Tvivelaktiga Trean fuskar på jobbet – Nya äventyr i restaurangdjungeln.

Det var jag, en praktikant samt en timanställd som jobbade härom kvällen, det hade helt plötsligt dykt upp nya instruktioner, dessa var skriftliga. Man kan anta att ärkeskurken, vår nemesis Blomkålsörat, inte ville framföra de här nya arbetsuppgifterna muntligen då det hade kunnat leda till en nervkittlande konfrontation som hade kunnat bli större än vad som kunde beräknas i förväg.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

De nya instruktionerna var stiligt uppklistrade på en dörr en bit bort, och de gick ut på att i väntan på att den ständigt trasiga bongmaskinen skulle bytas eller repareras så skulle köket varje kväll bocka av allt som vi sålde samt skriva upp eventuellt svinn och vad det berodde på, detta skulle bockas av på en lista som satt uppsatt på samma dörr och för det ändamålet fanns där en whiteboard-penna.

Jag var grundligt irriterad, för det första så skulle det innebära mer arbete och för det andra skulle vi få skit för eventuellt svinn och behöva förklara var varje enskild kalvfärsbiff hade tagit vägen (för personalen får ju personalmat och får inte ta för sig av godsakerna hur som helst!). Jag gick och gnällde över den nya arbetsuppgiften och hur kontrollen över oss och vårt arbete ökade dag för dag, till slut var jag trött på min egen röst och det var tvunget att hitta en gemensam lösning istället. Skulle vi riva ner listan eller bara fylla i påhittade siffror kanske? Efter en stunds funderande föreslog jag den andra ”riktiga” anställda (alltså inte praktikanten) att vi skulle ”glömma” att fylla i listan. Att tillsammans öppet vägra att fylla i listorna kändes helt omöjligt, dels visste vi inte om vi hade den sammanhållningen, dels var ungefär hälften av oss inte fast anställda. Så här lät det ungefär:

Kim – Vad sägs om att vi struntar i att fylla i listorna och säger att vi glömt det om chefen frågar?

Medbrottslingen – Det bestämmer du, du är fast anställd.

Kim – Nej du, om vi ska fuska så ska du också vara med på det.

Medbrottslingen – Ok, då glömmer vi listorna.

Så jag och Medbrottslingen glömde listorna, praktikanten fick order om att spela dum och ovetandes, något som han var expert på vid det här laget. Min poäng med att jag inte ville ta besluten själv var att om vi bägge två var med på det skulle ingen själv kunna backa och skylla på den andre. Ett litet steg mot starkare sammanhållning hade tagits.

Dagen efter kom vi till jobbet igen, och mycket riktigt tillfrågades vi varför vi inte fyllt i listorna, vi svarade obekymrat att det hade vi glölmt och det var inte mer med det. Sedan glömde vi det igen. Den enda som fyllde i listorna var chefen de få gånger han jobbade kväll och snart sket han också i det, det var uppenbart att försöket hade misslyckats.

Medbrottslingen

Medbrottslingen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bloggat: Acidtrunk om den palestinska vänstern, Bullen om osäkerhet i mediabranschen, Kvinnor om vänskapskakan Herman.