Trailer

Inspirerad av ett suveränt inlägg på vardagdpussel tänkte jag skriva en kort recension av filmen Waiting. Som namnet antyder utspelar sig filmen på en restaurang där huvudpersonerna främst är servitriser och servitörer (men även en del kockar är såklart med i filmen).

Själv älskar jag filmer som utspelar sig på arbetsplatser (Clerks, Office Space, Car Wash osv) och den här är en av de bästa, det är en komedi med ganska tramsig humor (gänget bakom den har bl a gjort American Pie) som jag normalt inte gillar så mycket. Men i en, för mig, hemtam miljö som en restaurang är det klockrent. Filmen utspelar sig under en arbetsdag och vi får både följa en ny kille och en som varit där ett tag, nämligen Dean (Justin Long) som blir erbjuden en högre position och hans vånda och beslutångest om han ska ta det bättre betalda jobbet som arbetsledare.

Titeln på den här posten är ju ”Don´t fuck with the people handling your food” och det verkar vara ett allmänt talesätt i USA, till glädje till restaurangfolket på andra sidan pölen (Vardagspussel tar upp kraven på serveringspersonal att vara så jävla glada jämnt). Efter en av dom grövre scenerna i filmen så kan man hoppas att en del svenska kunder slås av tanken att man inte ska jävlas med personalen.

Filmen är grymt kul och visar på ett träffande sätt sammanhållningen (som delvis här skapas genom en snuskig lek som grabbarna sysslar med, men det finns även en twist här som jag inte ska avslöja) bland personalen, motsättningen med ledningen och jobbiga kunder. Det visar ett underbetald och stressigt jobb där det finns ett stort krav (och ekonomiskt incitament) att utföra ett ”immateriellt arbete” – alltså att servera handlar inte bara om att släpa ut maten utan också att fjäska, vara glad och trevlig på ett sätt som är format av varuformen.

På det stora hela rekommenderas den starkt – här kommer några åsikter om den från en amerikansk servitris:
Waiting is the best, most accurate, most honest, and most riotously funny movie ever made about the service industry. Here’s how I see it – the world is divided into two groups of people: those who have waited tables and those who haven’t. Those who have never worked a day of their lives in a restaurant may find this movie amusing, but they’ll think it’s too absurd to be real, and they’ll probably never give a second thought to this movie ever again.

But those of you who have felt the pain, degradation, and humiliation of waiting tables will p**s your pants laughing at how PERFECT this movie is.(….) All the characters in Waiting are based on the real people who work in every restaurant. There’s the hot/slutty/underage hostess, the fat and ugly cook who somehow dates a really hot waitress, the stoner/punk bust boy, and the manager with the chip on his shoulder. All the customers in this film (the cheap red necks who don’t know how to tip, the b****y women, the drunk and horny men) are all customers I’ve waited on. And no filmmaker has ever so accurately portrayed the complex and irreconcilable tension between the wait staff and kitchen staff.

Som slutkläm har jag hört upplyftande rykten om att det ska komma ut en uppföljare i år – Still Waiting.

P.s. För er som vill läsa mer om konflikten på McDonald´s i Nybro så är inget öga torrt hos liberalerna. Även ägaren är sur på snuten.

Intressant?

Konflikt: den udda vinkeln, red metal, slutstadium

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,