För ovanlighetens skull kommer idag en längre dikt. Den är skriven av författaren Pär Thörn och starkt influerad av fackförbundet Ledarnas forum och har chefsångest som bärande tema, och visst osar dikten av ångest. Personligen, som den hjärtlösa arbetare jag är, är naturligtvis chefers ångest ett kärt ämne, jag minns ännu med glädje den gång min hjärndöda chef förtvivlat utropade – Det här är det värsta jag varit med om under mina trettio år som chef! Den gången var det en inplanerade försening från vår sida som föranledde svadan. Men dikten är faktiskt också inte bara rolig utan också lärorik, som knegare på golvet känns det nämligen ibland som cheferna är satan själv, i själva verket är de snarare satans hantlangare som köpts för några kronor extra med syftet att piska oss. Cheferna är så att säga placerade mellan en sten och en hård plats, för några tusen extra i månaden har de placerat sig mellan kapitalisterna och arbetarena, mellan ledning och golv, mellan historiens huvudsakliga antagonister; ett val de ofta får anledning att ångra. Jag skulle helst inte ha någon chef alls, men medan vi fortfarande har chefer så får vi helt enkelt försöka få cheferna att frukta oss mer än de fruktar sina chefer.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Vi är som en båt med vatten upp till relingen och det slår in vågor hela tiden!

Jag har en anställd som ofta är sjuk och aldrig mer än
en till tre dagar och ibland upp till en vecka.
Hon är sjuk cirka en gång i veckan.
Ett par personer på mitt företag har sagt att de
tycker att morgonmötena blir tråkiga eftersom vissa
medarbetare ofta tar upp klagomål på disk, städning
och liknande, även om det inte är ett stort problem.
Jag blir bombarderad med utskick om en ny lag om att
varje arbetsplats måste ha ett brandskyddsombud.
En av mina medarbetare har varit besvärlig för mig
under flera år på olika sätt.
Jag har i omgångar haft samtal med honom och han har
tidigare i år fått en skriftlig erinran. Sedan dess
har han lugnat ner sig men hans förrakt mot
auktoriteter finns latent fortfarande.
En av mina anställda kommer så gott som alltid sent,
han går också ofta för tidigt.
På en period av sjutton arbetade dagar har han femton
avvikelser i form av sena ankomster, förtidiga
hemgångar, uteblivit hel dag utan att meddela eller
göra sig kontaktbar via telefon eller spelat sjuk på
arbetsplatsen.
Jag börjar misstänka att han är narkoman.
Jag har fått ett anonymt brev som säger: ”vi vill inte
ha dig här” och uppmanar mig att: ”ta din breda häck
och förpassa dig härifrån”.
Vad gör man?
Tystar ned eller tar upp med personalen (fyrtiosex
stycken)… eller polisanmäler… eller
lokaltidningen…
Nån som har erfarenhet?
I min arbetsgrupp finns en man, fyrtiotre år, som
konstant kommer en och en halv till två timmar för
sent till jobbet.
Under dagen försvinner han en till två timmar utan
någon förklaring till varför.
Jag har grubblat och grubblat och kommit fram till att
han helt enkelt inte förstår, eller vill inte, eller
lever i en värld där arbetstider inte är viktiga.
Han driver mig till vansinne och det har gått så långt
att jag har svårt att tygla mitt humör.
Mitt ledarskap utgår från att jag som person är
styrande men även till stor del stödjande.
Jag vill att de ska ta eget ansvar och få växa i det.
Jag kan bara inte styra och ställa över minsta detalj
då de själva inte får något som helst utrymme att
utvecklas.
Vi har haft diskussioner kring detta vid ett antal
tillfällen som tyvärr bara har lett till att några
inte tyckt jag varit klok, i princip.
Jag har med diverse ”knep” verkligen försökt få dem
att inse fördelarna men då vänder de det genast till
att bli en ersättningsfråga.
”Ska vi göra det här också, då vill vi ha löneökning!”

