”Rapport från en skurhink” av Maja Ekelöf är en utmärkt bok som kom ut 1970. Maja, då 52 år, skriver om sitt liv som städerska. Jag kan rekommendera boken. Men när det gäller den här posten så har jag helt enkelt bara snott titeln. Det är alltså Sopis som intervjuas av Varg I Veum. Den andra titeln jag funderade på var ”Idioter Som Städar”; som framgår av intervjuen är det ett av namnet som städarna på ISS givit företaget. ISS är för övrigt ett av Sveriges största städbolag. Det var nog länge sen det kom ut en bok av en städerska, men här är iaf en intervju. Jag tror att städare är lite som ”skuggor” för många människor, dom finns där men man ser dom inte riktigt, desto viktigare att en röst kommer fram.

Sopis har en sund inställning till arbetet, arbetsmoral och företaget. Intervjuen är ganska mycket talspråk, ganska lång och kanske lite svårläst. Men den är helt klart läsvärd. Personligen blev jag förvånad över att de bara har 40 sekunder på sig att städa ett kontor. Intervjuen har ett par år på nacken, så det vore kul att höra om det är likadant nu på ISS (och andra städbolag).

Arbetsplatsintervju
Varg I Veum intervjuar Sopis

VIV: Skulle du vilja ta och presentera dig?
Sopis: Ja, jag har pluggat på universitetet, men precis som för många andra så funkade det inte riktigt i längden och jag hoppade av med alldeles för många poäng i alldeles för onödiga ämnen om man säger så, och det ledde till att jag fick börja jobba för att få tag på pengar. Då fick jag ett städjobb och jaa…sen dess har jag jobbat där, ungefär ett år.
VIV: Hur många timmar i veckan jobbar du?
Sopis: Jag jobbar 25 timmar i veckan.
VIV: Vad får du i lön?
Sopis: Just nu ligger det på 82 spänn i timmen, tror jag.
VIV: Har du fast anställning på 25 timmar i veckan?
Sopis: Nää… alltså…både och… iochförsig. Det är så här. Mitt företag gör vad de kan för att slippa tillsvidareanställa folk. Och därför har jag en vikariatsanställning, som jag har haft i ungefär ett år. Det betyder att jag hela tiden har haft mitt eget område, men att jag har vikarierat för olika personer, och sen efter ett tag får man ett nytt anställningspapper med en ny person, och sen håller de på så så länge de kan. Det verkar som om de kan göra så lagligt. Det är inte så mycket att göra åt.
VIV: Blir det mycket övertid?
Sopis: Neej… det blir det inte. Ibland frågar de om man vill jobba över om någon är sjuk eller så men…nej…man kan ju säga nej. De brukar inte tvinga en för det finns alltid folk, som vikarier, som verkligen behöver pengar som de kan kalla in. Ibland så bara struntar de i att kalla in någon och struntar i att göra jobbet.
VIV: Vill du ha tillsvidareanställning?
Sopis: Alltså när jag började jobba ville jag det hehehe…men sedan dess har jag insett att det…ja, det är ganska jobbigt att jobba på mitt jobb och om jag får tillsvidareanställning kommer de inte att kicka mig, och då måste jag säga upp mig själv om jag känner att jag inte orkar mer, och då får jag ingen a-kassa. Men om jag blev erbjuden tillsvidareanställning skulle jag nog ändå ta den eftersom det skulle vara enklast.
VIV: Vill du ha heltid?
Sopis: Nej det vill jag inte, det skulle jag aldrig orka med.
VIV: Hur stort är företaget? Hur funkar det…vem jobbar du för?
Sopis: Hmm….Jag jobbar åt ett företag som städar på entreprenad åt andra företag. Vi städar mest kontor och en del omklädningsrum som finns i anslutning till dem…och… det innebär att jag är anställd av städföretaget, som i sin tur är anlitat av det andra företaget. Mmm… mitt företag är ett ganska stort företag som finns i många länder och så.
VIV: Vet du vad de får liksom, vad får de för ditt… vad får städföretaget för ditt jobb?
Sopis: Nää, inte direkt, men en gång när vi var på ett arbetsplatsmöte var högste chefen där, inte den allra högste chefen men den högste just för oss som jobbar på det här andra stora företaget…och…han var där enbart för att visa oss en hundralapp på en overhead. Sen visade han oss liksom en del av hundralappen, ungefär 40%, och det var då hur mycket vi kostade företaget vi anställda, hehe, det är lite roligt att tänka på det men jaa, det var alltså en fakturerad hundralapp och de 40 procenten var alltså vår lön. Men inte nog med det liksom, upp till 60 procent var sociala avgifter och sånt som företaget var tvungna att betala till oss då, eller för oss. Vi kostade jävligt mycket för företaget, och sen var det en massa andra saker också, så det han ville komma fram till var att företaget bara fick ut en väldigt liten del av den där hundralappen själva, och därför skulle vi jobba hårdare. Så jag antar att de fick ut ganska mycket mer än jag fick ut, om man säger så. Typ 60 procent mer i så fall.
