Amalthea och Almedalen

I dagens Sydsvenskan är det två längre artiklar som handlar om när strejkbrytarbåten Amalthea sprängdes samt om hur detta ledde till en rörelse mot dödstraffen för de inblandade. Anton Nilsson är en fascinerande person och jag skrattade högt när jag läste att han, över hundra år gammal, smet från sjukhuset för att kunna hålla tal.

En intressant sak i sammanhanget är att, trots eller på grund av, Amaltheamännen bara ville skrämma strejkbrytarna men gjorde en för kraftig bomb så att en av gulingarna dog och drygt 20 blev skadade så “lyckades” aktionen på det sättet att det satte stopp för engelska strejkbrytare i Sverige och de åkte hem dirket efter aktionen. För den, i massmedia, allmänna uppfattningen är ju idag att politisk våld aldrig leder till någonting (som goda uppfostrare så måste dom väl säga det). Den som vill läsa forskning som motsätter det kan läsa en artikel på danska om att Ny forskning viser, at politisk vold er rationel og ofte fører til resultater.

Med tanke på att Anton Nilsson och ungsocialisterna var en föregångare till syndikalisterna är en sak som borde tas upp i de annars intressanta artiklarna är att idag, på ett par dagars exakt 100 år sedan attentatet, så står 26 strejkvakter åtalade i Malmö för en blockad mot Izakaya Koi. Alltihopa är ett totalt övergrepp men helt i enlighet med Svea Rikas Lag. De 26 strejkvakterna hade en blockad mot denna kulinariskt tveksamma restaurang på grund av att en av SAC:s medlemmar blivit brutalt misshandlad av sin chef och hans kompis under en “inspriationsresa” till London. Chefen, som heter Henrik Siebert, har inte blivit åtalad för misshandeln, däremot fick kocken sparken och SAC blev fällda i Arbetsdomstolen för blockaden och som grädde på moset skall nu strejkvakterna åtalas för sina fruktansvärda synder.

Titta på infofilmen och läs mer på kampanjsidan Malmö26 och delta i de evenemang som sker - till exempel aktionsdagen 12 juli. Mina tidigare poster om fallet: Koi1, Koi2, Koi3, Koi4. Andra om ämnet är Autonoma Kärnan och Matona (Grattis till Matona förresten för en seger mot arbetsköparen).

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Almedalsveckan
Idag så drar Almedalsveckan, något som såklart är en pseudohändelse men det är inte bara trista politker där utan arrangeras också en Alternativ politikervecka med ett väldigt blandat program, där trängs allt från en Clownworkshop till intressanta punkter från t ex Motarbetaren, Förenade Vårdare och Kvinnopolitiskt Forum. Det kommer bland annat handla om omstruktureringar och klasskamp i vården och militanta undersökningar och Malmö26.

Mer om Almedalen: Sydsvenskan, SvD

Konflikt: Akuhujan, Samhällsfeber, Slutstadium, Vida Latina.

Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, politik, klass, amalthea, anton nilsson, syndikalism, facket, arbete

 

Välkommen och omorganisering

Här kommer ett liten mellaninlägg så länge. Dels vill jag berätta att jag omorganiserat bloggen en liten smula - för det första har jag samlat “första persons” beskrivningar från arbetsplatser (främst min egen men även andras) under kategorin “Jobb” så det ska vara lättare att hitta, den andra förändringen är att jag lagt till länkkategorin “Arbetskamrater” för de länkar som också behandlar arbetsplatskamp på ett liknande och mer direkt sätt. Länktips på bloggar som skriver om jobb (helst med ett konfliktperspektiv) tas tacksamt emot.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Sedan vill jag hälsa två hemsidor välkomna - Avgrunden och Antipolitik. Antipolitik är ett forum för diskussion och debatt och Avgrunden är lite av en bloggportal som bevakar och hämtar in artiklar från radikal bloggar (däribland Kim Müller…).

Och som en extra liten hälsning till antipolitik.se publicerar jag här Sven Melanders utmärkta sketch om anti-politik.

I denna sketch ser vi Sven Melander i rollen som Vänstern (med anhang) och nån anonym (som sig bör) skitunge i rollen som Arbetarklassen. Ett par dialektiska parhästar att grunna över medan ni ser den är dessa:

Politik vs Antipolitik
Formellt parti vs Materiellt parti
Bruksvärde vs Bytesvärde

Roligt: Andrea Doria och Badlands Hyena

Uppdaterade konfliktare på sistone: Zwitterjon, Vida Latina om Uribe, Samhällsfeber, Autonoma Kärnan om Malmö26.

