riktigt, att ta till mer handgripliga metoder än vad som är brukligt i Sverige. Och uppenbarligen verkar det funka ganska bra. Men det är inte bara det omedelbara resultatet som är bra, det som framförallt är styrkan med de ”franska” metoderna är helt enkelt att det är de inblandade arbetarna själva som tar makten över processen, istället för att bara lämna över det till sånt pack som Wanja. I en text som jag var med och skrev för ett tag sedan förklaras det närmare:

”I en diskussion mellan oss och en ombudsman från HRF (Hotell- och Restauranganställdas förbund) hävdade ombudsmannen att de resultat den franska arbetarklassen når genom sina blockader, demonstrationer och strejker når vi i Sverige genom förhandlingar. Det är delvis sant. Men det är ett kortsiktigt sätt att se på saken. För i sådana fall har de franska arbetarna nått resultatet genom sin egen styrka – och är medvetna om det. Medan vi inte nått samma resultat när det gäller självaktivitet och självförtroende, eftersom våra kamper skett genom fackliga förhandlingar. Det gör att de franska arbetarna står i en helt annan position om de reformistiska ledarna skulle svika (vilket de gör hela tiden). Precis som klasskampen i stort går att se på ett lokalt plan, så kan vi analysera detta fenomen på en mikronivå. Ett resultat på arbetsplatsen, hur smått det än kan verka, som kommit fram på olika sätt, kan inte analyseras på samma sätt om metoderna för att driva igenom resultatet varit annorlunda. En längre fikarast som vi kämpat oss till genom vår egen självaktivitet kan vara mycket mer än bara en fem minuter extra lång rast. Det kan ha gett oss en medvetenhet och ett ökat självförtroende inför kommande strider. Men en extra lång rast som vi fått genom förhandlingar kan ge oss intrycket att ledningen är på vår sida eller att fackombudsmannen kan ordna saker vi inte kan fixa själva.”
Proletär management ur Dissident nr 3 skrivet av Kämpa Tillsammans!

Bola har bloggat om samma sak. matona fuskar på jobbet och även Total avlöning leker på jobbet.

SvdDN ,Exp, Svd2, Svd3, Svd4 ,Dn2 Dn3, Svd5 , Dn dn , svd6 ab exp exp

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,