VIV: Lyckades de motivera någon till att jobba hårdare på det sättet? Jag tycker att det låter som tvärt om, eller?
Sopis: Alltså… jag höll på att börja skratta och undrade vad han höll på med. Men på arbetsplatsmötet efter var det någon som räckte upp handen och tyckte att det var bra att han chefen hade visat den där hundralappen och jag är ganska säker på att hon skojade. Jag tror inte att de lyckades motivera folk att jobba hårdare, jag hoppas inte det.
VIV: Ett ganska tydligt sätt att visa hur mycket de snodde från er hehe!
Sopis: Jaa, jag bara hoppades att de skulle fråga mig så kunde jag säga att ja, det här måste ju vara mervärdet och det är det som företaget snor från oss, hehe…fast då hade jag nog blivit kickad direkt.
VIV: Hehehe…ja. Hur många är ni som har samma arbetssituation, eller som jobbar på samma ställe egentligen?
Sopis: Just där jag jobbar är vi…alltså vi är uppdelade i olika arbetslag, team kallas det mycket fint, och då har vi en teamledare. Och på det stället där jag jobbar har vi ett sånt team, och vi är nio personer. Ibland så hyr de in en del vikarier också. Ofta är det samma personer som kommer som vikarier.
VIV: Städar teamledaren också eller?
Sopis: Ifall någon är sjuk kan den göra det. Den har också varit vanlig städare. En jävligt stabil sådan. Företaget pacificerade henne genom att upphöja henne till teamledare, tror jag.
VIV: Hur ser köns-/ åldersfördelningen ut- svenskar/ invandrare?
Sopis: Ja, alltså det är väldigt många invandrare, och… det är väldigt mycket kvinnor.Männen är väldigt ofta invandrare så jag misstänker att de inte får något annat jobb pga språkproblem och så. Kvinnorna är ofta outbildade eller studenter…och kvinnor med barn och såhär…är det väldigt ofta…och det är mycket folk som har gått direkt från skolan och som aldrig har hunnit med att skaffa sig någon utbildning iochmed att de fått barn och såhär.
VIV: Hur ser arbetsplatssituationen ut? Jobbar ni ihop liksom eller går ni själva?
Sopis: Hmm…I grunden så har vi varsitt område. Ett område är då olika våningar, eller delar av våningar och de räknar ut hur mycket tid man får på sig för varje del, och det ska då överensstämma med den tiden man är anställd. De räknar tiden per kvadratmeter, det är ganska sjukt då. Men det finns en del som har lagt ihop sina områden så att de gör det två och två, för attdet ska bli lite roligare. Det var mycket mer så förut. Vi hade en annan teamledare i början, och det var mer folk som kände varandra då, och det var en del som lade ihop sina områden. Nu har det blivit mindre så, men man kan ju hoppas att det återkommer.
VIV: Motarbetar teamledaren det…att man slår ihop sina områden?
Sopis: Nä. Teamledaren motarbetar inte, men däremot finns det en annan chef som är…som inte är…som vi inte har någon direkt kontakt med. En högre chef som kallas Contract Manager hehe, det är ett sånt där fint ord, förr i tiden hette det arbetsledare.
VIV: Vad kallas ni?
Sopis: Vi är bara städare eller nåt….servicearbetare är det nog. Hehehe. Eller nåt sånt där.
VIV: Jag tänkte om det också är något fint engelskt ord.
Sopis: Nä vi är bara såna här liksom…slavar, hehe.
VIV: Okej.
Sopis: Men i alla fall den här överchefen, eller det är inte en överchef men en högre chef, kan motarbeta ibland. Mest av effektivitetsskäl, det är inte aggressivt motarbetande, så det får väl va som det är liksom.
VIV: Tar ni gemensamma raster?
Sopis: Ja, det är ytterligare en skum sak med mitt arbete. Vi har inga raster egentligen. Vi har en halvtimmes lunch, som företaget bestämt att vi inte får ta ut förrän efter fem timmar. Några andra raster är egentligen inte tillåtna. Men det är det ju då ingen som bryr sig om, men officiellt sätt får vi inte ha några andra raster. Men däremot är det då lunchrasten som folk brukar ta ut samtidigt, och då har vi ett fikarum som man kan sitta i.
VIV: Är det mycket kontakt mellan er som städar och de arbetare som redan finns i lokalerna, eller städar ni på andra tider?
Sopis: Nej, det gör vi inte, vi städar när de är där. Jo, det är det ju, eller man säger ju hej och såhär, och en del flyttar på sig så att man kan städa under deras skrivbord och såhär, mm. Det är mest sådan kontakt.
VIV: Vad gör företaget?
Sopis: De tillverkar och säljer och underhåller tror jag, maskiner som tillverkar en produkt som är deras.
VIV: Okej…ni städar åt typ tjänstemännen?
Sopis: Ja, delvis, och delvis åt arbetarna. Det finns en del liksom verkstadsarbetare där, fast inte så många….det är mest kontor där.
VIV: De ritar och sånt eller?
Sopis: Ja, det gör de… och säljer och grejar.
VIV: Har de liksom en sjyst inställning till er, eller har de en taskig inställning?