Läs även andra bloggares åsikter om sven melander, antipolitik, jobb, klass, arbete, humor, fred,

 

Dags att bränna lyxbilar?

I en rad artiklar i de senaste dagarnas Sydsvenskan har tidningen visat hur det kommunala bostadsbolaget i Malmö (MKB) konsekvens satsar på de rika. Med pengar som dom dragit in i arbetarklassområden. Det här är inte något nytt egentligen utan något som pågått i många år.

Det är kanske inget att förvånas över, visst försörjer vi och har alltid försörjt överklassen, vi jobbar för dom - får kanske ut en bråkdel av värdet vi jobbar ihop och dom tar resten och köper kokain för. Men det är ändå så att jag upprörs när vi också sponsrar deras boende genom hyran och skattesedeln. De tar alltså ut en överhyra i våra områden och sänker hyran för de rika svinen, vi står med mögel i badrummen, trasiga skåpsluckor och annan skit som inte åtgärdas och dom får sänkta hyror och nya guldkranar på muggen - det är så man vill spy. I det här fallet sponsrar vi dom också genom att det kommunala bostadsbolaget är uppbyggt av pengar från skatten. Ser man på MKBs vinstavkastning är det som att göra en liten geografisk klassresa i Malmö man startar Holma och Rosengård, passserar Lorensborg och fortsätter till Västra Hamnen och Fridhem.

Där jag bor får vi höra att mögel i badrummen ska åtgärdas genom att man kaklar vilket skulle innebära en standardhöjning så det läggs 300 extra på hyran varje månad - inse hur mycket pengar det blir på ett par år? Samma pris är det för att få nya luckor till köksskåpen - 36000 på tio år, är de jävla luckorna helgjutna i guld eller vad? Då ligger det såklart nära till hands att byta dom själv för en eller två tusenlappar och hoppas att fastighetsägaren inte märker den “standardhöjningen”.

Som hyresgäst har man nästan inga rättigheter eller legala möjligheter att kämpa, det har sossarna sett till. Hyresgästföreningen är ju ett större skämt en facket. Eftersom man byggt upp kommunala bostadsbolag så kan ju inte hyresgäster ha några rättigheter gentemot dom, hur hade det sett ut? För staten och kommunerna är ju så snälla och står liksom på arbetarklassens sida i Sverige - i min röv.

Att trångboddheten i våra slitna områden kommer leda till en del brända bilar och soprum är ingen vild gissning, det är bara att hoppas att man inte bränner bilar i sina egna områden utan tar en liten promenad till stadens rikare områden.

Men det krävs nog lite gammalt hederligt stadsdelsmotstånd - organisering och protester. Så småningom ska jag försöka få ur mig något om de organiseringsförsök jag själv varit inblandad i också.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Sydsvenskans artiklar: S1 S2 S3 - tidigare - S4 S5

Läs även: Svensson om volvoarbetares åsikter om varslen, Ett hjärta rött om tillväxt och klassklyftor, Kolla om FRA, Acidtrunk har roliga bilder på liberaler.

Konflikt: Guldfiske,AK, Vida Latina

Läs även andra bloggares åsikter om klasshat, mkb, boende, malmö, stadsdelsmotstånd

 

Kainsmärket på bowling

Jag satt och kollade på fotbollen tillsammans med min gode vän och kamrat Södra Sveriges Bästa Murare, mellan ilskan över Lagerbäcks oförmåga att släppa fram talanger så snackade vi om firmafester och sånt.

Jag berättade om en gammal kollega som inte mindre än två gånger hade pucklat på en av cheferna under firmafester, efter andra gången fick han faktiskt kicken. Muraren å sin sida berättade om att de varit och bowlat på företagets bekostnad förra helgen. Firmafester är en lite lustig tillställning tyckte vi generellt, å ena sidan är det lite märkligt när företaget ger tillbaka en smula av de vi jobbar ihop till dom på ett speciellt sätt istället för att bara ge oss den sedvanliga lönen, en annan sak är att man plötsligt ska umgås “på fritiden” med sina chefer och att relationerna ofta är lite annorlunda. Och just det här att man faktiskt är där på sin lediga tid kom vi in på när det gällde bowlingen, en klämkäck hund till mellanchef hade nämligen släpat med sig t-shirts med företagets logo på för alla att ha på sig (alla utom rövslickare och chefer hade artigt men bestämt tackat nej till erbjudandet). Eller för att återge Murarens vackra ord:

- Vem fan vill bära Kainsmärket på sin fritid?!?

