big-pants.jpg

Jag har fortfarande inte fått egna arbetskläder på storköket jag jobbar på utan tvingas gå runt i de andras halvtrasiga trasor som passar jävligt illa. När jag tagit upp det med chefen säger hon bara att jag får vänta tills jag blir fast anställd. Jovisst, när helvetet fryser…

Men häromdagen så skulle chefen för hela rektorsområdet komma på besök, då kläckte en av mina arbetskamrater den lika ondskefulla som tramsiga idéen att jag skulle ta på mig det slitnaste och fulaste plaggen som passade sämst som vi kunde skrapa ihop. Jag var en smula tveksam till planen, det var ju jag som skulle se ut som ett fån, mina arbetskamrater var däremot otroligt entusiastiska. Men vad fan, jag tänkte jag skulle pröva i alla fall.

Med mina arbetskamraters hjälp hittade vi ett par byxor storlek XXL, en gammal murarskjorta som min chef vid ett tillfälle sagt att jag kunde använda (förmodligen kvarglömd av en hantverkare och stulen av vår snåla chef) samt en gul keps i pinsam passform med texten ”Tasty Tortellini”.

När min närmsta chef först fick sin på mig såg hon en smula skamsen ut och undrade om jag inte kunde ta på nåt annat. Jag hävdade hårdnackat att inget annat var rent. Det gick ett par timmar och jag rumlade runt i mina ful-kläder, en hel del gliringar och skratt var det min själ under dagen, men de skratten bjuder jag på. Tills slut var det dags för Big Chief att dyka upp. Jag såg till att komma fram ordentligt och synas och nog såg Big Chief mig alltid. Big Chief glodde så ögonen höll på och trilla ur och frågade min chef om jag jobbade där? Det kom ett förläget, pipande ”Ja” till svar och sen gick dom in på kontoret. Vi ur kökspersonalen höll på att garva ihjäl oss!

Nu återstår att se hur det går med arbetskläderna.

Hur är det med er läsare? Har ni arbetskläder som ledningen betalar eller hur är det? Skulle vara kul att höra om folk som lyckats kämpa till sig arbetskläder.