Sopis: Det är väldigt olika på olika ställen. På ett ställe vet jag att det var folk som vägrade låta svarta människor gå in i sina rum. Min teamledare berättade det och var ganska chockad. Så får det ju inte gå till liksom men det verkar som om det finns sådana på vissa avdelningar. Sen finns det en del som aldrig flyttar på sig och som man verkligen måste säga till om man vill att de ska flytta sig liksom, och sedan finns det andra som är ganska trevliga och som flyttar på sig.
VIV: Kan ni inte bara strunta i att städa där skrivbordet står?
Sopis: Jo, det är så vi brukar göra, men alltså…det finns trevliga och otrevliga.
VIV: Har ni några speciella knep för att få mindre att göra eller göra arbetet lättare?
Sopis: Ja, till att börja med tar folk frukostrast, det får man egentligen inte men det gör folk ändå…sådär en halvtimme eller en kvart. Och sen brukar man helt enkelt strunta i att göra en del saker, städa dåligt och såhär, inte medvetet dåligt kanske, men gör inte allt som det står att man ska göra för det hinner man inte. Så man jobbar i sin takt och så. Det är mest sådana saker som folk gör, förutom de vanliga sakerna som att man använder jobbtelefonen till privata samtal. Det brukar försvinna saker i förråden och sådana saker.
VIV: Typ… rengöringsmedel?
Sopis: Ja handkräm…brukar försvinna.
VIV: Handkräm?
Sopis: Ja, det är alltså alla små saker som man kan stoppa i fickorna. Det gick så långt att tillslut tog chefen ifrån oss nycklarna till förråden. Tyvärr, det blir så mycket svårare när man inte har nycklar, och så har de låst in vissa saker på kontoret, alltså sitt kontor där de sitter och skriver löner och sånt.
VIV: Men blir det inte svårare att jobba då?
Sopis: Jo, det blir det…men, alltså jo, det blir väldigt mycket svårare, det tar ju mycket längre tid. Det finns en nyckel som hänger i ett nyckelskåp, och som man kan hämta om man behöver något i förråden.. Men man behöver ganska ofta saker i förråden och det tar ganska lång tid att springa och hämta den, och vi har redan så dåligt med tid så det blir sämre städat liksom.
VIV: Får ni mycket skäll då? Vem får ni skäll av då?
Sopis: Vi får skäll av den högre chefen oftast, iochmed att den andra, teamledaren, har jobbat med oss så länge, hon var vanlig städare innan, så hon vet ju att man inte hinner göra allting. Hon brukar mer skicka någon att göra det som de gnällt om, eller säga till att man har glömt det.
VIV: De säger inte till er direkt liksom?
Sopis: Nej, oftast inte. En del gör det, fast en del liksom bara ringer sådär, och en del är sådär hemska och ringer till den högre chefen.
VIV: Jobbigt…Finns det något annat sätt att liksom…göra jobbet mer uthärdligt och roligt?
Sopis: Jaa…det är svårt att göra ett städjobb roligt. Men alltså…allting skulle ju vara mycket lättare om alla liksom…inte hade någon arbetsmoral, och var på att förstöra för företaget och såhär, men tyvärr ser det ju inte ut så. Och de flesta som har barn och så är nog för beroende av sin lön, så man kan ju inte kräva att de ska göra sådana saker heller. Är man själv är det inte så lätt heller, man behöver ofta folk som kan hjälpa en att ljuga och så, så att man kommer undan med saker. Alltså det skulle gå att göra ganska mycket om man var en grupp som var beredd att liksom, som verkligen var inställd på att göra saker. Om alla misskötte sina områden, om alla sa att jag lämnade det här och det här och det här för att jag inte hann det, så skulle de tvingas ta in vikarier och så, för folk skulle ju börja klaga, men det funkar ju inte om en del hinner med bra och andra inte alls.
VIV: Arbetsmoralen är ett stort problem?
Sopis: Det är inte direkt så att folk känner att de vill arbeta och göra ett bra jobb, men de känner sig ju pressade att jobba. Det är nästan alltid varsel och så och då känner folk att de kanske inte vill jobba för dåligt. Och sen att företaget inte anställer folk utan låter folk gå på vikariat, och väldigt många är i samma situation som jag, som inte är tillsvidareanställd…så egentligen kan de nog kicka ut en om de vill. De har liksom vikariaten så att de går några månader i taget.
VIV: Har de kickat ut några?
Sopis: Alltså ja, jag vet en som de har kickade för att de tyckte att han var dålig.
VIV: Har ni snackat mycket om de här sakerna i fikarummet?
Sopis: Alltså hm. Alltså inte direkt men…lite indirekt ibland sådär, mest så att man antyder saker. Man uppmanar sina kamrater att inte ta ut sig för mycket.
VIV: Finns det någon facklig verksamhet?