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Passa på att håll ögonen på det nya forumet antipolitik.

Konflikt: zwitterjon, jordränta, Hårdrockaren, AK

 

Ny inkompetent chef på Arbetsförmedlingen

Så har då Arbetsförmedlingen fått en ny chef, en del kanske minns Bo Bylund som fick sparken för några månader sedan. Den nya chefen heter Angeles Bermudez-Svankvist och har bland annat skrivit boken Management by love (jag vet, det är osmakligt).

När jag läser om henne inser jag snabbt att hon hamnat helt snett i tillvaron, lite som vi andra som också har med AF att göra kan man tycka. Mitt råd till henne är att säga upp sig och ta sin fallskärm direkt. Den uppmärksamme läsaren kanske undrar varifrån dessa förhastade omdömen kommer, har Kim Müller kanske, under sitt skiftande och långa arbetsliv, stått på den här människan?

Nej, så enkelt är det inte, det är enklare. Visserligen ringer varningsklockorna fett när jag läser att arbetsmarknadsministern Svin-Otto Littorin beskriver henne som “störtskön” person men det är när jag läser intervjuen jag fattar hur snett hon hamnat. Lyssna bara på citatet från DN:
- Jag är väldigt intresserad av ledarskapsfrågor och älskar människor.

Inte fan kan AF ha en chef som älskar människor! Hur ska det sluta? Hon är total okvalificerad för jobbet. En chef på AF måste naturligtvis hysa ett brinnande hat till sina medmänniskor. Ska man vara chef för denna piska mot arbetarklassen, vars syfte är att förpesta tillvaron så mycket som möjligt för de stackare som hamnat i deras klor, så kan man ju inte gå runt och älska folk. Det vore som att sätta Bamse och Lilleskutt som kommendanter i Auschwitz. Hon kan helt enkelt inte ha fattat vilken funktion AF har i samhället. Mitt lästips till henne är hemsidan Arbetsförnedringen samt min egen text om Lernia, till dess så borde regeringen höra om Jackie Arklöv har lite tid över.

P.S. Fast sen ser jag att hon är gammal tandläkare, är det inte som vissa säger en yrkesgrupp som njuter av att tillfoga människor fysisk, emotionell och ekonomisk skada?

Om nyheten: Svd DN Sds

intressant?

Nytt på Konflikt: Akuhujan, Jordränta, redundans, guldfiske, Petter, Slutstadium, Syrran och sist men inte minst den udda vinkelns serie om aktivismens form.

Läs även andra bloggares åsikter om af, bo bylund, sven-otto littorin, arbetsförmedlingen, politik, alliansen, regeringen, arbete, arbetslöshet

 

Maska mot nationalism!

Idag är det alltså Sveriges nationaldag och det är en röd dag, som den tvättäkta proletär jag är så ska jag naturligtvis jobba, men helst så lite som möjligt. Jag har inget problem med att nationaldagen blev en röd dag, däremot suger det hårt att man knycka en annan dag för oss som alltid var en veckodag, så på det stora hela innebär hela det här påhittet att vi ska jobba ännu mer. Det ultimata hade naturligtvis varit att vi hade veckolånga firanden av allt möjligt, här är ett par förslag: Kungens tal i Örebro (eller var det Arboga?), fyrverkeriet i Malmö hamn den 12/13 juli 1908, OS-guldet i hockey i Turin.

Så eftersom jag blivit bestulen på ledig tid (alltså utöver det vanliga tjuveriet) så ska jag försöka ta tillbaka den genom maskning - jag har lyckan att jobba på ett ställe där vi skriver upop våra tider och inte har stämpelklocka. Det innebär att jag (speciellt om det inte finns nån chef där när jag börjar eller slutar) kan skriva upp mer tid än jag har jobbat, det är naturligtvis det bästa alternativet, om jag kan klämma 12 minuter om dagen här blir den 1 timme i veckan och en arbetsvecka på 40 veckor, inte illa faktiskt. Det lättare alternativet är istället att gå ner i arbetstempo eller ta längre raster (eller då mikropauser i själva arbetet) när jag väl är där. Så min föresats är i alla fall att ta tillbaka den här tiden på de sätt jag just nu har möjlighet till.

Ha en fin dag och maska extra mycket!

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Om dagen:

AB, SvD, GP, Metro, Sydsvenskan, Svd, DN

Följ Motkrafts rapportingen från alla dagens kravaller.

