I min serie med kändisar som reflekterar över arbetslivet kommer vi idag till Zlatan, delvis för att stoppa den hejdlösa norrlandsvurmen i Ingemar Stenmark-inlägget. Zlatan vann precis ett helt gäng väl förtjänta priser på den italienska fotbollsgalan, något jag gratulerar till. Läs mer på SvD, SyS, DN.

Men tillbaks till inläggets tema, Zlatan blir intervjuad av någon tomte (för ett par år sedan hade nästan samtliga svenska idrottsjournalister ett pinsamt hat mot Big Z och tjafsade och gnällde alltid sjukt mycket, månhända har det gått över, månhända har de insett att de inte har något att tjäna på det. Personligen tror jag att Zlatan kommer få sanslöst mycket skit när han inte är på topp längre) som börjar virra om att Zlatan ska säga vad journalisten ska fråga… Tja, ni kan ju kolla hur det gick. En av dom har roligt i alla fall.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

När det gäller det här med att sköta andras jobb så tänker jag mest på cheferna, det är lite komplicerat och finns inga enkla lösningar. På ett ställe jag jobbade på kapade vi åt oss mer och mer av chefens arbetsuppgifter, dels för att ha mer kontroll över arbetsprocessen och dels för att slippa se det stinkade kadavret, men samtidigt fick vi förstås jobba lite hårdare. Ibland var det inte ens för vår egen vinning utan för våra goda samvetens skull, vi lagade mat till en massa ungar och gömde undan köttfärs då vi visste att chefen inte klarade att portionsberäkna en annan rätt som kom lite senare, så inte ungarna skulle gå hungriga.

Min nuvarande chef försöker få oss att börja bossa över varandra genom att ge oss tramsiga små ansvarsområden som vi ska kolla att alla andra sköter, glöm det…

Med andra ord – gör inte chefens jobb i annat fall än att ni själva tjänar på det.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,