Sopis: Det finns ett LO-fack. Det är fastighets. Fastighetsanställdas förbund. Jag vet inte hur bra de är, men de brukar prata på nästan alla arbetsplatsmöten. Det finns skyddsombud och sådana. Men det var väldigt skumt när vi skulle välja sådana, fast det är det väl på alla arbetsplatser antar jag. På ett arbetsplatsmöte fick vi veta att vi valt ett ombud på vår lilla arbetsplats och det var ingen som hade blivit tillfrågad men… ja det hade vi nog då, hehehe, och nomineringarna lämnades till chefen på företaget och sådana här saker.
VIV: Till chefen…?
Sopis: Ja, hehe, och sådana här skumma saker, men ja…de samarbetar ju med företaget det säger de ju rent ut, men det är ju samma sak, det gör ju facken på alla arbetsplatser. Alltså de säger att man måste ha en lösning som kan godkännas av båda parter. Ja och…så säger de hela tiden att det kan vi inte göra något åt och det kan vi inte göra något åt. Iochförsig har jag ju inte engagerat mig så mycket i det eftersom jag tillhör ett annat fack, och jag känner inte riktigt för att säga det så länge jag är ensam, av någon anledning känns det lite…ja.
VIV: Det känns som om det kan vara en anledning till att bli utkickad.
Sopis: Ja, precis. Det kan vara lite dumt innan man har släppt in några fler av samma sort liksom, så att man kan hålla varandra om ryggen och så. Det är en sak till, den fackliga representanten och huvudskyddsombudet är gifta med varandra, så jag pratade med en äldre kollega som sa att en gång råkade hon säga nåt dumt till en av dem, och de blev skitsura och sedan dess tycker de inte om henne. Varje gång hon sen träffade dem sa de en massa elaka saker till henne.
VIV: Har det förekommit andra slags trakasserier? Om det är någon som har varit lite såhär obekväm? Utfryst eller fått mer arbetsuppgifter?
Sopis: Nää. Det enda jag sett var en kvinna som gnällde väldigt mycket. Det var inte direkt så att hon var obekväm eller så, fast hon gnällde liksom så att arbetskamraterna inte tyckte om henne och ingen tyckte om henne, och hon försvann ganska fort. Något annat har jag inte sett själv liksom. Det gick rykten förut, precis när jag började jobba här om en kvinna som blev avskedad för att hon skulle vara obekväm. Gnällde för mycket och så. Men jag vet inte hur sant det är, de sa att hon slutade av fri vilja såhär, men det kanske hon gjorde pga vissa saker i så fall. Jag jobbade aldrig med henne, så jag vet inte. Men jag misstänker dem ju för allt ont liksom. Det är ett ondskefullt företag.
VIV: Känner du folk som jobbar på företaget på andra ställen?
Sopis: Ja, alltså inte nära. Jag känner folk som har jobbat för dem, och det jag har fått höra av dem är att de är onda. Och nu när jag har jobbat där ett år kan jag ju säga att ja, de är ganska onda.
VIV: Är de mer onda än ett vanligt städföretag?
Sopis: Det vet jag inte. Det är mer att det är så stora liksom. De håller på och…de har något slags… de försöker uppmuntra en stämning om att man ska vara en del av företaget alltså…
VIV: På vilket sätt?
Sopis: …de försöker intala en att man liksom är en medarbetare på något sätt, som ska göra sitt bästa för att företaget ska få stor vinst, som om de verkligen tror att folk är beredda att offra sig för att inte få mer i lön och inte få det bättre sådär. De ser oss verkligen som en slags slavar, det låter nästan lite barnsligt men det är något sånt där som de lyckas ganska bra med ändå.
VIV: Jaså?
Sopis: Ja, de har sina introduktionskurser där allt är sådär jättegulligt, och sen får man fika och lunch du vet, och de berättar om det här stora företaget, att de finns i alla de här länderna, och har alla de här anställda, och sen kommer det en sådan här liten chef där och ler och berättar att såhär fungerar företaget och ni kan komma med förslag och nu spelar vi det här roliga spelet där vi lär oss hur vi ska bete oss i olika situationer. Tex om kunden gnäller på något ska man ju inte säga nä, jag slutade för fem minuter sen och tänker gå hem nu, utan man ska säga ja, jag ska ordna det här. Jag går genast och hämtar en sopskyffel, ungefär. Sådana saker. Det sjuka verkar vara att de, jag vet inte om de tror det på riktigt eller om de bara låtsas. Att folk ska se sig som en del av företaget trots att vi har så lite i lön och är helt utnyttjade.
VIV: Jag fattar inte riktigt. Identifierar sig folk med företaget eller inte, eller är det lite blandat liksom?
Sopis: Jag tror att det är en del som gör det, men det är mest äldre, teamledare och så, skulle jag tro.
VIV: Det är inte folk som är på golvet liksom?
Sopis: Det finns de som gör det också, men de flesta av oss gör det ju inte. Det finns en del som gör det.
VIV: Finns det grejer som månadens anställda eller veckans slav?
Sopis: Nä, det finns det inte, men de har en sån där tidning som en del folk gärna vill vara med i. Och om man jobbat på företaget i fem år får man en sån där nål som man kan ha på tröjan.
VIV: Med företagets emblem på?