Om Vårdstrejken på Kolla!, Idealitet hatar karriärister.

På Konflikt: Guldfisken om den italienska högern, zwitterjon om rättsväsendet, redundans publicerar läskig bild, Slutstadium om students lycka dar.

Läs även andra bloggares åsikter om sverige, kungen, knugen, maskning, arbete, nationaldagen, 6 juni, helg

 

Stöd Vårdupproret

Jag har precis fått Vårdupprorets nyhetsbrev och tänkte helt sonika lägga ut det för vidare spridning samt uppmana folk att skriva på deras lista och demonstrera med dom den 22 april. Som bonus får ni lite länkar om strejkerna i Danmark och Sverige:

Sverige: Vårdförbundet utökar varslet, Förenade Vårdare, Sydsvenskan2
Danmark: Sydsvenskan, Politiken1, 40 000 demonstrerar, Politiken2

Mina tidigare artiklar: Internet och klasskamp, Vårdupproret
Bloggat: Trotten, Kommunisterna, politikerna som inte vill höja lönerna har också fått en del välförtjänt skit - för riktigt rolig läsning rekommenderas denna moderat

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det.

Nyhetsbrevet:
“Hej alla ni från allmänheten som stödjer oss!

Vi har haft stora problem med att skicka detta nyhetsbrev till så många mottagare (ca 30000 st). På grund av detta så har vissa av er fått brevet flera gånger - vi ber om ursäkt för det och hoppas att ni har överseende, det är viktigt att brevet kommer fram till alla mottagare.

Först vill vi tacka för det enorma stöd vi fått från så stora delar av Sverige. Tack även för alla uppmuntrande epost, brev och kommentarer vi fått på hemsidan. Nu börjar vi närma oss tidpunkten då vi planerar att lämna in en tryckt kopia av namnlistan till berörda instanser, samt göra en offentlig manifestation då vi samtidigt överlämnar namnlistan till regeringen.

Ni i allmänheten kan också fortsätta stödja oss och denna kamp om bättre löner för våra yrkesgrupper genom att delta i den kommande manifestationen den 22 April i Stockholm. Vi är även tacksamma om ni skriver insändare till olika dagstidningar
där ni motiverar värför våra yrkesgrupper bör få bättre lönepåslag.

Lite kommentarer om löneavtalet:
Sveriges kommuner och landstings (SKL) bud på 8.5% löneökning över tre år ett absurt hån mot hela vår yrkesgrupp. Ingela Gardner Sundström, ordförande i förhandlingsdelegationen på SKL verkar leva i en helt annat verklighet, då hon fortfarande menar att vi haft en fantastisk löneutveckling och borde vara nöjda med vad vi har. Det är nog dags för henne att lyfta blicken från skrivbordet och hennes förvrängda statestik och inse att hon faktiskt har fel. Varför går annars 3500 personer ut i strejk och över 10 000 personer gör sig beredda att säga upp sig? Det Ingela Gardner Sundström och SKL vill erbjuda oss i Sverige skulle inget annat land i västeuropa acceptera. Danmark, trots att de har mycket bättre löner än i Sverige, tackade ju nej till 12.8% löneökning (de kräver ju minst 15% löneökning) och har därför varslat samtliga 70.000 arbetande till strejk. Finland tackade år 2007 nej till 12.7% löneökning (och gav sig inte tills de fick igenom 24-28% löneökning). Jämför man ingångslönerna med andra länder i västvärlden ligger Sverige sämst utav 10 länder.
Vad fick SKL och Vårdförbundets styrelse att tro att vi i Sverige skulle acceptera 8.5% löneökning över 3 år. HELT VANSINNIGT!

Ni får även gärna skriva kort eller brev, SMS:a eller ringa till Sveriges Kommuner och Landsting och uttrycka ert missnöje med hur de värderar vår yrkesgrupp.

