För ett par veckor sedan tog jag och mina närmsta arbetskamrater steget att flytta oss till ett konferensrum på lunchrasterna. Det var naturligtvis inget monumentalt stort steg, men det gör att vi kan ha rast ostört utan att våra chefer är närvarande. På sätt och vis kan man också säga att det förkortar vår arbetstid, då cheferna vanligtvis försöker använda rasterna till jobbsnack. Men är det rast så är det rast, så då snackar man inte jobb, vill de samla ihop oss och ha möte så varsågoda – men vi är inte sugna på att jobba på rasten också.

Vi satt traditionsenligt och löste korsord när det plötsligt knackade på dörren. En viss förvåning och irritation uppstår, men vi tjoar ”Kom in!” och det visar sig vara vår köksmästare som med ett nervöst uttryck över sig berättar att hon har bestämt sig för att förtidspensionera sig. Vi säger inte så mycket och hon går ut.

När hon gått så diskuterar vi igen det och snackar om vad det beror på. Att vi har en hel del med det att göra är ingen vild gissning. För bara ett par veckor sedan stod hon och skrek ”Det här är det värsta jag varit med om under mina trettio år som chef!” när vi medvetet hade låtit maten bli försenad för att praktiskt visa att det var omöjligt att lägga upp 480 portioner på 10 minuter. Problemet för henne var inte att vi inte ”gjorde vårt jobb”, för det gjorde vi faktiskt. Vi såg till att en hel massa människor fick mat i tid 3 gånger om dagen, hennes problem var att vi till väldigt stor del själva bestämde hur det skulle gå till. Det är på intet vis så att vi har mobbat ut henne, men vi har, för vårt eget bästa, organiserat arbetet efter eget huvud och därmed gjort henne mer överflödig. Detta är en ganska dubbel taktik tycker jag själv, å andra sidan har vi fått lite mer att göra, men vi har lagt upp jobbet på ett smidigare sätt, rationaliserat bort meningslösa och slitsamma moment och minskat stressen.

Antagligen har köksmästarens dåliga relation till sina chefer också spelat in i hennes beslut att förtidspensionera sig.

Men i alla fall, det kommer dyka upp en ny chef inom en eller två månader, det ska bli intressant att se vad det blir för en filur. Förhoppningsvis kommer vi få tillfälle att diskutera igenom den nya situationen innan den nya chefen dyker upp. När det dyker upp en ny chef så kan det vara ett bra tillfälle att försöka ändra på en del rutiner och skapa sig lite mer handlingsutrymme på jobbet.

Vill gärna höra vad andra har för åsikter om att få nya chefer. Är det något speciellt vi skall vara uppmärksamma på?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Aktuella konfliktare: Under täcket, Syrran, slutstadium, akuhujan, Red Metal