Sopis: Ja, och när man jobbat där tio år får man en ännu större nål, och femton år, då får man också en nål och blir fotograferad med halvcheferna. Det är det sjuka med det hela att man får ingen…det finns ingen sån här veckans arbetare eller så, det finns det inte, och ändå tror de stenhårt på att folk liksom vill göra sitt bästa och…det är många som gör sitt bästa hela tiden…du vet.
VIV: Men det är väl inte för att vara en del av företaget kanske, utan mer för att de känner press på sig?
Sopis: Nej… ja, precis. Men för företaget, jag menar, de kör hårt med det här att folk ska jobba hårt därför att de är en del av företaget. Och tillsammans ska vi driva företaget framåt.
VIV: Finns det någon drift med de här grejorna liksom? På ett visst bageri fanns det tröjor där det stod –Bröd med karaktär, och där snackade vi om att skriva dit med tuschpenna –Bröd med dålig karaktär.
Sopis: Ja, alltså jo, fast folk pratar mest.
VIV: Men det skämtas om den andan liksom?
Sopis: Ja, det gör det. Företagsnamnet som är en bokstavsförkortning brukar ändras om till ord som det egentligen inte är och såhär.
VIV: Som tex?
Sopis: Ja, jag kan ju säga att mitt företag heter ISS –ett väldigt stort företag. Bland annat har det gjorts om till Inga Svenska Städare och Idioter Som Städar, och sådana här saker.
VIV: Av er själva…?
Sopis: Ja.
VIV: Okej, jag trodde mer det var såhär typ piss och sånt.
Sopis: Nej, du får räkna med att det är väldigt mycket kvinnor och invandrare med dålig svenska och inte så många unga svenska män.
VIV: Annars så…du vet fraktföretaget UPS? Deras anställda har gjort om deras namn till UnderPaid Slavery. Hehe.
Sopis: Hehehe. Det är iochförsig bra.
VIV: Vad finns det för grejer som du ser som hinder för att ha en mer kollektiv arbetsplatskamp?
Sopis: Framför allt så…jag tror att dels är det det här med arbetsmoralen som spökar, alltså inte arbetsmoralen som att folk vill göra sitt bästa, utan känner press på sig att man måste jobba hårt.
VIV: Så att de inte får sparken?
Sopis: Ja, och det här att man inte vill förstöra för företaget som många liksom är uppvuxna med att man ska göra det som man är anställd för att göra, för att man ska göra rätt för sig såhär. Dels det och sen är det den här eländiga tiden, företagets sätt att räkna ut hur mycket man ska hinna. Iochmed att man alltid har så mycket att göra, så måste man ju liksom göra väldigt mycket varje dag ganska snabbt, och då är det alltid en press på en som gör att man inte kan slappna av riktigt.
VIV: Eftersom ni varje dag är tvungna att bryta mot reglerna?
Sopis: Jaa.
VIV: …piskan såhär?
Sopis: Ja, man kan ju liksom inte hålla på och inte göra det man ska alltför länge, och det innebär ju att folk alltid måste jobba hela sin tid…man har ju inte mycket tid över. Det är det jag ser…och sen naturligtvis det här goda medborgarsyndromet då, som finns överallt och alltid. Man vet aldrig vem som kommer att sätta dit en för att snatta i förråden tex om de ser det, man kan liksom aldrig vara säker. Det finns alltid någon som kommer att skvallra…och man vet inte vem.
VIV: Men…men finns det inte några som du vet som inte säger någonting? Alltså någon gång som ni har kunnat lista ut vem som har tjallat liksom?
Sopis: Ja, det finns ju vissa som man är mer försiktig med än andra men…finns det. Men ofta beror det ju inte på att de tjallar direkt, alltså att man vet att de har tjallat, utan mer att man har snokat upp det genom att de sagt något som de tycker och såhär. Det är alltid olika saker som retar olika människor. Om jag tex sa till vissa personer att jag behöver det och det skulle de tycka att det var helt okej, men om jag däremot sa att jag snattar för att jag vill störta företaget och göra revolution och såhär, då skulle de definitivt skvallra. Sen är det ju hur långt man kan gå, man kan inte veta riktigt om det är en fördel att säga som det är och visa på en viss struktur i kampen, eller om man ska låtsas att det bara är vanlig jag ska fan göra vad jag vill liksom.
VIV: Men det är mycket så alltså genom att diskutera och försöka känna av på det sättet hur det är, hur folk tycker alltså?
Sopis: Hm, dessutom är det en hel del invandrare som talar en väldigt dålig svenska. Det är svårt för dem att förstå vad jag menar, och det är svårt för mig att förstå vad de menar.
VIV: Iochmed att de har tagit ifrån er nycklarna sa du, vad skulle du tro själv, var det bara du som snodde, eller var det alla som snodde?
Sopis: Nej, det måste ha varit fler. Det försvann saker som inte jag tog, så det måste ha varit fler som knyckt, och förmodligen ganska många. Min personliga åsikt är att snor saker, och att de gör det allihopa…de motiverar det på andra sätt liksom.
VIV: …men kanske ändå tjallar?