Ingela Gardner Sundström, ordförande i förhandlingsdelegationen
tfn 070-315 07 29
Staffan Löwenborg, förhandlingschef
tfn 08-452 76 11
e-post staffan.lowenborg@skl.se

Address:
Ingela Gardner Sundström
Sveriges Kommuner och Landsting
118 82 Stockholm

Vi upplever även att Vårdförbundets styrelse värderade våra yrkesgrupper för lågt när de började förhandlingarna. Vi tycker ju att de borde ha lyssnat mer på den arbetande personalen innan de gick ut och formulerade sina lönekrav i media. Lönekrav ska sättas efter vad de yrkesverksamma tycker de är värda, inte vad man tror SKL skulle gilla. Vi är inte rädda för SKL! Till vår stora lättnad valde ju dock kongressdeltagarna att förmedla vad majoriteten av Sveriges yrkesverksamma anser vara oacceptabla skambud. Vi som initiativtagare till löneupproret stödjer naturligtvis strejken som troligtvis nu träder i kraft den 21 April. Vi behöver ju arbeta på flera olika nivåer för att kunna få SKL och regeringen att förstå att vi verkligen menar allvar den här gången. Vi är fortfarande besvikna på att Vårdförbundet trots att de nu har chansen, inte vill höja sina ursprungliga lönekrav, men det finns ju fortfarande tid kvar…

Vi tänker inte ge oss den här gången. Vi har redan gett SKL lång tid på förhandlingar och ett nytt avtal får inte ta hur lång tid som helst. Vi är ju trötta på att vänta. Vi har väntat i leda på en bättre löneutveckling.

Det har varit mycket lokala demonstrationer runt om i landet på sistone vilket naturligtvis är glädjande. Detta måste ju även fortsätta. Vi anser dock att de lokala landstingen fortfarande verkar fortsätta att blunda för situationen och hånar oss med sina kommentarer i media. Vi anser att frågan om vår eftersatta löneutveckling måste upp på regeringsnivå om vi ska kunna få igenom våra lönekrav.

Därför planerar vi en gemensam manifestation/demonstration den 22 April i Stockholm. Vi tror och hoppas att denna manifestation kommer att bli en av de största någonsin. Men för att förverkliga detta behöver vi er hjälp både praktiskt och ekonomiskt.

Tisdagen den 22 April, kl. 11:00 kommer vi att samlas på Sergels torg (”Plattan”). Kl. 11:30 vandrar vi sedan med plakat ned för Hamngatan, Kungsträdgårdsgatan, över Strömbron, Slottskajen och stannar slutligen på Mynttorget (närmast riksdagen). Här kommer sedan fyra delegationer med 3 personer i varje grupp vandra med namninsamlingslistan till alla ansvariga ministrar i följande departement: Socialdepartementet, Finansdepartementet, Integrations- och jämställdhetsdepartementet, Statsrådsberedningen. Vi kommer att demonstrera på Mynttorget då vi vet att flera av de politiska partierna träffas i riksdagen den här dagen. Vi har tillstånd från polisen i Stockholm att demonstrera fram till kl.16:00 så ta gärna med er matsäck eftersom det blir en ganska lång dag då vi belägrar oss på Mynttorget. Vi kommer även att göra en pressinbjudan så att media kan bevaka vår manifestation.

Vi hoppas att så många som möjligt kommer att kunna delta. Bjud gärna även med dina vänner, grannar och släktingar som ni vet stödjer oss.

Några praktiska saker:
* Gör gärna egna plaket där ni från allmänheten visar ert stöd för våra yrkesgrupper.
* Om ni har möjlighet ta gärna med en megafon om ni vill göra er hörda.
* Vi kommer att tillhandahålla kopior på vårt manifest som vi kan dela ut till de vi möter.
* Kan någon av er få med en/flera gamla sjukhussängar vore det effektfullt om vi kunde dra dem med oss hela sträckan fram till Mynttorget. Polisen i Stockholm har gett oss lov att göra detta.
* Frivillig person som vill spela nerbäddad patient kan vi säkert ordna på plats. Vi uppmanar er naturligtvis inte att stjäla en säng från sjukhusen, utan bara om ni vet var ni kan få tag på en som redan är kasserad. Även ni som har möjlighet ta gärna med rullstolar.

Vi kommer fortlöpande även att lämna ut viktig information på upprorets nyhetsida:
http://www.upproret.se/nyheter.aspx
Här finns även Pelle Höglunds gamla kampsånger att ladda ner och lyssna på. Det är bra om ni kan öva lite på texterna då vi tänker sjunga dem på Mynttorget!

Vi träffar förhoppningsvis många av er den 22 April i Stockholm!

