Vi satt och käkade lunch i godan ro. Snackade skit, löste korsord och sånt. Då kommer chefen in i fikarummet. Sådär lagom förvirrad och lite stissig, man ser direkt att det är nåt på gång. Så var den lunchen förstörd. Så kommer det:

-Ni ska fylla i en attitidsundersökning! Alla som jobbar för kommunen ska fylla i den. Det är för att se om vi har förslag på förändringar eller åsikter om arbetsmiljön och så. Har får ni varsitt ex att ta med och fylla i hemma. De är anonyma såklart.

Vi fick ett kuvert var med våra namn på. Vi tittar lite provande på varandra och på enkäterna. Vi har de senaste åren haft en hel del ytterst konkreta förslag på förändring och en del åsikter om arbetsmiljön. Som att slippa skiva pålägg för hand, det känns skapligt i axlarna efter 3 timmar. Men det var ju dyrare att köpa in färdigskivat. Som att det är 16 grader “varmt” under vinterhalvåret när vi börjar på morgonen. Ingen åtgärd där heller. Eller vi åtgärdade det själva efter ytterligare ett avslag – vi sätter nu mera på ugnarna på 300 grader och öppnar dörrarna för att få upp värmen.

Efter att ha tittat på enkäten lite till märker vi att varje enkät har ett separat kontrollnummer. Dessutom ska vi skriva upp vem vår närmsta chef är, vilken åldersintervall vi hamnar i ( som 25-39 år) samt kön. Så där lagom anonymt. Lika anonymt som mitt DNA ungefär. Bara med åldersintervallet, kön och närmaste chef kan man dela in varje inkät i max 2 pers på vår avdelning. Tanken att sätta ett mittenbetyg på precis allt slår mig, det är ett klart ickedeltagande för en människa som läser enkäten, men det är förmodligen en maskin som läser av ändå.

- Men om vi måste fylla i den, så ska vi väl göra det och få lön för det? Säger Maggan. Inte en dum synpunkt, men vi känner nog alla att det är för lamt. Och mycket rimligt erbjuder chefen oss att fylla i den på arbetstid. Till slut säger Annika – Jag vill inte fylla i den, vad händer om jag inte fyller i den?

Chefen tänker efter, ska hon anmäla de som inte fyller i enkäten för arbetsvägran eller vad? Det är en svår situation. Chefen befinner sig mellan en klippa och en hård plats, mellan arbetarkollektivet och ledningen, vem ska hon välja idag? Till slut svarar hon att det händer väl inget, vill vi inte kan hon inte tvinga oss. Skönt, även om det var en rent defensiv seger.

Säkert har en del av er som läser detta sett eller fyllt i liknande undersökningar, för det mesta låter det ju tjusigt att de bryr sig om vad vi tycker och vår arbetsmiljö och sånt. Men ärligt talat, på det här stället hade de visat så många gånger att de inte bryr sig ett skit om vad vi tycker eller vår arbetsmiljö, vad vi har fått har vi kämpat oss till, varje skiten pryl. Och jag antar att det är så på de flesta ställen.

Så min grundinställning är att desto mindre ledningen vet om våra inbördes relationer, våra “attityder” och vår inställning till ledningen, desto bättre är det. Vi är där för att de ska tjäna pengar på oss, så enkelt är det, och kan vi “mörka” en del av våra kunskaper så kan det bara gagna oss.

Det är svårt att ranka vilken min favoritfråga är men jag tror det får bli “Jag har kunskap om bolagets värderingar” – att graderas från Instämmer helt till Instämmer inte alls.

Skriv gärna in och berätta om attitydsundersökningar ni varit med om.

Nu har jag varit negativ så här kommer en video om att ha positiv attityd: