Karin rörde sig snabbare än jag någonsin sett henne röra sig förut när hon kom upprusande från omklädningsrummet. Hon var annars ett föredöme när det gällde att röra sig långsamt och var värsta maskaren när hon slet som hårdast. Hon kom genast fram till oss och berättade med andan i halsen att ”Det är rosor till oss i omklädningsrummet!”. Efter lite mer information kom vi fram till att Naturkatastrofen (vår chef alltså, döpt efter en svår orkan i Karibien) hade skaffat rosor till oss, anledningen till denna oväntade uppvaktning var att vi idag hade fått 5 förskolor extra att laga mat till. Vi hade motsatt oss att få mer jobb men blivit överkörda och nu skulle vi alltså ”tackas”. Skumt, men vår chef var ganska skum, inte skum som en kriminell mästarkapitalist som Angela Channing utan mer en smula dum i huvudet och ganska förvirrad, typiskt lägre kommunal chef kan tänkas.

Så vad skulle vi göra? Det kändes meningslöst att göra nån större affär av det, vi skulle ändå få mer jobb, visserligen hade en av oss fått gå upp till heltid men dom extra 7,5 timmarna i veckan motsvarade inte den ökade arbetsbördan. Men rent personligen ville ingen ha dom satans blommorna i vilket fall som helst, men att leka martyr är heller inte så värst kul så vi beslutade oss för att svejka istället. Vi gick ner och bytte om och när vi kom tillbaka, utan några blommor, så väntade Naturkatastrofen på oss. – Såg ni inte blommorna? frågade hon oss dumt. AC svarade att jo, visst hade vi sett dom, dom var fina och så. – Men dom var ju till er! AC svarar att det förstod vi inte, vi trodde att det bara skulle bli lite finare i omklädningsrummet. Naturkatastrofen vet nu inte om vi spelar dumma eller inte, men låtsas i alla fall som att vi inte gör det och säger till oss att gå ner och hämta. Som de byfånar vi plötsligt har blivit lallar vi ner och hämtar dom, lite teater blev det i alla fall.

Gula rosor fick vi som tack för att vi ska slita ännu mer, men det var visst några taggar där också.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Mer om våra kära chefer och hur de kan kategoriseras finns i en artikel i DN som snott den från tidningen Chef.

Ett mycket systematiskt sätt att spela dum och ”inte ta ansvar” utgör det polska exemplet, mycket läsvärd text. Annat från mina äventyr på storköket är texten om ergonomi och mina stora brallor. För övrigt kommer det dras igång gemensamma nätstudier av Kapitalet. Glöm inte heller att åka på Vår makt-konferensen i Malmö 1-2/11.

Annat bloggat: Kvinnor om Rosengård, Guldfiske om syndikalismens andra vår, redundans om matförgiftning och Vida Latina om FARC i Colombia och Autonoma kärnan om autonom marxism (det har blivit en skapligt bra diskussion efter hand), Forever United om fotboll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,