Med vänlig hälsning,
Fatma Aslan Rolf Forslund
Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska

PS. Som ni vet är vi ingen etablerad organisation. Vi är bara två sjuksköterskor som startat en namninsamlingslista på nätet. Tidigare har alla kostnader för upproret och hemsidan tagits ur egen ficka, men nu är våra egna resurser tömda. Vi är nu i slutfasen av vårt arbete. Den tryckta namnlistan kommer att väga 2,6 kg och ska tryckas i 30 exemplar á 500 sidor (tryck på båda sidor). Detta blir totalt 30.000 sidor tryck på 15.000 sidor papper. Med kraftiga rabatter blir tryckkostanden 7500 kr inkl. moms. Till detta tillkommer porto + kuvert som blir ca 4000 kr. Så totalt behöver vi samla in minst 11.500 kr. Vi kommer att handleverera 5 listor till berörda ministrar i regeringen den 22 April. Övriga listor kommer att postas till de 21 olika landstingen, SKL´s ordförande i förhandlingsdelegationen Ingela Gardner Sundström, medlarna samt Vårdförbundet.
Vill du vara med och stödja oss ekonomiskt så mottager vi gärna ett bidrag. Sätt in frivilligt belopp på vårt förfogarkonto som heter UPPRORET.
Bank: NORDEA
KONTONUMMMER: 3099 20 58929

Vi söker nu även frivilliga som kan ta på sig ansvaret att leverera namnlistan till kommunerna. Vi tillhandahåller länkar där ni kan printa ut namninsamlingen och sedan skicka den lokalt till er kommun. Tyvärr kommer vi inte från Västerås ha möjlighet att posta den till Sveriges alla 290 kommuner. Men om vi får någon från varje kommun att göra detta så skulle det underlätta vårt arbete enormt. Det rekommenderas att ni har tillgång till en snabb laserskrivare eftersom det blir många sidor att skriva ut. Intresserade att hjälpa till med detta kan emaila oss på: info@upproret.se”

Läs även andra bloggares åsikter om arbete, danmark, klasskamp, löneförhandling, skl, strejk, uppror, vården, vårdförbundet

På konflikt:den udda vinkeln om dårskap.

 

Syndikalist-pöbeln vinner igen

Det är bara att gratulera den papperslösa städaren som jobbat på McDonalds i Nybro samt hans fackliga företrädare i Handel- och Servicesyndikatet Sydost av SAC. Jag pratade med en medlem i Kalmar LS igår kväll och han konstaterade med ett leende att “Vi har nått en överensekommelse och vi är nöjda.”. En blockad i Nybro och sedan ett rikstäckande varsel räckte den här gången.

En som inte är nöjd med de segrar som papperslösa, syndikalister och arbetare tagit hem de senaste dagarna är Maria Abrahamsson. Eller som hon formulerar det är det metoderna som hon är kritisk mot. Hon tycker det är pöbelfasoner. Och det har hon helt rätt i…

Med de hårdnade villkoren på arbetsmarknaden, i takt med flexibeliseringen och fler osäkrare arbeten, så behöver vi också en återgång till hårdare metoder för att försvara (och utöka) våra rättigheter som arbetare. Ordet “pöbel” för tankarna till 1800-talet och en farlig folkmassa, och det är såklart det vi är för borgarna, jag hoppas att vi ser en återkomst för pöbeln, den farliga klassen som hotar etablissemanget. För det handlar allt mindre om att ha rätt och allt mer om att få rätt. Något som också arbetsdomstolen har visat med all önskvärt tydlighet då man vändit och vridit på sina egna lagar för att kunna döma syndikalister,och även i andra fall gett mer rätt till arbetsgivarna. För att citera Kurt Junesjö, arbetsrättsjurist med bakgrund på LO-Rättskydd när han i en intressant artikel i Metro säger – Det är ingen skillnad på svinen på en svinfarm och människorna på en fabrik. Arbetsgivaren har samma rättigheter att kontrollera dem.

Men om Maria Abrahamsson menar att dessa pöbelfasoner är olagliga, så har hon däremot helt fel, vilket Svensson skriver om.

Motkraft har en nyhet om detta om McDonalds i Nybro. Det har också Barometern.

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Konflikt: akuhujan har ett inlägg som alla borde läsa,

Mitt tidigare inlägg i ämnet.

Läs även andra bloggares åsikter om sac, facket, mcdonalds, lilla karachi, papperslösa, svd, blockad, pöbel

 

Skrämmande nyhet om svartjobb!

Jag brukar inte stjäla godis av barn, delvis känns det taskigt men det är också lite för lätt. Det är liksom ingen sport. I vanliga fall brukar jag inte heller kommentera de uppenbara dumheter som står i tidningar dagligen. Därför tänkte jag först bara uppdatera min förra post när jag såg att SvD skrev om konflikten på Lilla Karachi i Stockholm.