Sopis: Ja det vet man aldrig liksom. De kan tycka att jag har rätt att sno, men du har inte rätt att sno. Det är ju sådana saker som försvårar alltihop.
VIV: Finns det mycket skitsnack?
Sopis: Ja, det är olika, ibland finns det det. Alltså ibland, det är det att det finns olika grupper såhär och en del tycker mindre om vissa. Jag tror inte det finns så mycket skitsnack. Vi är en ganska liten grupp.
VIV: Jag tycker att det låter som att om du slarvar, får du skit själv för det och ingen annan. Det gör ju liksom ingen annan någonting.
Sopis: Precis. Däremot har det varit folk som reagerat på att folk tar frukostrast. Det var en som kom till mig och sa att han nog skulle tala med chefen…Nej, nej, nej, sa jag, men det är orättvist att de sitter där medan vi jobbar, sa han…man kan väl inte prata med chefen, tyckte jag…alltså jag blev chockad, jag trodde verkligen inte att någon skulle kunna tala med chefen, för chefen är dessutom väldigt illa omtyckt. Kan man verkligen ha något emot att ens kamrater sitter ned och tar det lugnt ett tag, ta rast själv istället liksom.
VIV: Ja, jag tycker att folk har ett rätt märkligt rättvisetänkande, liksom, som går ut på att alla ska ha det lika dåligt ungefär.
Sopis: När man istället kunde ha det lika bra.
VIV: Finns det någon mera liksom orsak till att folk tycker illa om chefen, förutom det faktum att hon är chef?
Sopis: Hon är liksom väldigt falsk av sig. Hon ska alltid vara såhär trevlig och säga hej, hur mår du? och trevlig helg och såhär och sen vet man liksom att hon bara låtsas. Jag hörde henne avskeda en person på det sättet en gång. Hon tyckte att han var dålig och sådär, så hon började med att säga såhär hej på dig, hur har din helg varit? Hur är det med dig, är du frisk nu? och sen kom det bara ja vi kommer inte att förlänga ditt kontrakt. Och jag bara tänkte men… hallå,liksom. Det är likadant som att om hon får reda på att vi tar rast kommer vi att få utskällningar.
VIV: Finns det liksom en sån, i alla fall gentemot henne, ett vi och dem –tänkande, att man inte småpratar med chefen, utan att man bara pratar om jobbet liksom?
Sopis: Ja, det finns det, med just den chefen. Men folk småpratar ju ändå lite. Jag vet inte hur jag ska förklara det…hon är väldigt småpratig liksom. Jag tror att folk passar sig för att säga saker till henne, så man småpratar om vädret och håller sig till det. Alltså, jag brukar göra det, man är väldigt rädd för att säga nånting liksom till henne.
VIV: Ofta är det ju jävligt svårt att inte svara en överordnad överhuvudtaget.
Sopis: Ja precis, man måste ju liksom låtsas att man har en bra relation med henne så att hon inte anar oråd liksom.
VIV: Typ falskheten…ett vapen…
Sopis: Jaja, självklart alltså…det är ju det. Tyvärr kanske man ska säga men…det funkar ju mot cheferna.
VIV: Finns det andra grejer ni kan komma över gratis liksom, utom att ni ringer och så, tex kaffe?
Sopis: Ja, vi får faktiskt gratis kaffe. Fast det är inte av vårt företag utan av det företaget vi städar åt. De har sådana där gratisautomater för sina anställda, och vi kan också hämta kaffe där. Man kan också skaffa frukt i köket, det är lite osäkert om man får det eller inte, egentligen vill de att man ska betala för det men de brukar inte säga till om man tar. Man kanske inte ska göra det mitt framför näsan på kökschefen, annars bara man är lite diskret brukar man kunna gå in och hämta. Man kan ju knycka saker från kontoren, men man kanske ska va lite försiktig med det.
VIV: Jag tänkte alltså, tex skyddsombudet eller facket, har de någon gång gjort någonting positivt, som tex att vissa saker ni har och städar med är farligare än andra?
Sopis: Ja, de har sagt att vi inte får klättra på skrivborden, då sa skyddsombudet ifrån om att det fick man inte göra och det var jag väldigt glad över att slippa. Jag vet inte hur skyddsombud brukar fungera, men i det här fallet går de skyddsronder med chefen och någon från det här företaget vi städar på, och jag som städar där blir aldrig tillfrågad om någonting, så om det är något jag tycker är fel måste jag söka upp skyddsombudet och säga det här tycker jag är dåligt. Jag kommer ju inte att gå och göra det eftersom jag inte tror att de kommer att göra något åt det och för att jag inte vet riktigt vad jag kan kräva ändring på. Det hade varit mycket enklare om de bara hade frågat den som var där när de ändå kollade, men det kanske de inte brukar göra.
VIV: Fick du veta vem som var skyddsombud när du kom till företaget?