Enligt mitt sätt att se det så handlar det om saker
som varenda människa på mina tidigare (sex stycken)
arbetsplatser klarat av själva.
Det ingår ju liksom inte bara EN sak i anställningen.
Måste jag byta arbete för att inte drunkna själv i
kraven på ledarskapet som ställs och som inte jag
varken kan eller ens är intresserad av att leva upp
till?
Verksamheten lider av en extremt dålig ekonomi.
Medarbetarna har tidigare hållits på gott humör genom
små extra lönetillägg och personliga favörer på
bekostnad av verksamhetens ekonomi.
När jag nu ska städa upp i detta och bland annat ta
bort extra lönetillägg, lediga halvdagar etcetera så
är såklart flera medarbetare missnöjda med det och
riktar mycket ilska mot mig. Jag har en pressad
arbetssituation och har inte så mycket tid att prata
med var och en utan försöker vara tydlig och rak.
Men det går inte.
Vad gör man när man känner att jobbet bara tar energi
istället för att både ge och ta?
Vad gör man när man känner sig ifrågasatt (kritiserad)
underifrån och inte känner något stöd uppifrån?
Vad gör man då?
Det är någon som har klottrat http://www.arbetarmakt.com i
närheten av vår arbetsplats.
Jag undrar om det är något hot eller liknade?
Jag har en medarbetare som detta år haft tretton
stycken frånvarotillfällen, vissa längre än två
veckor, vissa strödagar.
Min fråga är helt enkelt: Vad krävs för att kunna säga
upp medarbetaren?
Vi har haft personliga samtal.
Jag har delat ut skriftliga varningar men han verkar
helt likgiltig.
Jag har sett honom i ögonen.
Hur ska jag gå till väga för att på ett vettigt och
lagenligt sett ”bli” av med problemet?
Jag har en före detta medarbetare som angett mig som
referens.
Personen är mycket ambitiös och duktig men har under
en längre tid varit sjukskriven på grund av stress.
Nu har personen ett nytt arbete på gång och den nya
arbetsgivaren har hört av sig för att informera sig om
hur personen är.
Nu till mitt dilemma: Skall jag nämna sjukfrånvaron
eller skall jag bara svara på frågor i egenskap av
referensperson?
Är det oärligt att bara berätta om någon frågar eller
skall man tala om vad man vet?
Häromdagen fick jag höra att den av mina medarbetare
som har till uppgift att svara i växeln ”alltid låter
så sur” ”att hon låter som en citron”.
Jag har ingen anledning att betvivla det
uppgiftslämnaren säger.
Hur ska jag hantera detta som chef?
Hur kan en person ”sluta låta sur”?
Verksamheten har rasat i botten, den förre chefen har
misskött detta och det lär finnas och det finns en
massa oreda och kunderna är totalt bortklemade.
Jag instruerade en medarbetare att hon skulle delta i
informationsträffar som vi anordnar för våra kunder
för att hon ska få lära sig mer om vad verksamheten
verkligen handlar om.
Trots upprepad instruktion deltog hon vid samtliga
tillfällen bara en stund och gick sedan och gjorde
något annat.
En annan arbetsuppgift är att alltid se till att
datorn fungerar inför våra informationsträffar. När
jag tjugo minuter innan träffen frågade om datorn
fungerade var svaret nej.
Trots att hon visste att datorn inte fungerade
meddelade hon varken mig eller någon annan och tog
inte heller initiativ till att åtgärda felet på egen
hand.
Trots tydliga (???) instruktioner om att det är hennes
ansvar att se till att det fungerar.
Trots upprepade instruktioner om att förbereda inför
informationsträffarna flera timmar i förväg så gör hon
det i sista sekunden.
Jag vill inte ge upp utan att undersöka om det kan
finnas något kulturfilter eller liknande som man kan
komma åt genom att ändra metod.
Det har gått över tre månader utan framsteg och med
nuvarande prestation kan hon inte jobba kvar hos oss.
Och om beteendet håller i sig ser jag inte hur hon
skulle kunna arbeta på någon annan arbetsplats.
Jag får ta mycket ”skit” och detta gör att jag får ont
i magen.
Jag brukar kunna hålla distans, men ibland går det
inte.
Någon som har tips om hur man ”gör”?
Den tjugoandre december skickades ett mail till min
makes jobb där någon, ”anonymt”, informerade honom om
mina påstådda förehavande på krogen.
Mailet med dessa lögnaktiga påståenden visade sig ha
sänt från min arbetsplats(!)
En utredning med säkerhetsavdelningens IT-personal
bevisade att mailet skickats från en av terminalerna
på mitt jobb.
Det är också bevisat från min makes jobb att mailet
gått från en av terminalerna på mitt jobb.
Hela avdelningen är i chock och stämningen är oerhört
dålig.
Nu har jag kallats in till enskilda samtal där jag ska
komma fram med en lösning hur man ska gå vidare och
lägga detta bakom oss.
Är detta verkligen min uppgift?
Till saken hör att jag under hösten upprepade gånger
utsatts för att kallas för tillmälen på möten som vi
haft för att komma tillrätta med problemen på just min
avdelning.
Jag har fått mina arbetsskor insparkade under
klädskåpen i omklädningsrummet samt även blivit
hindrad att utföra mina arbetsuppgifter.
Då jag påtalat detta för min närmaste chef har hon
bara viftat bort problemen.
Problemen på avdelningen beror på mig enligt vissa av
mina medarbetare.
Ska jag utses som syndabock på grund av dåligt
ledarskap av chefen
och ska jag skylla mig själv för att jag trakasseras
och för att min make får denna typ av mail?
Mailet är polisanmält.
Ska jag lämna mitt jobb, som jag trivs med och där jag
uppskattas av cheferna högre upp i organistationen?
Jag tror att syftet med trakasserierna är att få mig
att sluta.
Ska jag begära omplacering?
Produktionen går på knäna.
Jag försöker hålla mig flytande, men jag hinner inte
ens med mina egna arbetsuppgifter.
Vi är som en båt med vatten upp till relingen och det
slår in vågor hela tiden!
Genom att inte utnyttja resurserna optimalt blir jag
dessutom hindrad i mina speciella uppgifter, som ska
utföras när det ordinarie arbetet är utfört.
På det psykosociala planet är det en katastof.
Själv har jag exempelvis minimerat mina kontakter med
övriga i personalrummet.
Jag har de som tror på mig och står på min sida, men
att behöva dela samvaron med övriga är något som jag
håller på en så låg nivå som möjligt.
Den närmsta chefen tror inte ens att mailet skickats.
Hon tror inte på att övriga påhopp har ägt rum.
Vid olika möten där jag tillskrivits tillmälen som ”en
riktig jävel” och ”svin” och ”idiot” (och där man
anser att jag inte sköter mina arbetsuppgifter) så har
hon inget att invända.
Det är alltså helt OK att säga så.
Trots att jag under alla år fått utmärkta betyg på
prestationer och resultat, både avseende kvalitet och
produktion så säger hon inget när det påstås att jag
inte sköter mina arbetsuppgifter.
Slutar jag nu så har den andra sidan vunnit.
Nu verkar det som ett annat fackförbund kommer att
utöva påtryckningar för att få mig omplacerad eller få
mig att säga upp mig själv!
Grattis till mig!

Pär Thörn

Annat: Dom ljuger, Svensson om problemet med tillfälligt anställda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,