Men ett par av prylarna som Maria Abrahamsson (och även en hel del bloggare) skriver är bara så pantat att jag måste säga nåt.

Maria Abrahamsson skriver att inga svarta pengar betalats ut, för det finns inga bevis för det. Källan till det är, hör och häpna, restaurangens revisor! No shit, Sherlock? Revisorn förnekar alltså att hans arbetsgivare betalt ut svarta pengar… En lekman som jag skulle i och för sig att kunna hävda att - “Vad fan skulle han annars säga?!”.

Jag har då och då jobbat svart (inom restaurangbranschen faktiskt, som av en ren slump) och har nu ett stort och skrämmande tillkännagivande att ge - Vi skrev inget kontrakt! Inte heller fick jag lönen insatt på post- eller bankgiro. Så det är knappast förvånade att det inte finns nån dokumentation, vem skulle vara dum nog att skriva kontrakt för ett svartjobb?

Jag misstänker att Maria Abrahamsson och bloggarna inte behövt jobba svart så mycket, men kanske är det så att Maria Abrahamsson och diverse skumma högerbloggare vill ha skriftliga kvitton och skriver kontrakt med de svarta barnflickor, prostituerade och snickare de anställer?

Läs även andra bloggares åsikter om facket, politik, sac, svd, svartjobb, klass, samhälle, idioter

Intressant.se? Klicka på länken i så fall

 

Paris Hilton och Corporate storytelling, del 2

Som jag skrev i slutet av del 1 så kommer jag i denna del gå in på hur Corporate Storytelling används rent praktiskt. Men ämnet kommunikation är så intressant att jag kommer sväva ut en del, delvis till sådant som kom upp i kommentarerna till första inlägget.

Jag skrev i mitt första inlägg att företagen “konstruerar” berättelser, det var ett dåligt ordval. Det jag menar att är att de försöker hitta sanna berättelser som de sedan målar upp, förenklar och “kokar ner” till stories. Företagen använder sin storytelling på samma sätt som de anställda gör det - för att befästa normer, regler och värderingar i företaget. Ett företag som redan varit uppe på tapeten är ett av “våra egna” flaggskepp - nämligen IKEA. IKEA har samlat in över 3000 berättelser från sina anställda. Dessa berättelser ska gallras ner till 200 som ska filmas i dokumentär stil. De anställda ska kortfattat berätta sina historier och dessa ska sedan användas i utbildningssyfte. Genom dessa filmer ska sedan nya medarbetare lära sig om kundrelationer, företagets historia, vilka regler (uttalade och outtalade) som gäller på företaget. Filmerna tar upp olika situationer som dykt upp och hur de har löst. Och nya berättelser ska kontinuerligt samlas in. På det här sättet försöker man skapa en företagskultur genom storytelling. Att se filmer och höra berättelser och anekdoter fungerar säkerligen betydligt bättre när det gäller att kunskapsöverföring en trista manualer och powerpoint-presentationer. Corporate storytelling används väldigt mycket också i marknadsföring, men det kommer jag inte gå in på så djupt. På golvet inom hotellkedjan Hilton finns en myt om att Paris Hilton vilda leverne är ett stort PR-trick för att få bort en mossig status, om det är sant vet jag inte, men det skulle vara en intressant form av marknadsföring.

Ägg på Ritz-Carlton
Det företag jag läst om hittills som använt Corporate storytelling på det mest utvecklade sättet är den stora och lyxiga hotellkedjan Ritz-Carlton, kanske är IKEA på väg dit. I en informativ artikel skriver Business Week om hur det fungerar. Ritz-Carlton har 35 000 anställda på 61 hotell och har för sina anställda 12 regler för servicevärderingar. Reglerna handlar om attityd till gäster och förhållningssätt. Regel nummer 7 är till exempel: använd teamwork för att möta våra gästers individuella önskemål. Varje dag har man, på varje avdelning med alla anställda, en 15 minuters genomgång där man går igen vad som är på gång, förändringar och lägger upp dagens arbete. Det som gör dessa genomgångar unika är att det också berättas en historia som syftar till att poängtera sitt åtagande gentemot företaget inför sina medarbetare samt förstärka och exemplifiera en av de tolv reglerna. Det berättas samma historia på alla hotell i världen samma dag och varje dag är det en ny historia. Historierna lyfter fram en anställd som har gjort något som går utöver det vanliga för företaget och dess kunder. Exemplet som artikeln tar upp var en familj som till hotellet i Bali hade tagit med sig ägg och mjölk till sitt barn med allergi. När de kom fram visade det sig att äggen gått sönder och mjölken surnat. Katastrof. Personalen flängde Bali runt utan att hitta nåt, då kom köksmästaren på att han sett en butik i Singapore som hade dietmat. Han ringde sin svärmor som bodde i Singapore och hon flög dit med prylarna. Familjen var överlycklig. Som kock med utbildning i dietmat tror jag inte själv på historien, antingen tål man ägg eller inte, det finns inga specialhöns som värper allergi-fria ägg. Men det är såklart inte poäng, poängen är att lyfta fram köksmästaren vars svärmor flög till Bali som ett föredöme, eller rättare sagt att man ska ge allt för företaget. Konceptet med Årets Medarbetare används ofta för att lyfta fram liknande situationer.