Sopis: Nej, det fick jag reda på ganska långt senare. Då fanns det bara ett som var långt borta på ett annat ställe. Nu har vi fått ett eget, men grejen är att det var jättekonstigt när vi skulle välja henne. Hon blev förflyttad till oss från ett annat ställe, de höll på att fixa med turordningslistorna och så, och hon hade varit skyddsombud där, och då tyckte facket att hon skulle vara det hos oss också, och sen hade de, det här vet jag inte men jag tror det, förmodligen hade de frågat vår teamledare om hon tyckte att det var okej, och sen tyckt att om hon tyckte det så tyckte nog alla andra det också, och så var hon vald. Min arbetsplats alltså. Grejen är att hon är bra som skyddsombud, jag hade ju röstat på henne i alla fall, men man ska ju välja. Det känns lite småaktigt att ta upp det sen att ja du är ju inte vald av oss. Du vet, om man ändå vill ha henne, men det var väldigt skumt när vi skulle välja henne. Men jo, det var som när de skulle byta lönesystem. Det var liksom företaget som hade utarbetat det, och facket tyckte det var jättebra och bara tog över det utan att ställa några krav alls. Det tyckte jag var lite skumt, jag menar, man ställer krav om man kan. Det finns ingenting som inte kan bli bättre, liksom.
VIV: Grundinställningen är väl att om företaget hittar på något nytt så är det förmodligen kass?
Sopis: Ja precis, men…
VIV: Men hur var det här nya lönesystemet?
Sopis: Man skulle tjäna lika mycket, egentligen ganska bra kanske. Men det måste kännas lite taskigt att ha jobbat där i trettio år och fortfarande bara tjäna 82 spänn i timmen. Grunden är det, och sen får man lite mer om man gör liksom mer grov städning.
VIV: Är det mycket arbetsskador?
Sopis: Ja, ganska mycket. Det är många som blir sjukskrivna ofta, fast jag vet inte hur många som får ersättning för det, men det är väl så med skador. Det är väldigt mycket ont i ryggen och axlarna. Och fingrar och sånt där. Det är också väldigt hög sjukfrånvaro, 13% tror jag, vet inte, men jag tror det.
VIV: Nu har jag nog inget mer att fråga, har du något mer att säga? Anekdoter från företaget eller?
Sopis: Nej, förutom hundralappen…
VIV: Vad är det roligaste med jobbet?
Sopis: Det roligaste…alltså om man är där och inte gör sitt jobb är det ganska trevligt. Jaa, man går runt där liksom…fast grejen är att det kan man ju inte göra hela tiden för då märks det ju väldigt mycket och så.
VIV: Finns det några grejer som företaget har gjort för att ni ska städa mer, jag menar som rationaliseringar och sånt? Eller nya verktyg?
Sopis: Ja, de byter områden ibland, och räknar om dem efter sitt sånt där tidsräkningsgrejs.
VIV: Du menar så att ni får större områden?
Sopis: Ja, och sen lägger de på mer och mer, och säger ja men du har inte full tid, så…
VIV: Menar de att det ska få er att jobba hårdare?
Sopis: De skiter fullkomligt i hur mycket vi hinner, det enda de bryr sig om är tiden. De räknar liksom ut hur mycket tid som man ska behöva, och då räknar de…jag vet inte riktigt hur de räknar men jag tror att de bygger det på kvadratmeter på något sätt, så man får en viss tid för en kvadratmeter.
VIV: Hur lång tid ska ett kontor ta?
Sopis: Jag tror att det är 40 sekunder. Det hinner du ju inte liksom. Det man ska göra är att gå in där, tömma, damma och moppa golvet. På 40sekunder liksom. Det ska man ju hinna liksom. Det struntar i hur mycket som står i det där kontoret. Fast de 40 sekunderna kanske bara var moppningen..?
VIV: Räknar de in tiden när man går mellan kontoren?
Sopis: Nej, hehehehe. Ja, det är ganska självklart att ingen hinner, och det finns sådana där hyperstädare som verkligen sliter ut sig på att hinna det, men sådan är man ju inte då, och är glad för det.
VIV: Men de kan väl inte göra det så bra heller liksom?
Sopis: Det tror jag inte. Inte i längden i alla fall. Ett tag kan man klara det, eller nästan klara det, hjälpligt i alla fall. Man orkar ju inte jobba jättemycket hela tiden, dag efter dag, månad efter månad, år efterår. När jag började hann jag nästan alltihop, nu hinner jag nästan ingenting alls, bara det dagliga, toaletterna, korridoren och fikarummet och lite till. Jag fattar inte riktigt hur de tror att någon orkar med sånt i längden.
VIV: Har det varit några andra förändringar?
Sopis: Nej, egentligen inte, det är det här att de byter ibland, mest. Och ja, om man klagar på att man inte hinner brukar de säga att man gör fel på något sätt, att man ska använda annan teknik då, tex att man ska tömma soppåsarna på ett annat sätt.
VIV: Är det en teknik som är mer slitsam men går snabbare, eller?
Sopis: Alltså nej, det är det inte. Grejen är att det går inte snabbare. De säger att det går snabbare så att man ska tro att det går snabbare på något sätt.
VIV: Så att det ska låta som om det handlar om en själv då?