Corporate storytelling är så att säga ett intern kommunikationsverktyg som går ut på att dels stärka lojaliteten med företaget, dels fungera som utbildning och båda två går ofta ihop. Man försöker skapa en företagskultur där de anställda lever för företaget. För det tar man de anställdas egna historier, eller för att citera den i Sverige ledande auktoriteten Matts Heijbel “ingen individ äger sin berättelse. Det är alltid varumärket som äger storyn.”.

Nu kan det tyckas som jag tycker det är ett enormt problem, men det gör jag inte. Den främsta måltavlan är folk med nån slags ledande befattning. Managementteoretikerna är tillräckliga goda marxister för att inse att folket på golvet i de flesta företag inte vill jobba röven av sig för att företaget ska tjäna ännu mer pengar. Men med mellancheferna är det en annan historia, kan man motivera dom och få dom att tro på varumärket och företaget kan de jaga på folket på golvet. Till exempel har 1000 av Postens mellanchefer utbildats för att bli “förändringsagenter” och lära sig föra ut budskap i organisationen.

Att en del mellanchefer inte riktigt fattar vad de ska göra har jag egna erfarenheter om, på ett kommunalt storkök där jag jobbade skulle vi diskutera lojalitet med arbetsgivaren. Hur “lojalitet” med en kommun ska tolkas var dock en öppen fråga. Chefen ansåg att man inte skulle snacka skit om kommun med grannar och att man borde hålla på de usla hockeylaget som finns i kommunen. Det var kul.

Dallas vs Macahan
Jag tog i min förra text upp hur historien om “familjeföretaget” används som ett argument för att jobba hårdare och som ett sätt att försöka splittra arbetarkollektivet. I det sammanhanget måste jag ändå säga att mediaindustrin har gjort sitt bästa för att poängtera såna myter. Hur illa det är ställt i familjeföretaget och hur jakten på profit ställer syskon och föräldrar mot varandra i en enda blodig backstabbing-fiesta var ett centralt tema i serier som Dallas, Falcon Crest och Dynastin (blir nästan nostalgisk nu…). Ställ sedan detta emot den romantiserade bild som framträder i de familjer som flyr undan storbönder och industrialisering ut i den amerikanska vildmarken. Sammanhållningen hos Macahan och i det där Lilla huset på prärien är istället framtvingad av en ekonomisk enhet där alla måste dra åt samma håll utan tanke på personlig vinning.

Storytelling som bredare begrepp
Som flera läsare varit inne på kan man se historien om Folkhemmet som en “story” skapad av sossarna och LO. Det är intressant att se att vissa företag anknyter till Folkhemmet och definierar sig själva som folkhemsbyggare. Ta till exempel en reklamslogan som “Per-Albin byggde Folkhemmet. Ingvar Kamprad möblerade det. Clas Ohlson reparerade det” (jag vet inte riktigt vem som fått äran av att riva ner det, hehe). Den svenska myten om klassfred och social fred verkar leva sitt eget liv, men den kanske får sig några törnar nu efter Vaxholmsfalllet.
När det gäller branscher tycker jag nog man kan se det som att hela berättelsen om Florence Nightingale är aktuell. En historia om uppoffring och försakelse. Jag har för tillfället inte så mycket mer att säga om historierna som bredare begrepp, men välkomnar vilt spånande från läsekretsen.

Nästa inlägg kommer gå in på hur arbetarklassens berättelser går till, hur de blir “anti-stories” och fungerar som motstånd och kunskapsöverföring.

Läs även andra bloggares åsikter om corporate storytelling, jobb, politik, samhälle, IKEA, folkhemmet, myter

Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det

Konflikt: Syrran skriver om Borgarnas oändliga förakt, slutstadium om politisk trötthet, Vida latina om en decemberdag