Sopis: Ja, precis. Det är ganska okomplicerat egentligen, det är inte så mycket man kan göra. Ja alltså precis när jag började hade vi en annan teamledare som var höggravid. Hon hade ganska dålig koll på slutet, och det var ju bra. Cheferna visste inget om vad som hände. Man kunde göra lite som man ville liksom, men sedan har det blivit mycket mer uppordnat, de passade på när de bytte, hon skulle vara mammaledig.
VIV: Hur har de gjort? Hur har de koll på arbetet?
Sopis: De har mer regler liksom.
VIV: För hur ni ska göra då eller?
Sopis: Framför allt det att de satte igång med att räkna om…de kommer och kollar oftare, det är mest det. Stämpelklocka har de redan haft så länge jag jobbat där.
VIV: Den här omräkningen…nu i efterhand, hade ni kunnat motarbeta den på något vis?
Sopis: Vi hade ju kunnat säga från början att vi hinner inte göra det här, om alla sagt det, då hade kanske saken varit i ett annat läge förmodligen. Som det var nu försökte alla hinna, man fick ju nästan ett nytt område, det var inte så att man fick sitt gamla plus något som var nytt, utan man fick ett NYTT område. Man visste liksom inte hur lång tid det tog. Och sen var det precis när sommaren tog slut, så det var inte så mycket folk och då hinner man ju bättre, och man behöver ju inte städa där det inte sitter någon, så man tänker inte på att det är mindre. Sedan när det kommer tillbaka inser man plötsligt att hallå liksom är det meningen att jag ska hinna allt det här?….samtidigt är det ganska mycket vikarier. Vikarie är ganska lyxigt att vara, man behöver inte göra så mycket. Det är ju inte ens eget område, så man behöver ju inte ta ansvar för det utan kan göra lite som man vill, sen slutar man ju.
VIV: Har vikarierna jobbat hårdare?
Sopis: Nej, vikarierna är ofta studenter, de jobbar bara någon gång då och då. Det märks inte om de inte gör allt. Om man då kommer in en dag eller två. Så vikarierna brukar inte göra så mycket. En del gör inget alls nästan…
VIV: Får ni mer att göra då? Blir folk sura på dem?
Sopis: Jo, lite. Alltså, det kan vara ganska smutsigt när man kommer tillbaka. Det beror oftast på att de inte har tyckt att det var nödvändigt att ta in en vikarie och bara har gjort det nödvändigaste. Det kan vara ibland att folk blir sura men ja, det är mest folk som blir irriterade om de ska jobba tillsammans med vikarier som är väldigt långsamma eller inte vet vad de ska göra, så att de inte är till så mycket hjälp och så. Man ska ju fortfarande hinna det man ska. Det är den här tidspressen.
VIV: Tror du att du kommer att jobba kvar?
Sopis: Jag kommer ju att jobba där tills jag blir kickad liksom. Jag har tänkt på det såhär, det sista halvåret, om man gör det man hinner och inget mer, antingen kickar de en eller kickar de en inte, och gör de inte det så har man ju ett ganska lugnt jobb, faktiskt. Bara man inte säger upp sig själv så är det ju lugnt, det är ju det enda man måste passa sig för. Och jag ser ju ganska snäll ut, så jag kan ju köra ganska hårt på att jag är liten och förvirrad, så då är det ju bara till att säga att ja, jag hann ju inte det och jag har ju sagt att jag inte hinner…jag tror att man kommer ganska långt på det. Jag tror inte att jag kommer att bli kickad och jag hoppas fortfarande på att få in lite kompisar så att vi kan ta itu med saken ordentligt.
VIV: Är andra vänsterfolk tveksamma till att börja?
Sopis: Nej, jo alltså de vill ju inte jobba där liksom. De kan tänka sig att jobba där ett tag. De tänker att nu ska jag börja jobba, och sen tänker de jag ska jobba där och där och där. Sen inser de att de inte kan det, och då…
VIV: Ja, när de inser att de inte kan bli programledare på ZTV?
Sopis: …ja, precis…så inser de att de nog får ta ett städjobb ett tag…en månad eller två…
VIV: …och så fastnar de!
Sopis: Nu är jag lite elak, men det är ju ganska trevligt att ha lite folk av sin egen sort omkring sig. Ja, vi har städat ordentligt, Vi förstår inte alls varför det har försvunnit så mycket saker, nämen är maskinerna sönder…ja…det hade varit himmelriket…
VIV: Ja, något mer?
Sopis: Nej, förutom att de kickade en kvinna som var mammaledig för något år sedan. Hon protesterade inte för att hon inte ville vara kvar, men det är ändå ett faktum att de faktiskt kickade henne medan hon var mammaledig. De skyllde väl på arbetsbrist eller något, jag vet inte. Det var i samband med att folk blev uppsagda, så det var väl turordningsregler eller något sådant, men ändå, när hon liksom var mammaledig.
VIV: Det kan ju bli så, det har jag också varit med om, att folk som har blivit jävligt taskigt behandlade och egentligen har rätt att vara kvar bara tycker att vadå, jag vill inte vara kvar här liksom. Okej, då tackar jag för intervjun då…eller?
Sopis: Ja…

SLUT

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,